Fick skjuts hem idag från en föreställning. I bilen satt två, för mig, okända barn. Radion var på och de pratade om al qaida och om barn som hade blivit skadade och dödade(!). Det var så konstigt. Jag tittade på de här barnen i bilen som satt med sina jäkla mc donalds ballonger som de bara "måste ta med sig hem". Alla de där jobbiga ungarna på teater som sitter och gapar, skriker - dem är barnen. I mitt huvud - är dem där fattiga barnen eller de barnen som blir dödade, liksom vuxna. I sitt sätt. De ber inte om mc donalds ballonger och de är inte bortskämda och har dålig humor. Nej, de fattiga barnen är vuxna med små kroppar. De fäller inga tårar över leksaker, för de har större problem. Men det är ju inte så. Det är så konstigt. Samma barn över hela världen, fast med olika förutsättningar. Det känns som att det finns så himla många världar i våran lilla värld.
Det får plats med så mycket, och endå ser jag ingenting.
lördag 23 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
