Svaga är starkast

Svaga människor är svaga, det är svårare att leva ett liv som svag, därför är svaga människor starkare än starka människor.

Helan och Halvan! Världens mäktigaste halva

Ska jag ha mens? Vad i fittans namn är problemet?
Jag mår så jävla dåligt. Det känns som att jag har gjort fel. Gått fel väg. Blivit av med saker och människor. Tagit in nytt. Hela det här året har varit sjukt. Jag kom hem från Grekland och efter Grekland svävade jag lätt på olika saker, 5xnytt, skolan, vännerna och valen. Det känns som att jag saknar djup i allting. Mitt liv känns ytligt. Inte lösnaglar ytligt, utan bara ytligt. Jag har liksom slängt alla mina gamla möbler och köpt nya och inrett min lägenhet med spexiga saker från Ikea. Och jag tappar mig själv. Jag känner inte igen mig eller min lägenhet, min omgivning. Vad är annorlunda?

Jag är förvirrad och rädd. Jag vet att jag kommer må bra igen och jag har helt plötsligt fått mål jag vill nå. Jag vill tjäna pengar. Jag vill driva projekt. Jag vet inte. Jag vill bara ha ett liv. Jag kan fan inte sitta och dega när gymnasie-tiden är slut. Jag drar, jag gör någonting vad som helst(nästan). Vill inte jobba i godisbutik i Stockholm och hänga. Finns det någonting här för mig?

Jag är jävligt barnslig och töntigt och egoistisk just nu. Jag är otroligt glad att världens vackraste projekt "Sista barnet" finns i mitt liv just nu.

Jag har insett att jag alltid måste ha en kille i mitt liv. En snubbe. En man. Det är så synd. Min hjärna vet såklart att det är helt puckat. Men inte min kropp. Jag mår så fysiskt och psykist dåligt utan kärlek. Man ska se relationer som olika träd. Man har båda fötterna på jorden och klättrar upp i olika körsbärs, äppel och apelsin träd och testar. Det borde vara så. I mitt fall; Mina relationer är klippor och jag hoppar från klippa till mellan. Mellan klipporna är bara djupa svarta oändliga som Sagan-Om-Ringen- djup hål. Helvetesgapet från "Ronja Rövardotter" är mellan alla dessa olika klippor.

Jag vill inte att det ska vara så. Jag tänker som en stark människa men jag känner som en svag. Min fysisk säger emot mig. Jag tappar kraft i armar och ben.

Kända repliken går "Det finns två sorters människor..."
Och jag har skapat min bild av denna line. För mig finns det två sorters människor. Hela och Halva. Vissa föds hela. Andra halva. Jag föddes halv och behöver därför alltid någon. Jag ska alltså få plats med alla mina tankar och känslor i min "halva" och det blir liksom överbelastning för mig. Ingen balans bara kaos i känslor, handlingar och tankar. Jag orkar inte med mig själv. Det får inte plats!

Men jag vet inte, kanske är vi alla halva och andra ersätter sin tomhet med plugg, träning, alkohol, sex eller golf.

Jag vet att jag är halv. Fast jag inte ens vill

Style of life

Det här är inget liv.
Det är inte kul längre. Jag blir knappast smalare. Jag känner mig aldrig hel. Fan jag vill äta socker!

Tre veckor. Tre veckor har jag varit utan socker, utan nagelbitande. Här sitter jag med mina långa naglar, min fräscha kropp och inte fan är jag lyckligare. Har käkat varken naglar eller socker, hur?! Dock måste jag erkänna att jag känner mig smalare och duktig, eller rättare sagt kände mig smalare.
Tills nu.
Jag är så sugen så jag käkar skit mycket av mat istället. Eller av allt(förutom naglarna då). Jag dricker te, juice, äter äpplen, flingor, youghurt mackor, i stora mängder. Och detta är bara min frukost. Jag ger upp att skriva upp hur mycket jag äter för, pff, det är värre än sockret kan jag tänka mig.

Jag har haft mina sista examinationer och snart börjar projektet och stort arbete med "Sista barnet". Jag tar studenten och är livrädd för att ta tag i mitt liv. Jag är rädd för att välja fel och det känns obehagligt att åka till Teneriffa i jul då man tydligen går runt och halshugger äldre damer där och dessutom bär omkring på huvudet. Not my style. Not the place to be.

Jag accepterar att jag är halvsnygg, aldrig kommer bli fräsch, rik eller lugn. Det är okej. Solen skiner. Jag är relativt lycklig. Verkligen.

Säljer dr martens

Säljer dessa oanvända dr martens skor. Klassik modell, svarta, för endast 800 kronor. Först till kvarn!

Anledning: Dem är för små. Fasen.

Stressad tonåring om livet - som ni hört dem förut

Jag har saker jag vill skriva men jag har inte tid.

Jag har mina sista 2 veckor i skolan nu. Sista rent plugg mässigt och det är mycket kan jag säga. Jag är så stressad. Jag avbokar tandläkarbesök, jag har inte tränat på en månad eller mer, jag hinner inte höra av mig till finaste Johanna, jag har beställt för små dr martens och ah. Mycket små saker som trampar ner på mig. MEN jag är lycklig ändå! Även om jag grinade i duschen nyss av ilska och stress och fulhet. Jag tror jag har ADHD på allvar.

Jag bråkade med(på)Christopher som fan. Efter att jag tvingat honom välja en medlem i big brother han ogillade minst och han valt Sara bröt helvetet ut. "Hur fan kan man välja Sara, du är ingen människo-kännare, har ingen smak eller sinne för humor och det måste betyda att du valde henne för hon är minst ful fyfan vad du är ytlig"!

Jag vet inte vad jag ska göra efter gymnasiumet. Jag vill så mycket men jag klarar inte av stress och jag vill göra saker som betyder att jag aldrig får ha en inaktiv hjärna. Och jag vet inte om jag pallar det psykist. Haha, töntigt men jag förstår verkligen många konstnärer eller estetiskt-arbetande människor flippar ur.

Jag önskar jag var rik och välkänd och kunde testa mig fram och ändå ha fans och pengar att falla tillbaka på. Då skulle man kunna arbeta oändligt och tänka oändligt och vara ekonomiskt oberoende. Fast då skulle man kanske inte få ideér eller bra tankar alls utan bara köpa båtar och skor för pengarna.

Fan vad livet är svårt. Det är så jobbigt att JAG ansvarar för att mitt liv blir bra, JAG måste veta vad jag vill göra, JAG måste veta vilket land jag vill bo i. Jag vill ha så mycket men jag orkar inte bygga upp någonting. Eller jag orkar inte försöka slösa livet på att bygga upp någonting som inte håller.
"Hej jag har byggt en båt hela mitt liv, kommer dö imorgon och tänkte bara ta en tur med den på havet först" - Jag
"Aa, nej tyvärr den håller inte, inte vattentät" - Livet
"ok" - Jag

Jag kanske bara ska vara med i Big Brother en gång och sedan ta livet av mig.
Men hur fan kan man välja Sara? Seriöst?