Trötta smycken

Relationer är som smycken.
Eller relationerna i mitt liv är mina smycken. Accessoarer som jag har burit på. Värdefulla, billiga, fula, vackra. Och jag älskar allt och vill ha tusen ringar och femhundra halsband och byta varje dag för alla färger och former är olika och man vill testa alltihop! Man tittar tillbaka och undrar hur fan man tänkte osv. Nu ligger alla mina halsband, armband och ringar insnörade i varandra i någon låda på något ställe någonstans.

Och det är så jävla läskigt att ge sig in i en relation på riktigt, alltså i hjärtat-for real-på riktigt. Det är så enkelt att köpa ett smycke från Glitter för 15:90 och om du tappar det är ingen fara. Ingen större förlust. Men att ge sig in i, en i hjärtat, viktigt relation, är som att bära guldsmycken i öknen. I ett stormigt öknen. Nej, i ett stormigt öknen där du rider en kamel. Observera att du aldrig har ridit en kamel förr. Något sånt. Du riskerar så mycket. 1 Du sätter på dig dem där förjävligt värdefulla och vackra fina mormors gamla smycken 2 du ger dig ut i öknen 3 du ger dig ut i öknen på en kamel. Förlorar du smycket nu, vilket sorligt nog är lätt hänt för kontrollen finns inte, förlorar du så mycket. Och det kommer göra dig ont. Därför är det så svårt att ha riktiga relationer. Och så lätt att göra dig oviktig och vara oviktig.

Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga, klockan är för mycket och jag är för trött och allting är sluddrigt. Men smycken pryder ens kropp. Ibland. Ibland är dem dyra och ibland är dem fula och det gör nog ingenting. För allting blir ändå bara historia. Och nuet kan vara om 1 år. Ditt nu.

Senaste nytt

Saker i mitt liv som har hänt, är värt att lägge en tanke på och andra angelägenheter.

Jag och Amanda pratade för några dagar sen och hon pratade om att det skulle vara mysigt att ha ett barn som kryper upp i ens famn som fyller och ger en massa kärlek.
Jag tänkte direkt att Vad mysigt det skulle vara att ha en man som kryper upp i ens famn, en som fyller dig och ger dig massa kärlek. Det skulle jag hellre vilja ha!
Men sen kom jag på att man inte kan få kärlek av en man och kärlek är viktigast så jag valde i mitt lilla huvud att barn var det bästa målet i livet att försöka uppnå. Haha, kul om alla böcker som handlar om att träffa den rätta, förlora den rätta, jakten på den rätta, otroheten med den rätta osv, var det dem var fast man ersatte männen med barn.

Och skulle det inte vara kul om dem i "Efter tio med Malou" satt och drack pommac på champange-lunchen? Och alla viktiga personer som satt där bara "Mmm" visste om det och låtsades med. Det var kul i tanken, åkandes i en bil på Gotland. I cyperspace? Inte lika roligt. Jag var ju föresten på Gotland, hälsade på Fårö en dag och jag kan säga att jag förstår att Ingmar Bergman skrev där. Det är väl ingenting att skapa uppståndelse för? Vad FAN skulle han annars göra? Klättra i Rauker? Det är kul några dagar och han märkte säkert också hur tråkigt det blev. Och att han skrev djupt? Det är väl inte heller konstigt vad finns det att inspiration från på Fårö om inte sitt eget huvud(vilket ofta är knasigt vilket skapar knasig(djup) text). Kvinnor i huvudstaden som Blondinbella skriver chic-lit böcker och Ingmar Bergman djupt. See, feel, smell and touch the pattern!!


Det framtida barnet. Mitt alltså.
Shit. Loggade ut och läste inlägget, tittade på bebisbilden noga och såg att är det inte en liten kines? Vill bara klargöra för att själar därute att jag inte vill adoptera. Vill föda en gång själv, sen kan jag adoptera men fan om detta är något tecken på att jag inte kan få barn och kommer få adoptera. Är detta tecken från Gud via mig själv? Låt mig föda mina söner själv. Och adoptera resten!

Det är inte livet som är vackert, det är människorna!

Är detta huvudrollen i Paranoid park?

Han ni sett? Vilken jävla sötnos. Han har det där lugnet inom sig. Som jag aldrig haft.

Ont i magen 18.31

"Ååååååh, noshörningar, anorexi-flickor med page och ljusa klänningar, flätor, sjöstjärnor, manchester knappar och pojkar med lockigt hår!" - och blablabla!

Jag är så lättpåverkad. Tittar på smala modeller och jag vet att dem är bara snygga på engångskamera foton. I verkligheten ser dem ut som missbildade dinosaurier. Med långt blont hår. E-type. Hahaha. Rolig tanke. Jaja. Nu känner jag att min vilja att bli skinny-bitch är starkare än min hunger - Och detta sa hon efter att ha ätit en hundra grammare mörk choklad, choklad flingor(obs med MYCKET fibrer i!)och middag. Bra. Känns äkta, trovärdigt. Ungefär som när man är bakis och säger "Nu lägger jag av med alkoholen". Mhmmhm! Jag tänker såhär; Tänk när jag är smal.... Visst jag kommer säkert vara jätte söt och bli rik och ha sex med Johnny Depp och få ett, eller flera stora akvarium med delfiner i, what so ever, men DÅ, då kommer jag kunna äta 5 cheeseburgare(ville skriva 50 men lets be realistic)på raken. Jag kommer kunna göda mig själv som häxan gödde Greta! Var det Greta eller hans hon gödde? Stavas det gödde? "Gödde" låter som ett ord göteborgare kommer på som får betydelsen samlag.

Jaja, nu ska jag titta på smala tjejer och delfiner och sjöhästar blablabla.
Jag måste bli frisk!

Nu går jag mot mitt liv

Nämen titta.
Vem är det som kommer krypandes tillbaka? När hon är som svagast? Sjuk och psykiskt instabil?
Jennifer Lopez!!
Nej, jag.

Jag är sjuk. Men på ett helt okej sätt. Peppar peppar. Inte så mycket smärta, mest bara snor, sådant jävla överflöd med snor så att om jag skulle sälja det skulle jag bli miljoner på mindre än 5,4 sekunder. Men vem vill köpa snor? Era bortskämda svin.

Jag har mått som blondinbella senaste veckorna, jag känner henne på djupet så jag känner att jag kan uttala mig. Jag har tränat, mått bra, varit hemma, mått bra, ätit godis, mått bra, tittat på SATC mått bra, känt mig stabil i min relation med killen, mått bra.

Den här veckan har jag inte tränat. Jag har supit. Jag har ätit godis och känt mig fet. Jag tittar på SATC och gråter eftersom dem finns inte. Som att ha en familj som helt plötsligt säger; Btw, du är adopterad och hejdå. Jag har definitivt inte känt mig stabil i någon jäkla relation, speciellt inte den till mig själv.
JULIA? VAD GÖR DU MED DITT LIV? BLI CARRIE I SATC SÅ LÖSER SIG ALLTING!
Jag vet men jag har platt tunt hår och inga muskler. Motsatsen till det är 50% av Carrie Bradshaw. Som är en fiktiv figur. Juste. Fan.

När jag blir frisk och det blir varmare ute så man slipper bli sjuk igen, då jävlar ska jag börja gå. Alla dem gångerna jag vill läsa en blogg ska jag gå ut. Jag ska gå hela mitt liv. Trampa sönder alla problem. Med problem räknas hull på magen och bekymmer i hjärtat. Fan vad jag ska gå genom livet. Och absolut inte springa.