Jag och Amanda pratade för några dagar sen och hon pratade om att det skulle vara mysigt att ha ett barn som kryper upp i ens famn som fyller och ger en massa kärlek.
Jag tänkte direkt att Vad mysigt det skulle vara att ha en man som kryper upp i ens famn, en som fyller dig och ger dig massa kärlek. Det skulle jag hellre vilja ha!
Men sen kom jag på att man inte kan få kärlek av en man och kärlek är viktigast så jag valde i mitt lilla huvud att barn var det bästa målet i livet att försöka uppnå. Haha, kul om alla böcker som handlar om att träffa den rätta, förlora den rätta, jakten på den rätta, otroheten med den rätta osv, var det dem var fast man ersatte männen med barn.
Och skulle det inte vara kul om dem i "Efter tio med Malou" satt och drack pommac på champange-lunchen? Och alla viktiga personer som satt där bara "Mmm" visste om det och låtsades med. Det var kul i tanken, åkandes i en bil på Gotland. I cyperspace? Inte lika roligt. Jag var ju föresten på Gotland, hälsade på Fårö en dag och jag kan säga att jag förstår att Ingmar Bergman skrev där. Det är väl ingenting att skapa uppståndelse för? Vad FAN skulle han annars göra? Klättra i Rauker? Det är kul några dagar och han märkte säkert också hur tråkigt det blev. Och att han skrev djupt? Det är väl inte heller konstigt vad finns det att inspiration från på Fårö om inte sitt eget huvud(vilket ofta är knasigt vilket skapar knasig(djup) text). Kvinnor i huvudstaden som Blondinbella skriver chic-lit böcker och Ingmar Bergman djupt. See, feel, smell and touch the pattern!!
Det framtida barnet. Mitt alltså.
Shit. Loggade ut och läste inlägget, tittade på bebisbilden noga och såg att är det inte en liten kines? Vill bara klargöra för att själar därute att jag inte vill adoptera. Vill föda en gång själv, sen kan jag adoptera men fan om detta är något tecken på att jag inte kan få barn och kommer få adoptera. Är detta tecken från Gud via mig själv? Låt mig föda mina söner själv. Och adoptera resten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar