spydde inte i taxin o klocken e halc 6, ja e hemma. så jävla underbar kväll. tack livet för påmminelsen om hur bra det kan bli

Ibland undrar jag varför jag tog beslutet att åka hem från London. Sen kommer jag på att jag måste ta körkort. Ok.

Summerlove yeah yeah

Går genom kyrkbyn på natten och inser hur jävla vackert det är, som stora gröna kulisser växer buskarna, svart himmel med stjärnor och så blomlukten på det. Jag får panik att jag inte märker det och när jag väl märker det vet jag inte vad jag ska göra av allt det vackra. Kan man få det bättre? Och här har jag trott att det är alla mina sommar-pojkvänner som gjort mig lycklig under somrarna men nej nej det är ju DETTA, jorden och växterna som lever mer än vad jag gör, jag tar deras plats och blir ett träd som inte gör så mycket skillnad och dem växer och doftar och rör sig i vinden, ååååååååh! Ja, jag har haft många sommar-pojkvänner, som folk har sommarkatter. Nu vill jag vänta med pojkvän, kanske i augusti, så hinner man leka singel men ändå hinna pussas med någon undr SUMMER SKY 2012. Svårt att planera detta. Sen har ca 3 av mina långvariga relationer tagit slut när sommaren varit slut, så frågan är om det blir en kort romans om jag blir tillsammans med någon i augusti eller om man liksom förlänger romansen till jul? Fixar någonting bra. Säkert. Det gör jag alltid.

sträck ut en hand för dem hjälplösa

(c)hela ditt liv har varit en knopp som brister, du måste ta dig samman. jag finns här för dig, inte om utan när du söker hjälp. men försök inte dra ner alla andra till din bittra nivå, låt oss istället dra upp dig.

JAHAPP

FAN vad jag är förvirrad, jag är mitt i hoppet och vet inte var jag ska landa så jag håller mig uppe genom att klänga på helt obetydelselösa saker som typ lyktstolpar. Ser ni det framför er. Julia hängades i en lyktstolpe och ba VAR FAN SKA JAG LANDA? Jag borde bara landa någonstans för att testa, hur ska jag annars veta var jag vill vara? Men jag är för feg just nu. Jag har liksom aldrig testat att köra fullt ut på en grejj, jag lyssnar alltid på 3 låtar samtidigt, köper olika kläder, byter film efter att ha sett halva, vill bli författare och samtidigt polis, bantar i 2 veckor och hets-äter sedan godis i en vecka, vill flytta till london och grekland och kan inte ens välja eller känna vilken kille jag är kär i. Jag vågar inte! Jag är rädd att mina val ska få mig dödsdömd. Så jag väljer ingenting och allt. Och känner mig dödsdömd. Fan! Känns som att jag inte har någon fast punkt. Fast jo. Mina vänner. Mina älskade vänner. Jag kände mig inte hemma från london förens jag kramade om Johanna. Hennes tunna armar som kramade om mig hårt, lukten av parfym och cigg som luktar trygghet för mig. Min älskade familj som grillar. Nelly som testar mina klänningar och har problem. Mina finaste. Fan vilken kärlek jag känner till dem. Det borde fan lysa mellan oss när jag står nära dem så starkt känner jag för dem. Jag borde göra en jävla massa saker nu. Jag ska istället köpa kartong, superlim och målarfärg och bygga ett litet hus. Vad behöver man mer för att bygga ett dockhus i kartong? Min panik och ångest och ledsamhet är väl bra antar jag, jag skriver ju som en dåre. PEACE!

Hemma

Fan så konstigt detta är. Jag är hemma från en månad i London. Som jag har spenderat mest på brick lane och nothing hill. Med Felice, Amanda, Andrea, Emilia, Harley och David. Bott i en smutsig och katthårig tvåa med 6 andra människor. Sovit 5 stycken i rad på golvet på vita bäddmadrasser, som faktiskt var otroligt sköna. Jag har gjort allt det där typiska en 19 årig svensk tjej gör i London, men för mig var det så speciellt. Jag har hånglat, gått på exklusiva dejter, varit på världens bästa nattklubb, druckit så mycket öl, ätit bagels, aldrig riktigt fallit i djupsömn, varit arg, varit rädd, cyklat i hyde park. Fan jag vet inte, jag vill skriva upp allt för att inte glömma. Gatan utanför(eller grannarna)sover aldrig. Även om jag inte gjorde någonting så hände det saker konstant, en konstutställning här eller massa som dricker öl där. Mycket skönt för lata människor som mig. Nu är jag i täby kyrkby och det är tyst, jag får ansvara för att det ska hända någonting, här ska jag rehaba mig själv nu. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig ledsen. Jag saknar. SAKNAR. Fan det ordet är inte tillräckligt mäktigt jag tänkte liksom SLÅ NER ER MED min mening om hur ont jag har i magen så blev det ett mjäkigt "saknar looondon buhu". Jag undrar om det här är saknad jag känner för isåfall är den känslan skitdålig för min mage, springer på toaletten konstant och vill gråta. Är bara så glad att jag har fått lära känna människor som Harley och David. Båda mycket speciella människor, en galen klädkåt och bara allmänt kåt brittisk ung man som showar off konstant och en väldigt nära jorden kille som jag aldrig trodde jag skulle ha massa gemensamt med och ligga och krama på natten av separationsångest. Jag kommer sakna mina flatmates och mina systrar därborta i London. Höst i London. Ja, jag måste.

CAMDEN ÄGER JU

OKEJ??????????????????? gick förbi en man jag kände igen, glodde som fan, han blinkade och vinkade. Jag förstod vem det var. Drog mig sakta närmare. Tog en bild. Gled sakta iväg. FICK SEDAN UTBROTT för jag blev som en 14 åring. Sedan efter mitt utbrott frågade jag "fast vänta, ja har aldrig lyssnat på honom, men alla andra tycker han är så jävla cool, så det är ju SKITCOOLT!!!"