tisdag 27 april 2010

tisdag

Idag påväg hem från tåget såg jag snygg man som jag känner till. Jag var så ivrig över att gå förbi honom så jag började tralla hemmåt (fast motsatt håll då såklart) så gick vi förbi varandra. Det var ju trevligt - men inte slutet på den här lilla historien. Jag tänkte börja gå hem men om jag nu gjorde det skulle jag alltså vända och börja gå brevid honom. Nä, det ville jag inte. Så jag fortsatte vandringen och gick mot nya, oanade äventyr!! Jag hamnade i lekparken och där träffade jag två små blattekillar i typ 11 års åldern. Mina fördomar blir BARA bekräftade hela tiden, så det är inte lätt för de att bara pysa bort. BLATTAR är SKÖNARE ROLIGARE OCH BÄTTRE ÄN SVENNAR!! Sådärja.

Jag hade turen att träffa två små skejt proffs faktiskt, så jag skejtade med de i en knappt 40 minuter sen trallade jag hem. Det var de bästa människorna jag träffat på idag(typ). Ni kan ju tänka er mitt folk då!

Jag känner mig som snubben i dröm om elin. Haha, verkligen, på alla sätt och vis. ALLTSÅ FUCK THIS SHIT JA BA BAM SLÅR NER ALLA FÖR ALLA ÄR FETT........ DUMMA FÖR DE E IDIOTER..... AA...JUSTE!!!!

söndag 25 april 2010

ja

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

techno med känsla
jag är ingenting annat
än techno med känsla

är det här allt eller inget?

Hur kommer det sig, att man är lycklig, när man äter ostbågar i sängen och tittar på andra avenyn?
Internet är fantastiskt. Likaså TV:n. Film. Mat. Speciellt mat. Maten kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta. Och i min mage. Jag vill äta hela tiden.

Såg föreställningen "Dröm om Elin din älskade" för kanske fjärde gången i fredags. Ja. Jomen "fan vad kul!" tänker ni nog nu. Och aa, det var det. Skådespelaren känner igen tjejen med den ständigt öppna munnen längst fram i publiken nu.

Jag såg Jayson på staaaaan. Han sa "how you doooiin"? Det var mäktigt. Och Andra Avenyn Markus såg jag också. Han sa inte det Jayson sa. Han sa ingenting alls faktiskt. Den jäveln kände inte igen mig. Trots alla onsdagar kl 21.00 vi spenderar tillsammans med resten av AA-gänget. Haha. AA.

Jag har spenderat senaste tiden i Rymdfarkosten. Med Emil på taket. Vi äter glass och det är fan sommar däruppe. Kommer fram till att mina upplevelser är bättre än vad jag själv är. Men det är okej för de får forma mig. Jag låter mig i alla fall formas av de.
Rymdfarkosten luktar kladdkaka hela tiden för vi bakar två stycken på mindre än ett dygn. Jag äter, skrattar, mår illa, äter igen. Jag blir så jävla stark där. Och sen kommer man till det vanliga och blir sänkt av oviktig skit. Så jävla onödigt. Snick-snackande flickpatruller runt om mig. Fnizzellifnizz men vaaadåå ereee saaant? neeeääämen ååååh gooosh, alltså, jag får egentligen inte säga det här meen alltsååå.

Men det gör ingenting. För rymdfarkosten finns och solen lyser och jag har fått jobb som trädgårdsmästare och nelly jäger är en sån FUCKING AWESOME BRUD som jag kan tänka på för jag gillar henne så. Kommer nog hinna tjäna typ 600 spänn i trädgården innan jag drar till Grekland men det är väl alltid något.

Skriver det här inlägget i nutid och dåtid och blandar tjohej och DET ÄR SÅ OKEJ SOM DET BARA KAN BLI - freedom!

onsdag 14 april 2010

1 NYTT MEDDELANDE!!!!!

Jag känner mig ledsen. Besviken. Sårad.
Varför? Varför? Det vill du inte veta. Men nu säger jag det endå, för att jag är den fantasiska människa jag är.

Jag är medlem på en hemsida där jag söker barnvaktsjobb. Har varit medlem några månader. Skickar ut annonser hela tiden. Skickar mejl till folk som söker barnvakt, trädgårdshjälp, hora, whatever.
I min skolmail får jag reda på allting. Får nyhetsbrev. Det är liksom dit jag kommer. Men idag. Står det någonting nytt. Fräscht. Vackert. Ett mejl.
"Du har ett nytt meddelande på *******.se"!

Ivrigt klickar jag mig fram. Ny ruta, in på hemsidan, fyll i namn, lösenordet också. Allting går så snabbt. Jag känner inte marken under mig (säkert för att jag sitter i sängen) och där är jag. Mejlet. Svaret från, tja, låt oss kalla henne "Anna". Hon hette faktiskt det.

"Hej Julia! Vi har nyss hittat en barnflicka! Men tack för ditt mejl"

Jaha.

"Okej".
Eller vad ska annars säga?

"Hej AnnaFlanna! Jag har nyss fått jobb som barnflicka så... Men tack för ditt mejl"!

Vi kanske kan bli bästa mejl kompisar? Vem vet. Början på en härlig vänskap.
Jävla fi***.

Och mejl kompisar från chatroulette dissar mig. Hur lågt prioriterad är man då?
Vill färga håret lila och bajsa på gatan. Öppet. Har en känsla av att jag skrivit det förut.

Jaja. Jag tänker lyssna på Gorillaz nu och längta efter skejtisplatsen.

HEJ SÅ LÄNGE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
haha

asintressant liv just nu.



Här är jag "sugarbabe". Sugars babe?! Nej. Inte tillräckligt emo.

fredag 2 april 2010

MIKAEL PERSBRANDT

JAG ÄR HEMMA HOS ANA JUST NU. FÖR NÅGON MINUT SEDAN SA HON "föresten julia, stefan tog med sig en jacka från dramaten hem, och mikael persbrandt hade den när han spelade i fröken Julie, minneslapparna ligger kvar i fickan".

JAG LUKTADE PÅ DEN. INNERSIDA RYGG. ARMHÅLA. OCH HELVETE. JAG HÖLL I LAPPARNA. JAG LÄSTE. HANDSTILEN. HAN HAR SKRIVIT DET. DET JAG MINNS ÄR "JAG HÖRDE ETT GRÄL, VET INTE VAD DET HANDLADE OM" ELLER NÅGOT SÅNT. HANS HAN HAR HAFT EN PENNA OCH SKRIVIT DET DÄR. DET HÄR ÄR ETT STORT MOMENT. HERREGUD.

Jag glömmer att fira påsken

Jag ska inte blogga om tomma människor mer. Jag kommer ändå aldrig förstå mig på de. Jag förundras faktiskt över folk som kan koppla bort allt och vara enkla människor. Dricka kaffe och prata om film och må bra. Inte tycka och tänka så mycket om allting. Jag fattar inte hur man gör det. Min hjärna är så jävla jobbig och vi kommer inte överens. Om den fokuserade på skola, musik och kläder skulle det funka. Jag skulle vara tom i bollen.
Jag tycker det här inlägget är väldigt roligt, för jag framställer mig själv som världens smartaste och djupaste människa, vilket är något som ligger ganska långt bort ifrån mig. Kan typ inte ens känna lukten av det.

Men jag vet egentligen inte. Det är kanske det som är skillnaden. Jag vet inte medan andra vet. Såhär är det. Jag är glad. Det här är kul. Nu går jag hem. Något sånt.

Jag ska troligtvis köra i en föreställning Em sätter upp. Förra året den här tiden var det "Jävla offer". Helt sjukt. Ett år har gått herremingud, jag förstår på alla vuxna som snackar om att åren flyger förbi. Men föreställningen. Jag blir så lycklig. Solen börjar skina i och här kommer något som verkar som en JÄVLIGT BRA föreställning och landar pladask framför fötterna på mig. MMMM GLAD. Jag blir verkligen det. Jag visste väl att det fanns mer. Jag älskar när jag blir inspirerad. Att folk faktiskt kan vara jävligt smarta och bara fantastiska. Jag är så tacksam att jag får vara en del av någonting bra, gjort av bra folk. Yesyesyesyesyes.