Min vän

Ett utdrag av vad en kär vän till mig, skrev om en människa jag träffat en gång. Tycker verkligen detta är fantastiskt roligt.

"MÄH ­ ­det är ju en sån ­ ­du ska ha ­ ­han är ju aaaassöööt ­ ­och han är coool­ ­och han har ett fint tänkande precis som du ­ ­snälla­ ­seriöst ­ ­du kan inte­ ­skriva till mig hela kvällen ­ ­om en gangster i äckligt vita stora armar ­ ­och han luktar äckligt ­ ­och han har skjortor uppknäppta med ett litet halsband ­ ­när DEN ANDRA existerar­"

"vänta­ ­nu måste jag titta ­ ­på kort ­ ­på honom mer ­ ­man kan se dom ­ ­seriöst julia.­ ­jagber inte om mycket.­ ­nästan aldrig.­ ­jag är inte en sån som ber om saker. ­ ­nej det ärjag inte.­ ­nu ber jag om något.­ ­påriktigt.­ ­jag vill att du blir tillsammans med den människan.­ ­jag vill det. påriktigt.­ ­aså du förstår inte, påriktigt verkligen.­ ­han är så sjukt jävla söt ­ ­och han har det där som du och jag alltid sitter och pratar om att vi själva har, vi är så intressanta människor fast viinte har mvg i alla ämnen­ ­det är han med­ ­julia.­"

Det här är varför du är en sjuk jävla människa. En fantastisk människa. Vem kan känna såhär mycket för människor man inte känner? Vem kan i sitt lilla huvud hitta på livshistorier om folk på 2 minuter? Vem ber om saker hela jävla tiden och sedan försöker påstå någonting annat? Vem skriver att den är en intressant människa fast man inte har mvg i alla ämnen, vad bygger den teorin på? Hahaha. Åh du är en sådan rolig människa som får mig att skratta så jag inte ens känner att jag är bakis. Du är en lugn varg och en eld-älva. Finns det ens? Du är liksom häxblandningen på fyllan. Ingen kommer någonsin kunna sätta fingret på dig och din stora personlighet. Och kalla aldrig dig själv tråkig eller vanlig. Du är allt förutom det. Du kan underhålla en människa dygnet runt. Och inte genom att köra stand-up för mig. Utan genom att bara vara ditt fina "dig själv". Här får du ditt inlägg. Och snälla(och jag vet att du inte håller taget om saker, men då ansvarar jag för det)håll kvar vid mig så jag kan få skriva om dig om några år igen.
Cuz this is all you get. Bitch.

GIVE MEE LUUUUV

Har varit på en sådan rolig täbyfest. Jag har aldrig sätt någonting liknande, trodde bara sådant hände på töntiga filmer eller i skåne. Haha.

Gängbråk, blod, lustgas och massa töntigt. Träffade en ascool människa som e oxford smart. Ska studera där.

Jag undrar om jag verkligen bryr mig om så många människor. Jag menar, såklart familjen. Alltid. Men annars? Hällsen och Davin mina älsklingar såklart.

Men alltså jag kan fan känna lika mycket för någon jävla känd gangster som för den vackre pianisten. När ska någon som inte är dödsdömd betyda någonting för mig?

Teorin om Lycka

Jag börjar tro på Doftljus/vitalakan/villa/brunch/melodifestivalen/polarnochpyret-lycka.
Orden ovan är alltså ord jag tycker beskriver vad jag tror folk lever på i Sverige för att göra vardagen "fin och lycklig".
Varför börjar jag tro på den? Jo för att doftljus luktar gott, vita lakan ser fräscht ut, villor får plats med mycket saker i, brunch är godast att äta för man är alltid hungrigast vid brunch-tid, melodifestivalen gör så att man inser att man själv är en lyckad människa, polarn och pyret kläder skapar lite ordning i ditt annars så kaosartade barn(stilrena kläder bär upp snoret och sylten och jorden på bästa möjliga sätt). Alla dessa saker är bara positiva vilket leder till att man(man=alla)gör det.

Riktig lycka: Du sitter med någon du älskar som älskar dig tillbaka, på ett berg i Asien(?), ni äter egetbakat bröd som ni gjorde i grottan under er hos den nakna uråldriga tanten, ni är fattiga men ändå lyckliga.

Alltså. Hur ofta älskar människor en tillbaka? Vad är oddssen att klarar av bergsklättring? Finns det ens berg i Asien? Finns ens Asien eller är det typ som med Nangiala? Om ni bakade brödet själva, vad gjorde då den nakna tanten i grottan? En sorlig blottarhistoria=inte lycka. Hur kom ni till Asien utan pengar? HUR KAN MAN VARA LYCKLIG UTAN PENGAR?
Förstår ni min teori?


Fake-lycka


Real-lycka

Vad väljer du?

Våra vänners liv - VVL

Kommentarer av mig, under en facebook status den 21 februari.

" http://www.youtube.com/watch?v=JULoLV9kIrc&feature=related
Introt

http://www.youtube.com/watch?v=xzNop93MRM0&feature=related
alla scener med david och jenny

http://www.youtube.com/watch?v=EYwCj7Xx07E
alla pepp-scener
eller när de har skuldkänslor, tittar ut genom bilrutan...

http://www.youtube.com/watch?v=zAlzBCVrUjs&feature=related
sista scenen i vissa avsnitt

mellanmuskiken, typ när de cyklade http://www.youtube.com/watch?v=Id7lVIMgD8E&feature=related nanananaaaa

ALLTSÅ FYFAN vad jag är emotionellt bunden till denna serien. Älskar den på riktigt som en människa. Som inte finns. Jag saknar och älskar någon som inte finns. Jag försöker inte göra den här texten rolig utan jag är helt allvarlig när jag säger(ja jag säger det högt för mig själv)att det gör ont. Jag skulle lätt kunna byta liv till ett liv instängd i ett rum, titta på serien, supa och beställa mat till rummet och försöka leva mig in i deras värld. Tro på att jag är med dem. I varje andetag. "

"Våra vänners liv" är en serie som lyckats ta mig med storm, och det var länge sen. Nu ligger denna serie på samma nivå som "Sex and the City" och det är stort. Aldrig har en serie konkurrerat med SATC. Eller ännu galnare; Konkurrerat ut.

Det är allt - Musiken, skådespelarna(jag älskar fina sympatiska, roliga, kalla, berörda, korkade män=alltså alla män=en serie med praktiskt taget bara män=en serie som är kärlek för mig<3)manuset, upplägget, relationerna, orden, att det är filmat utanför min skola. Det är viktigt. Allt.

Jag är i extas fortfarande. Alltså vadå, 3 månader efter att det slutats sändas och det finns inte ens kvar på SVT-play. Jag menar Hallå? Hola? Privet? Hello? Jag måste lugna ner mig och försöka skriva om denna serien när jag inte längre är upp över öronen kär i den. Försök att beskriva en person du är förälskad i. Tjena. Det är inte förens man gjort slut man inser att man aldrig någonsin älskade honom och han var jävligt ful och kände vi egentligen ens varandra...?

Fast så kommer det aldrig kännas med VVL. Men en lite mer realistisk beskrivning på serien och inte bara en massa "jag är kär i bill kaulitz från Tokio Hotel DÄRFÖR ATT HAN E BÄST!!"-kärleksbeskrivningar utan som sagt, en beskrivning på VVL, ooh, katchig förkortning-"VVL"... SATC. Som sagt, konkurrenter!

FML

Jag åt någonting skitgott till middag. Förstod inte riktigt vad det var men var som spaghetti med köttfärssås, med älg. Låter mysigt.
Jag råkade få mat på min fina vita skjorta, så jag bestämde mig för att ta av den och sitta i bh och äta. Hade kunnat vara jättesnyggt om jag bodde i en egen lägenhet och gick runt i underkläder samtidigt som jag var snygg och åt. Så var inte fallet, vilket jag upptäckte när jag efter maten gick in till badrummet och tittade mig och min nyfyllda mage i spegeln. Jag upptäckte mig själv stå och sjunga "I am beautiful" med Christina Aguilera medan jag granskade min kropp. Hon var där alltså och la på en stämma.

size 0 speaking

Hur man tar reda på om någon är tjock i smyg, via facebook/match.com

Mestadels av personens bilder är tagna uppifrån
Personen har massa smink
Oftast tjocka läppar, stora ögonbryn och gosiga kinder
Mycket smink(igen)
90% av alla bilder är på ansiktet. Resten typ på personens katt
Personen har ett snyggt ansikte
Vissa kort är bara på personens snygga och sminkade öga

Obs: Det är inte fel att vara tjock. Men att smyga om det...

Om du undrar över din klokhet

Du vet att dina historier är bra när jag berättar dem för andra


Kom så får du blänka i min tandställning.

Det ständiga tjatet om att alla är dumma Part 999

Hanna föddes typ med en superkraft som i sig hade en rejäl missbildning. Hon kan äta vad fan som helst och fortfarande vara hur jävla smal som helst. Hon käkar överdrivet mycket samtidigt som hon är överdrivet smal. Visst kan jag fatta att tonåringar äter godis utan att bli stora som mount everest men det här är bara sjukt.
Sen är hon verkligen jätte jätte snäll, farligt snäll, vilket får mig att tänka på en annan grejj.

Det är ute att vara snäll. Det måste vara så. Tänk när man gick i 3:an typ. Visst kunde folk mobbas osv men det generella sättet att bemöta andra människor på var ju genom att vara trevlig. Jag var ny i klassen flera gånger, i olika klasser(no shit), pga olika anledningar och det man oftast blev bemött med var ren och skär godhet. "Var kommer du ifrån" och "vilken rolig dialekt du har, här är matsalen, här är toaletterna...osv". Man var nyfiken på varandra! Och de som inte var trevliga var bara oftast väldigt blyga.

Sen växte vi upp och märkte att man kan ändra på sig. 2010 var otrevligheternas år. På alla plan. Vi nog sett för mycket av "House" och försöker bli den där coola snapande smartnissen, men istället blir folk bara jävligt dryga. Är det de här blyga ungarna i 3:an som har växt upp och blivit dryga? Eller är det bara för att det är hippt? Eller har vi slutat vara nyfikna på varandra eftersom vi sorligt nog insett att alla är likadanna? Eller kopplas godhet/snälla människor idag med att man är korkad och naiv? Eller vill alla vara som House? Eller är det bara en härlig blandning av allting? Jag fattar helt ärligt inte. Om det är någon som gör det, få det förklarat för mig. Jag är nyfiken.

Alla coola högstatusar nissar måste ha fått en släng eller blivit drabbade av otrevlighets-syndromet. Och sedan visade det sig vara en förkylning så alla blev bara smittade. Dryghet kan verkligen liknas med en förkylning. Det smittar av sig, det är allmänt oskönt, det är inte lunginflammation eller körtelfeber - folk går liksom inte in för det så hårt. Bara en irriterande förkylning som man alltid lyckas bli smittad av och sen blir det bara en jävligt dålig stämning.


My little sister while being "dryg". Deeeriyyiyiyg...

En månad kvar

Tills 5 avsnittet av "House" sänds! Och min födelsedag. Justja.

Jag vill ha, förväntar mig, planerar att få:

Det finns inte mycket alkohol i denna värld som smakar gott. Denna dryck gör inte heller det. Men flaskan är snygg.


En biljett till paradiset. Och nej, inte en burk med massa piller i som jag ska svälja. Sånt skämtar man inte om hörrni.
Men... Som sagt, enkeltbiljett. I mitten av juli passar bra. Samos airport.


Eller en resa hit. Det är kul i London. Så mycket billig mat. Så god mat. Så mycket av just det - Mat.

Fin önskelista. Enkel och billig! För eran skull.

Nejmen allvarligt, jag vill ha massa god mat. Och efterrätt! Alla ska vara glada! Då är jag glad. Jag blir 18 år, det är en bra present i sig.

LL-läsare och liv

Charlie, du jävlas med mig. Emil under alias kanske?

Sarah - Vad glad jag blir. Jag blir verkligen det på riktigt. Trodde inte det fanns någon som du som bara läste för sakens skull. Har du blogg? Eller vad som helst? Tack iallafall att du läser. Känner mig betydelsefull och oensam.

Nu är det natt och imorgon börjar livet igen. Med det menar jag alltså inte ligga i sängen fyra dagar i rad och läsa läsa läsa om skit på internet-livet.
Ibland undrar jag om jag inte är dömd att bli en soffpotatis. Jag vill orka göra saker i mitt liv.

ps: jag måste bara lägga till, jag blev verkligen glad att någon läste min blogg. För sakens skull och inte min skull. Har svårt att sätta fingret(eller ord rättare sagt, fingret blir ännu svårare)på det. Men oj vilken känsla. Lycklig!

VILKA ÄR NI

Men vad och vem är en fantom och en skugga? Jag vill verkligen veta. Det finns människor som uppskattar och människor som inte uppskattar. Jag är en uppskattare.
Jag bloggar för mig. Och för dem som läser. Jag blir bara glad. Bara bara glad. Glad av att ni läser och vilka ni är. Ju längre bort från mig i verkliga livet desto gladare blir jag av att ni läser.

Det här är ingen "öppen dagbok" eller jag "vill helst bara att nära och kära ska läsa". Det här är en blogg. Fullt öppen. Som får mig att känna mig mindre ensam.
Nå? Är jag ensam?

Godnatt. Klockan är 03.38 här. Tänk att jag aldrig lyckats fixa så att tiden stämmer rätt på bloggen.

Jag Uundrar vem du är? det kanske låter gott

Föresten. Vem är du som läser?

Julia bloggen

Så jävla skönt att läsa sin egen blogg och förundras, över vilken FANTASTISKT varelse jag faktiskt...Skoja.

Nejmen jag hade glömt hur mycket roligt som hänt. Hur mycket roliga människor jag träffat, hur rolig jag har varit. Senast för bara någgon timme sedan såg jag någon amerikans-om tonåren film, och jag kände bara; Fan. Jag har haft en icke-idyllisk tonårstid spenderad inne på mitt rum eller utanför mitt rum i ett försök till att skapa något kul, vilket jag definitivt misslyckats med, I mean hello, Look at me?! Men nej. Jag har haft kul.

Jag har bloggat om TPG-flickorna som vill vara huvudrollerna i livet på samma sätt som Gossip-girl-Serena är huvudrollen i serien. Tråkmånsar.

Everything is illuminated är en fantastisk film och det påminde bloggen mig om.

Jag var i london med Amanda och Natasia och det var verkligen speciellt. Jag var oberörd av mina egna tankar men tog in staden. Kanske därför fick inte mina egna tankar plats. Det var skönt. Det kunde man verkligen kalla semester.

Nu förstår vad bloggen gör för mig. Mitt liv är inte fult.