THE PERFECT GIRL VS THE PERFECT BRAIN

Vill man ha huvudrollen i sitt eget liv? Är det därför man vill uppfylla sina mål? Är målen baserad på vad en "bra huvudroll" skulle vara? Spelar det ens någon roll?
Iallafall.

Är det då så enkelt att de ihåliga flickorna, går efter mallen "The Perfect Girl"(som då skulle vara som de flesta huvudrollerna är i serier som de här flickorna troligtvis följer, tex; Gossip girl-Serena, SATC-Carrie, OC-marissa, desperate house--SKOJJA FÖR DE ÄR EN BUNT AV PSYKOBITCHES)alltså att deras ideal helt plötsligt blev en alldaglig, anständig men samtidigt tilldragande, attraktiv och smart ung kvinna i sina bästa år. Håret ska se ofärgat ut fast det är färgat. Naturligt sådär jävla schampo-reklam snygg.

Men vad ska man annars lägga ner tid på? Att skapa sig en personlighet, läsa böcker? Bli allmänbildad? Det där är inte sarkastiskt menat, utan det är ju faktiskt säkrast att lägga tiden på att följa TPG-mallen - det finns alltid någon som kommer gilla dig och du lär tillslut se bra ut.

Personligheten kan man förlora på. Det är inte ett lika säkert kort någonstans. Har man satsat på den och ingen märker eller gillar den då är man körd. Eller man KÄNNER sig körd då. Överkörd.
Då kan man sitta där med sin underbara jävla personlighet och världen bryr sig inte ett skit. Då har man alltså lagt ner sin tid på ingenting. För det som inte syns det finns inte. Och något som varken syns eller hörs finns då inte alls. Bara för dig själv. Ska man sitta där och små tjattra med sig själv och bara mysa över hur jävla bra tankar man har?

Det är klart att de kan gå fel för flickorna och deras mallar också. Men deras förlust är inte lika stor. Vinsten är större i att satsa på sig själv, sina tankar, personligheten eller vad fan man ska kalla det - Men förlusten, är där, så jävla mycket värre. TPG-flickorna kan skylla på att de inte byggt upp sig själva än, att de inte ansträngt sig, att de inte ens har börjat. Men det de tankarna når de väl inte ens så stark smärta lär de inte känna endå. De kan spara pengar i några månader och köpa sig bättre. Genom hudvårds produkter eller annat liknande som gör de just bättre TPG-girls.

Observera att detta inte var ett "åh, jag har ensam och har satsat på personligheten och förlorat..."inlägg, utan bara små SWEETAAAA spekulationer.

Jag har inte satsat på något och inte förlorat eller vunnit. Jag är fortfarande resenär. Och jag älskar mitt folk.

Det var det där med de vackra pojkarna som har fräknar, lockigt hår och varma lena muskulösa nackar.

Det är sådär härligt estetiskt och ganska småtufft med dryga människor. Dryga människor. Det är verkligen en klass för sig. Jag vill vara mogen. Jag vill skriva bra. Jag vill argumentera. Argumentera bra. Men det enda jag har i mitt huvud just nu är:
JÄVLAÄCKEL BARN VAD FAN ÄR ERAT PROBLEM VAD GLADA ATT NI INTE ÄR AUTISTISKA NI KAN PRATA GÖR DET NI KAN LEE NI HAR ALLT NI VILL HA ERA BORTSKÄMDA SNOR JÄVLAR NEJ DET INTE TUFFT OCH JA MAN SER IGENOM DRYGHETEN DIREKT FY-FAN VÄKOMMEN TILLBAKA TILL HÖGSTADIET-FEELING JÄVLA FIIIIIIIII.skar. (!!!!!!!!!)

Men jag är mognare än sådär(haha det roliga är att jag är verkligen inte mognare än sådär).

Men sen kan man ju tänka att, drygheten är som en mantel. En vacker skör tulpan-svart(det är föresten lila!)mantel som skimrar som typ Edward Cullens mage i solen. Det döljer sig något under ytan. Under manteln. En klokhet som bara ligger där och bubblar under deras tunna hy. En vishet bara den allra klokaste kan gå omkring och bära på.

Ni bär på en ölburk. Det var den jävla visheten. Ölburken är en så jävla bra sammanfattning på de. De är 3,5:or, smakar halvtaskigt och är bara allmänt oviktiga. Är bara verkligen ingenting. Man blir inte full. Man gillar det inte riktigt heller. Sådär halvt. Lite onödigt. Kan slängas. Usch.

De lyssnar på estettechno eller bob hund och kan inte prata.
Är det mig det är något fel på? Är jag för närgången? Känner ni er våldtagna när jag frågar vad som händer i era små liv, eller det kanske inte händer något vilket gör att ni skäms för att svara så ni fortsätter vara dryga så att det fortsätter att inte hända något i erat små liv. Ond cirkel det dära. Jävla idioter. Alltså riktiga jävla jubel-idioter. De har ju ingenting att komma med. Kan inte snacka och stammar och är precis som vilken jävla tom kille som helst. Typ runkkillen i norrland som spelar CS hela dagarna.

Men fan. Var jag lika pantad och nervös som de små estetbarnen skulle jag också hålla käften jämt. Skämmas över att jag inte kan föra en konversation(för jag är såå jäääääävla mycket bäääättre och feeett djuuup). Det sorliga är ju verkligen att de inte är det. Det finns ingenting. Drygheten är lika ytligt pålagd, som sammarnas jävla kavajer och allt vad det är.

Jag säger bara Länge leve sammarna! De STÅR ju iallafall för att de är halvpantade OM det nu skulle visa sig att de var det.

Repotage om ungdomar - fredag 16.00 - inlämning - bara skit

Jag spelade betapet till halv-två igår natt. Och då fick jag dra mig själv från datan, eller dra datan från mig eftersom jag är modern och har datorn i sängen. Det är en modern laptop. Jag är modern. Fresh, fresh, FASHION, work it, ah, ah, ah,.

På riktigt, så låg jag där i sängen igår och bara längtade och saknade betapeten. Undrade vad de skypade om.Tänkte på vad det var jag egentligen missade. www.Stellangetshitbyacar.com. Längtade lite till.

Några pratar om att imorgon, på plattan, ska alla ha på sin ipod och lyssna på sin egen musik samtidigt som man dansar till den. Fan vad jag vill göra det. Jag kommer bergis inte göra det. Kommer dra någonstans och fika med folk och göra allt oviktigt och prata om skit. Nej fan jag SKA DANSA PÅ PLATTAN

Idag var vi duktiga Amanda - på riktigt! Av oss själva utan någon jävla mall(bokstavligen talat) fan VI VAR DUKTIGA. Så jävla bra bara, ah.

SKYPE OCH BETAPET FET

Jag skypar med Rikard, Mattias, Therese, Theo, Hugo och Axel samtidigt som vi alla spelar betapet på betapet.se. Känner mig som 60 år och lycklig. Fast 60 åringar skriver inte könsord på 3 olika chatter(observera, med samma människor)och skrattar högt i rummet. Är verkligen jätte förvirrad och det är så kul. Min hjärna arbetar så hårt, hårdare än den gjort på många år, många år av icke-plugg. Jag är på riktigt förvirrad, hahaha. Matål är tydligen inte ett ord enligt betapet. Får bli bara mat då.

Your my one and only, tattoo

Igår åt jag Mcdonalds
Idag åt jag Max
Vill du äta semlor, så får du skrika PAX!

Hah! Nu sitter ni där hemma och skriker. Utan semlor ni förblir. Hahahahaha. Skrik på. Ungjävlar.

Såhär ska jag tatuera mig. Fast inte armen. Då får man inga jobb inom teatern. Det får bli innersidan av ögonlocket istället. Eller utsida hals bara för att jävlas med mig själv. Otroligt roligt om ni frågar mig. Eller Per Fredsson.

Tillägnat Jakob Åhl

Jag gillar inte hamstrar. De är obehagliga, jag blir typ illa till mods och känner mig äcklig när jag tänker på de.

Amanda

I love you Toto Marylebone, I told you I was freaky

(hehe)

fult hus

fota lite utanför mina lägenheter

"se tuff ut nu"

fick nåra modellerbjudanden men som sagt, bor man i sverige så gör man.... :/


vi beställde in ett litet mellanmål, vi tänkte att lite energi skulle vara nyttigt för att leta underkläder, vi delade på en portion. fick den där hinken. lycka. obeskrivlig lycka. en HINK med mat? vem kom på det? ska adoptera den människan


mitt liv i ett kylskåp. kylrum. frysdisk. kuldisk. FAAAAN VAD SKA MAN KALLA DET HELVETE BARA Å LÄGGA NER BLOGGHELVETET NU HAR INTE ENS NÅGOT ORDFÖRRÅD. förråd - av mig själv.

Bye bye. (Bååååj bååååj)! (extra fin brittiska)!

jag missar Babel

jag har haft någonting(säkert en diamant från min blivande(persbrandt)man)i halsen hela dagen. skitrolig upplevelse, try it on!!

på tv:n spelas "det snurrar i min skalle" och syrran säger
- jag grät första gången jag hörde den här
jag - öhm, var du ledsen?
syrran - näe

nu går de där strecken som visar att "-" hej vi pratar gå i en slags pyriamid form. coolt :).

nejmen allvarligt, min syster? är hon emo? är hon djup? har hon dålig musiksmak? hade hon örat tryckt mot en högtalare med full volym på när hon lyssnade på låten? såg hon våran katt dö under tiden?

OMG WHAT IS HAPPENING???!!!!

byter låt, igen, igen, igen, igen jag har redan hört alla

Mål: IM BECOMING A R0B0T PART 1

Jag städar, jag duschar, jag äter, jag tittar på tv:n(observera; inte TV utan jag tittar bara på själva tv:N)jag pratar i telefon, jag äter lite till, jag åker tåg, jag skriver lite svenska, jag pluggar inte, jag läser, jag sover, jag vaknar.

Jag ser att jag gör allt det här men jag märker inte. Märker inget.
Vad kan man göra? Vad finns - vad vad vad vad

Jag läser om Adam.


Min skola består av olika människor. Folk som är fett snygga och kan leva på just det, att de är feeett snyggaaa. Folk som är coola som drar internskämt, säger konstiga saker för att vara estetiska och som egentligen aldrig säger någonting riktigt vettigt(alltså aldrig någonsin har gjort eller kommer att göra) utan bara är dryga och fett jävla coola och har lika mycket i skallen som de som är feeeetttt snyggaaa.
Tillhör du ingen av dessa kategorier kan du skatta dig lycklig, det finns fortfarande hopp för dig som människa, tyvärr kommer du ha svårt att leva i flock och du kommer ha komplex för att du är halvful men det är lungt och okej och bättre. Det måste få vara så.


Avbryter den halvtöntiga stämningen med världens snyggaste tjej på bild

Babian kommer till emmaboda. Men inte Hugo. Det fan gör mig så jävla glad och ledsen.

Läser olika texter hit och dit. Läser en text på en blogg och förstår den inte sluddrar(är det ens ett ord?)mig igenom texten, sen läser jag några rader som jag fattar. Börjar om, läser texten igen och fattar nästan allt.

"Här finns alla misstag jag gjort i en lång, lång rad
Alla år jag förlorade för att jag var clownen
Som lät ovetande vampyrer suga ut min själ
Och inte lät dem veta att det gjorde ont

Jag går den långa vägen hem
Med de utrivna bladens bok under armen
Den väger så mycket
Den tynger mig

Men ballongerna håller mig uppe

De utrivna bladens bok
Jag vet inte hur
Men jag tror att det finns
En dokumentförstörare

Jag är på väg hem
Det kommer att göra ont i fötterna
Men
Jag är på väg hem"

Utdrag som bara är awesome. Eller är de ens det? Jag tycker det. Kanske bara för att jag har fattat. Att inte förstå och sedan förstå kan få skit att bli viktigt. Kan det stämma? Åh jag hatar att inte jag bara kommer halvägs på alla jävla tankar. Jag vill orka mer. Tänka, springa, bli kär, vara cool.

London var bra. Som en dröm. En flick-dröm. Gav mig energi. Älskade att ha träningsverk i benen.

Jag fyller år imorgon eller "nu" för klockan är över tolv men den shiten belivar jag inte på.

Jag måste ha träffat de bästa människorna i världen. Hur hände det? Så jävla tacksam är jag. Äntligen är något på riktigt. Peppar peppar, ta i trä.
Jag vet att jag har skrivit det förr. Alltså det där angående pepparet. Peppret?
Nu blir allt skit i texten så jag avslutar. Dramatiskt - ack åh åh