Till Systrarna Carlheim-Gyllenskiöld (Jävla svårt namn det där)

Jag tänker ungefär 573 tankar varje dag.
Ungefär 5 av dessa tankar är okej. Värda att skriva ner, fina, spännande, Smarta, ibland.

De här 5 tankarna hamnar i min blogg. Om jag klarar av att minnas de. Jag bloggar bara när jag känner att det finns någonting att blogga om.

Så min blogg är en miniatyr av mig själv. En bättre version av mig. Och jag hinner skriva efter att jag tänker. I vanliga fall pratar jag innan jag tänker, men här har man möjlighet att fixa och trixa. Som typ photoshop.

Så min blogg är en del av mig. Eller vissa bra delar av mig. Så nu formas en blogg av mig men jag hoppas att i framtiden kunna formas av bloggen. Mina forna fina delar. Som en gammal bil. Typ?

Det här var lite en förklaring till dig Andrea. Och Becca. Hej på er! Nu får ni läsa

Korv med bröd, Lycka med bröd

Nyss satt jag här och skrev om att det är omöjligt att ta vara på ögonblicken i ens liv. Någon ville ändra min syn kring detta. Eftersom:

Idag efter föreställningen, när jag stod och frös på tekniska och insåg att mitt tåg inte skulle avgå förens om 20 minuter, gick jag och köpte en kokt korv med bröd. Inga konstigheter med det. Bara min favoriträtt - som jag tyckte jag förtjänade då.
Jag hade bara 13 kronor och priset på min FAVVO-RÄTT låg på 15. Men klumpen i magen ställde jag mig framför den kurdiska/turkiska/israeliska/svenska blatten och bad om att få köpa korv för 13 spänn. Denna kurdiska/turkiska/israeliska/svenska blatten och hans kurdiska/israeliska/svenska blatte kompanjoner började förklara för mig hur fina ögon jag hade och hur jag inte visste om det själv, men de skulle minsann övertyga mig och de gav mig massa slängkyssar HEJ VILT. Jag stod bara där och log när jag insåg att jag skulle få min korv tillslut.

Kort därefter sätter jag mig längst ut på tågperrongen och tar min då kanske 4:de tugga på denna korv och tittar ut mot ljusen och rälsen och HORISONTEN. Vad händer då? Vad känner jag då - Om inte - fullständig lycka!! Och som jag tog vara på det. Åh. Det var så underbart.
Där satt jag: miserabel(vet knappt vad ordet betyder), fattig(nästan, snart, ge det några korvar till), ovän med mina nära vänner, singel, stressad, lämnad och olycklig - Och kände lycka. Mmmm. Kände mig som Siri. "Ååååhh".
Hoppas bara det inte var en korv-kick utan en livet-kick.

Alla ord som är stavade i stora bokstäver här ovanför, är ord jag FINNER töntiga.
Och ja, "Töntiga" räknas fortfarande som ett coolt ord.



Och ja Nelly, det är mysigt kommunicera via bloggarna. Låna mig boken när du är färdig.

Till min blogg

Kom just på att jag är tacksam för denna lille bloggens skull - att den inte är en människa. Jag utnyttjar bloggen så otroligt. När bloggar jag i dig? När kommer jag till dig? När ger jag dig tid? När ger jag dig min själ?

När jag mår dåligt. När jag mår dåligt söker jag tröst hos denne lille kamrat. En vän i mörkret. En låda med syre i under vattnet. Äeh.

Så nu vet ni - alla blogginlägg är baserade på depression, frustration, ångest och allmänt nedstämdhet. Fast jag har förstås bloggat då jag mår bra. Säkert för att skryta om mitt fantastiska liv.

Jag kan liksom inte känna fullständig lycka av doftljus, städat rum, bra böcker, jazz, juice och vackra bilder(kul för dig nelly att du lyckas, verkligen. lär mig)för jag tror inte på det. Det är som att ljuga för mig själv. Jag vet ju hur smutsigt livet och inte minst sagt jag själv är. Jag ser ju allt. Inifrån ut. Jag missar inte ett enda ögonblick i mitt liv(eller jo, men sådant får man se eller höra dagen efter av rykten, åh kära alkohol).

Att ta vara på ögonblicken det är en annan sak. Det går inte. Punkt.
Men jag ser allt. Hur romantiskt är det att vara magsjuk? Hur kan niotillfem tycka att livet är vackert HELA tiden? När hon skiter? När hon är bakfull? När SD kommer in i riksdagen?

Vilken jävla fasad. ÅÅh vad jobbigt att må bra.

Jag mår fan så dåligt så jag mår bra.
Tack bloggen. Då fick jag den insikten. Älskar dig.

http://www.youtube.com/watch?v=puSkP3uym5k