"C" av Hamadi Khemiri

Jag sitter i min säng, jag kom hem för typ en halvtimme sen. Har försökt att äta för att jag måste men känner ingen hunger, flingorna smakade verkligen papper. Är det jag eller flingorna. Får testa igen imorgon.

Jag vet inte hur jag ska formulera mig eller skriva det här, men jag vet att om jag INTE gör det kommer jag fortsätta tänka på det hela tiden. Inser att jag bloggar för att jag har ett behov av att minnas allting men hjärnan pallar inte det, den blir helt överbelastad och så hamnar jag tillslut här, lille blogg.

Så, jag såg "C" av Hamadi Khemiri med Felice för hon sa att den var "helt fantastisk" så vi ser den, en gång, två gånger, tre gånger, fyra gånger. Nu har jag sett den två dagar i rad, igår och ikväll. Jag har lyckats få med mig Johanna, Sofia, Nelly, Sevgi, Emil och Hugo på olika föreställningar. Dem förstår, hur jävla bra föreställningen är, för vi är samma.

Jag vill försöka beskriva hur ------ den här pjäsen var men det finns inga ord som är så mäktiga. Som jag frågat mig själv tidigare - hur ska jag beskriva magi? Det var någonting jag inte känt förut. Starkt som fan och glittrande. När njutning är så maximal så det nästan över till lidande. Ungefär som när man har sex eller är kär och man står liksom inte ut, det är för mycket, känslor, man är vill leva i känslan föralltid samtidigt som man faktiskt är klart medveten om att det inte varar för evigt. Jag ser pjäsen och är kär och lämnar lokalen dumpad och olycklig och undrar om det var värt det, en vacker kärlekshistoria men som lämnar mig i TOTALT LIDANDE(här överdriver jag lite ironisk då jag inser hur otroligt överdramatisk denna text är, så "totalt lidande" är ironisk sagt med glimten i ögat(fast i hemligthet menar jag det)och med ett skönt leénde efteråt.

När jag berättar detta för Johanna samtidigt som jag säger att jag får panik över att jag inte kan få mer så säger hon "Men han har redan gett dig tillräckligt". Och jag inser att precis som min första pojkvän, så har Hamadi plockat fram känslan, som fanns i mig från början. Det bor en stor jävla lyrisk kärlek i mig. Som jag alltid har rätten till och som tillhör mig. "C" lockar, mutar och drar tillslut ut den här kärleken ur mig. Står i skuld och kommer att vara Hamadi Khemiri evigt tacksam.

Jag frågade Hugo men HUR är det möjligt att han gjort och gör allt detta själv och hur kan han beskriva hela världen på 1,5 timmes föreställning? Hugo säger "Han visar hela världen med små medel, men det är dom som är det stora". Hugo grinade föresten också av pjäsen och jag pekar på honom och ropar "NOW THAT'S WHY I CALL YOU MY BEST FRIEND" efteråt! Skriker dock inte detta på engelska, men det såg bättre ut i skrift.

När jag hämtar ut biljetterna säger hon i kassan "Jasså du igen, hehe, hur många gånger ska du se den här föreställningen?" och jag ler lite skevt.
Jag tackar efter varje föreställning, gråter, skrattar, stammar fram någonting och lämnar brev. Och nu kommer han att läsa ungochdum's manus. Som Rebecca och Fiona skulle ha sagt, "så jävla FETT". Dem hittar verkligen dem där mäktiga orden...

Info om mig del 1

Ska kanske få glasögon
Drar till spanien vill jul
Kommer hem på nyårsafton
Vafan händer på nyårsafton
Står still
Springer skit snabbt jätte kort
Har ångest
Gråter
Älskar
Drömmer
Dissar
Blir dissad
Dricker öl
Är hos mina grannar
Lånar ut pengar
Skypar
Har lyssnat på all jävla musik

10 anledningar till att göra slut (och tips om hur DU får din DRÖMKROPP på bara två dagar)exklusivt exemplar ute i butik redan imorgon!

1. Hen förstår sig inte på din humor. Hen har alltså inte humor.
2. Hen börjar störa sig på allt som hen, i början, älskade med dig
3. Hen är dålig i sängen
4. Hen är inte trevlig mot dina vänner
5. Hen har vissa narcissistiska drag (tog mig typ 4 minuter att stava ordet, så många bokstäver, så lite fokus...)
6. Hen tycker ser dig inte som den vackraste gudomligaste och absolut ONE AND ONLY prinsessan i hens liv
7. Hen håller dig för nära (keep your friends close and your enemies closer...)
8. Hen låter dig inte komma för nära. Komma in, i sitt hjärta, i sitt kylskåp(jävligt viktigt, ska jag dö av svält för att kunna ligga här och mysa med dig?)eller i VIPEN (om hen jobbar som vakt)
9. Hen förvandlas till ett svin
10. Hen förvandlas till en sten

Look at this little princess. She deserves to be served like a princess.

Idag är ingen vanlig dag

Grattis till Nelly, idag fyller hon 19 år, jag kommer fortsätta älska henne genom alla hennes födelsedagar. För det är hon värd. Minsann.

 

SÅ MYCKET BÄTTRE ÄR BÄTTRE ÄN BÄST

Jag klarar inte av "Så mycket bättre", det gör ont. Det är för vackert. Hur kan tv4 göra ett sådant genuint äkta vackert program? Kär i alla. Vill bo där med dem människorna. Det är helt ärligt en av mina absoluta högsta önskningar i detta livet. Darin och Maja, jag är i extas dem måste gifta sig.

HERREGUD jag är TAGEN med STORM. Hur ska någonting kunna slå det här? Nu blir det jävligt svårt för mina dejter i framtiden kan jag säga. Jävligt svårt.

ja så kan det gå och bli

Går igenom mitt utkast, hittar den här konversationen sparar och tänker fan David visste fan allting alltid. Saknar honom nu klockan 12 på natten vill gråta. Hejdå.

D says:
im pretty sure i told you he was a dick before you started goign out with him

J says:
YES I THINK SO TO!!!!! but why? i wish i remember

D says:
he just had one of those faces...


D says:
he didn't look like a nice guy
looked like a pretentious prick IF I'M HONEST

D says:
who has a feeling of self importance

J says:
YES!!

D says:
but deep down they are shallow and meaningless

a bit like an easter egg i suppose

they look nice on the outside

but once you crack the shell



NOTHING



but i didn't know him so :D

J says:
i love him

NO

WTF I WAS GOING TO WRITE YOU HAHAHAAAHAHAHAHA LOL

Jävlar vad det snöar

Känns det skönt

Jag har ingen botten. Och jag svävar inte. Var är jag?
Story of my life. Eller ska jag säga Gåtan of my life.

Jag är så förvirrad att jag kan gråta. Liksom FÖRVIRRAD.
Jag vill bli tagen med storm. Jag ÖNSKAR SÅ JÄVLA MYCKET(har bloggat och önskat om detta förr, både i fantasin och i bloggen)att någon flyger in i mitt rum. Säger "Julia, du måste följa med, det här är meningen, hoppa upp på mig rygg" och att jag lägger mig lite lätt över ryggen på denna någon, håller fast mig denna någons axlar och vi flyger iväg till. Ja? Jag vet inte!! Men inte typ till Ica och att denna släpper av mig och ba "coolt va?". Nej utan där och då börjar någonting nytt. Eller så flyger vi bara otroligt länge. Den behöver inte ens vara en kille. Men helst en kille men det är ingenting jag kräver! Bara situationen, den vill jag ha. Det är nästan så att det skulle vara okej om någon nu gjorde detta lite lätt fejkat, med en propeller på ryggen. Kan till och med tänka mig att acceptera Karlsson på fucking taket. Någonting.

Oj snacka om girig. Små grejjer på I need listan liksom "någon som FLYGER OCH KOMMER OCH HÄMTAR MIG OCH CHOCKERAR MIG!". Vad kan man ens bli chockad av dessa dagar när man har program som "Efterlyst" och "Fear Factory" på TV:n.

David svarar inte på mitt senaste mail.

Hoppas min mens är påväg. Låt detta vara PMS och inte min livs största kris. Nu njuter männen.

Kola

Det är kul det här att jag aldrig hittar ordet "koffein", jag blandar också alltid ihop det med nikotin och kokain. Därför blir det så konstigt när jag förklarar varför jag behöver kaffe just nu.

Nöjd

Människan jag älskar ligger bredvid mig och sover och jag tittar på "Bonde söker fru". Det är fucking heaven alltså.

Små

När jag var mindre kändes det så känslomässigt långt bort att vara vuxen, som att man skulle bytas ut, både personligheten och känslorna skulle ersättas med VUXEN PERSONLIGHET och VUXNA KÄNSLOR. Sen insåg jag att man är samma person, med oftast liknande känslor bara att man lär sig hantera dem bättre. Man förstår att man är nära på att vara vuxen när man märker att man är större eller smartare än dem vuxna man möter. Jag trodde inte det gick, trodde man med åldern blev större fysisk och psykiskt. Att man skulle gå från liten till stor. Men sen insåg jag att vissa människor är helt enkelt små hela livet ut.

Gift

Gick till ICA för att köpa "Ben & Jerry's" till frukost, japp, min livstil. Ser en reklam skylt där dem promotar "Barns välmående" i samband med "ICA's Julmust". Till och med jag förstår ju hur korkat det är.

Sugahbejb

Jag kan för det mesta kontrollera mig själv. Men när det kommer till socker så är det på en helt annan nivå. Nada spelar roll, förutom sockret då. Det sägs att "i krig och kärlek är allt tillåtet". Min hjärna tycker att "i krig och kärlek och när det kommer till sockerintag, är allt tillåtet". 

Älskar Peter

När jag fått frågan vad jag vill ha för man så svarar jag ofta "Peter Settman"(man måste ju vara lite realistisk liksom)och efter varje intervju jag ser med honom bekfräftar han mitt påstående. Jag tycker så jävla mycket om honom. Han känns trygg och snäll och är samtidigt socialt smart och ironisk. Älskar den matchen. + Att han skrattar som Tommy i  Pippi Långstrump. Hans skratt är liksom överväldigande och lite skrämmande. Typ som mitt.

Alltså herregud, googla Pippi Långstrump Tommy skrattar så ser ni. Same shit different guy!

Kompisar

Livet är typ som att åka hiss. Gör man inga val står man still. Sen gör man ett val, trycker på en knapp som tar en till en annan nivå, en annan våning. Och sen ibland när man är framme på en våning och kliver ut ur hissen, märker man att det fattas människor som man kanske lämnat kvar på en annan våning? Ibland vet man inte ens om dem människorna finns kvar i byggnaden. När det händer mig, funderar jag ofta på att gå tillbaka in i hissen, klicka mig fram våning efter våning, för att se om den här människan jag tappat bort står där, på någon av våningarna, hitta personen, ta med den in i hissen eller till och med gå ur hissen och stanna på våningen tillsammans men den här personen. På senare år har jag lärt mig att förstå att man ska kunna och borde, åka så långt med hissen man bara vill. Och man kommer märka vilka människor som man tappar och vilka som finns kvar. Människan som finns kvar, den människan som efter varje våning du åkt, står där när hissdörrarna öppnas, röd om kinderna och anfådd som in i helvete, men som står där. Som springer 1, 2 eller 14 våningar, för att finnas där när dörrarna öppnas, för den människan lever jag. Mina kompisar. Som står där våning efter våning. Och jag gör samma för dem, springer i trappor, jagar, när dem byter våning. Jag vill alltid ha mina kompisar i mitt liv. Jag minns att jag frågade Hugo i lördags "Tror du att vi kommer känna varandra när vi är 30 år? Alltid?" och han svarade "Jag aldrig vi kommer bli av med varandra". Blev så jävla glad. Älskar mina kompisar mest.

Efter 2 års prat blev den där monopol-kvällen tillslut

Igår var vi några hemma hos Hugo och spelade spel. Spelkväll med massa vin och öl. Fan vad bra det var. Hugo är en sådan fantastisk människa, han är liksom snäppet smartare, roligare och kvickare än alla andra och trots detta sätter han sig aldrig över någon och har heller ingen stel pinne i röva. Han förstår allt. Man får vara larvig, rolig, smart, korkad, äcklig, ledsen, fantastiskt och bajsnödig med Huggan. ALLT ÄR MÖJLIGT.

Vi spelade monopol. Jag hittade en pälsmössa och efter att ha köpt Drottning-gatan döpte jag mig själv till "Lady La Roy" och sedan utvecklades Hugo till "Daddy La Roy" och det var så jävla praktiskt när jag var i penganöd för då slängde Daddy La Roy bara iväg sedlarna till dotter Lady La Roy och sa "Här stumpan, pappa betalar".

Vi utvecklade också något slags hatt-tema. Det var kul. Vill ALLTID ha på mig en sån där päls-mössa. Pondus. Kände mig mycket häftigare.

Somnade klockan åtta och sov max fyra timmar så nu är allting jävligt konstigt. Är trött och sjuk och yr men nöjd. Bugar och bockar för ännu en fantastisk kväll.

 Daddy La Roy + Lady La Roy

 

Lös den ekvationen om du kan

Min armé är underbemannad. Min armé består av beslutstagande och att göra val och fokus. Min armé ska också ut i strid, och i striden möter armén mina viljor och mina möjligheter.
Jag vet inte om jag ska flytta till London eller om jag ska börja plugga i Sverige. Jag blir bokstavligt talat snurrig av alla "om" och "men" och jag är så rädd att ta beslut så jag tar inga alls, vilket nog är det allra värsta. Och alla måsten. Jag måste ta körkort, sluta svära(inte helt men kan inte fortsätta så på detta grova spår), sluta äta socker, sluta vela, sluta börja och börja avsluta. Jag kan inte leda min armé, jag vill gärna vara en i truppen men jag är helt plötsligt utnämnd till LEDARE och jag har knappt själv varit i krig innan. En blind leder en blind. När hände blev det såhär? Förut togs alla beslut om en själv av alla andra. Om det är någonting man borde jobba med och på i skolan så är det att låta eleverna ta besluten själv. Man bestämmer ju ingenting själv, man blir guidad i 12 år, från dagis, till gymnasiumet. Och sedan helt plötsligt slängs man ut i "verkligheten" och själv är man helt jävla overklig. Luddig, suddig och rörig.

Herregud jag förstår inte själv vad jag har skrivit. Det blir ju typ fel rent logiskt när jag läser igenom detta. Jaja. Klockan är 12. En lördag. Jag är inte ute och dricker öl. Det är ett steg på vägen.

Problemet konkret: Jag vill vara på alla ställen samtidigt och göra allting samtidigt. Förvirrande slutsats: det går inte.

11.51 onsdag

Ser en tant med en stor hund på en solig perrong. Undrar om livet varit rättvist mot henne, om hon är lycklig och om hon är rädd för döden. Vad fan är det liksom?

Dem lämnar oss i mörker. Totalt mörker

Så New Yorkarna har åkt hem. Jag inser att det händer mycket på 4 år. George var intressant på alla sätt och vis men jag köper inte politik-snack och mörka ögon längre. Killar måste sluta FÖRSÖKA vara djupa. Antingen är du en djup estetisk man eller så är du det inte, och oftast: ni är inte det. Sluta leka. George tog med sig sin kompis Cole. Cole är en sådan genuint fin människa. Han ler alltid, pratar med alla, är omtänksam och är otroligt snygg. Herregud vilken cheesy beskrivning, men om ni tänker att alla dessa saker jag nyss nämnde verkligen stämmer in till 120 % så skapar det en väldigt FANTASTISK jävla människa. "Han är för attraktiv för att vara så underbar" som jag någongång sa.
Så jag är ledsen faktiskt. Det var skönt att ha dem med sig, alltid ha några som var peppade på öl, som kunde föra sig socialt och som lärde känna folk(slipper man göra det själv)och bara var allmänt nyfikna på omgivningen och natten. Vill alltid ha dessa grabbar med mig, i perifirin, höra deras snygga dialekter och dricka öl med dem nätterna långa. Fuck fan, måste nog flytta från Sverige igen snart. Och mörkret är här. Precis som Voldemort skapar det en jävla stress och ångest hos alla och vi VET ATT HAN KOMMER. Panik. Orkar inte bli höstdeprimerad.

EPIC FRIDAY NIGHT UNTZ UNTZ UNTZ

to make a EPIC FRIDAY NIGHT behöver du följande
alla mina vänner samlade på treat
öl
haff
ringa ambulans(pga folk som ramlat och slagit i huvudet)
ringa polis(pga folk som slåss)
Spela pek leken
mc donalds
säga till Anastasious Soulis att du älskar honom (på mc donalds... not classy)
tacos
somna brevid din bästa vän

Whats up med två slagsmål senaste 2 veckorna? Är det så det ska fortsätta? Ett slagsmål i veckan?

Fast man kan inte det FÖR ENS KOMPISAR HAR ALDRIG TID ÅÅÅHHH TRÅKKK BAJSSS RÖVVVVVVVVVVVV

Sommarpratarna

"Sommarpratarna" går just nu på svtplay, diggar Ana Gina som FAN och jag tycker att programmet är en synonym för "Så mycket bättre", utan musiken då. Jag ÄLSKAR dessa program. Pluras kök, skavlan, så mycket bättre och sommarpratarna. Vill att hela livet ska vara just så. Ett liv där man sitter runt ett bord med riktiga människor, no fuzz no buzz, bara äkta vara. Sitta runt det där bordet och äta gott med gott folk och dricka gott vin. Gott Gott Gott.

Jag tror jag ska till treat på fredag. Jag gillar verkligen treat medan Dovas är skit.

Vill ta sista minuten till göteborg. Eller köpenhamn.

Drömde jag igår?? Träffade så många från förr, kul för att new yorkarna måste tro att jag har en miljon vänner i city. Vad gjorde alla på dovas och charlies? Minns att jag såg Charlie och blev helt "åååååh du är så fiiiiiin" och Felix som jag inte sett på år, vi stod i mitten av baren och kramades medan vi hets sjöng "leeeeeaaaa du DÖÖÖÖR HIMMEL HON À ANDAS"...... Och denna kväll är kvällen då jag ser mitt första slagsmål. Mina stackars new yorkare blir attackerade av douchebags och jag står hjälplös i panik och tänker någon måste säga något och denna någon får bli jag. Så vad hasplar jag ur mig? Hotar jag dem? Säger att jag ska ringa polisen? Bättre. Jag säger "snälla sluta hörrni jag är tj tjeej och det här är mina kompisar från new york sluta!" alltså? Händer det här? I vilken värld? Dålig komedi eller bra tragedi? Jag velar. Måste också sluta låta dem gå under namnet "mina kompisar från njew jårk" överallt. Måste ta dem till Täby kyrkby, lugnt bland hästar och skog och ingen som vill slåss.

Fredagar

"Fredag 19 oktober " står det ovanför mitt senast postade inlägg och jag ÄLSKAR det. Fredagar är den dagen jag tar längst tid på mig för att göra mig så ren som möjligt, för att sedan gå ut och smutsa ner mig så mycket som möjligt.

Is this pretto-town or what?

Kär

Herregud jag är är så oförskämt överjävla förälskad i Bleckan. GUD, i allt han gör, förtrollad, på ett ohälsosamt sätt. Vill ta hans vackra huvud och låta det vila i mina händer och titta på honom, dem där ögonen. Klappa på håret och pussa på kinden. Har en känsla av att det inte kommer hända. Alltså det här gör faktiskt lite ont i mig. Att känna såhär.

Halv åtta. HOS MIG?

På onsdag kommer alltså George från NY. Det är kul för att vi egentligen ej känner varandra. För tre år sedan möttes vi i Grekland. Sen dess har vi försökt catcha up på somrarna men missat varandras semestrar. Men nu kommer han alltså och det är så kul för jag har tänkt på honom sen dess. Sen är jag sådan till naturen att jag tänker väldigt mycket på nästan alla människor jag möter, men jag tror han är bra, det är någonting speciellt. Fast vad vet jag TRE år sedan hur funkade mitt omdöme då? Jag är extremt oförberedd på detta. Spännande. Fortsättning följer.

För örat

http://www.youtube.com/watch?v=GTJmgRT7YpE
Så JÄVLA duktiga. Blir stolt över lille Harryman.

Ett glas vin. Bra så. I väntan på tåg hem Skypade jag  med Harry och Jimmy och insåg hur mycket jag saknar dem och hela deras familj. Måste åka till London. Man flyttar på allt till en framtid man inte har någon som helst garanti på. Ta tag istället. Måste.
Om 4 dagar kommer mitt New York besök, är spänd! Och halloween snart?! Skitkul.

Tröttduscha

Bästa grejen att göra: duscha bort bakissmutset, sätt dig efteråt på golvet i badrummet på en handduk(blir som i en bastu)och chilla. iPhone:a lite. Förbered dig mentalt på att gå ut ikväll igen.
Känner mig som en naken bebis.

Trallar på

En har inflammation i njurarna, en annan nybliven singel, tredje har distansförhållande och själv är man omringad av folk med allt för stort bekräftelse-behov och egon. Inte konstigt att man häller i sig vin som vatten. Det kommer bli en intressant höst

3 sek-regeln

Pluggar körkortsteori. Läser om 3 sekunders-regeln, att hålla sig på "tre sekunders" avstånd. Tänker att det är samma sak på gågator och krogen. Det står tillochmed i boken "det kan kännas obehagligt när någon kör tätt in på bakom din bil", älskar att dem försöker vara sympatiska och ibland bonda med en i den annars så otroligt KORREKTA boken. Det funkar liksom inte och det är typ som när en lärare skulle försöka bli ens vän och man försökte få dem att förstå att "vi är tillhör olika team. Edward/Jacob eller Angelina/Jennifer, du är min motståndare och fiende. Men som sagt följ regeln därute. Varje gång någon är närmare än 3 sekunder börjar jag blöda pga händer som håller ett lite för starkt tag i nycklarna.

Le sub le way

Jag tror att jag blir nedstämd på tunnelbanan för att det är så många människor som möts men som aldrig möts.
Veckans kluring; framför vilket av orden "möts" ska psykiskt stå? Och framför vilken ska "fysiskt" stå?

9:an

Varje fredag hade vi ”fredagsshow”. Det var en klass varje fredag som fick uppträda på den här showen. Och under alla år, alla fredagar, minns jag att jag sjöng. Eller dansade, kanske till och med skämtade? Jag vet inte exakt vad jag gjorde men jag vet att jag gjorde någonting varje gång. Det var betygsatt också. Det gick bara två killar i vår klass och resten var tjejer. Vi tjejer förberrede oss några veckor innan vi visste att det var vår tur att uppträda på fredagshowen. Killarna tyckte inte om att uppträda så dem brukade bära fram mickstativen eller kanske dela ut lappar med ”program-info” på. Jag minns inte riktigt men jag minns att dem var där, i periferin. Det var några tjejer som inte kunde sjunga bra och några som tyckte att det var extremt jobbigt att uppträda framför publik, så dem tjejerna fick träna lite extra med musikläraren. Och dem blyga tjejerna kunde man sätta tillsammans i kör men dem fick också övervinna sin rädsla och sjunga ”bara några rader” framför publiken. Jag minns tjejers röda kinder och darrande röster och tårar efteråt över att dem ”var skitdåliga” men alla andra peppade dem att ”nej du var SUPER duktig se detta som en vinst och du sjöng otroooligt fint, varenda ton var rätt”. Vi fick oftast VG, för att vi försökt och ibland ett MVG men då skulle det vara riktigt bra arrangerat.

Sista veckorna i 9:an ville killarna höja sitt ynka G till ett VG. Dem tänkte sjunga. På en av fredagsshowerna tänkte dem sjunga, dem sjöng någon gammal rocklåt. Folk var spända över att dessa två killar skulle sjunga, det var gulligt och oväntat.

Så på fredagsshowen var salen SMOCKFULL och först trallade vi tjejer på våra melodier och sen var det killarnas tur. Dem sjöng lite i otakt och faktiskt ganska falskt, deras röster var lite för mörka för att nå dem höga tonerna. Dem hade inte scenkänsla och hade inte övat in någon dans, men dem var ju killar så det skulle ju ändå varit konstigt. Med händerna i fickan tryckte dem ut basröster som sjöng någon gammal rock-klassiker. Och när dem var klara

Det började innan sista tonen av låten spelats, innan dem hunnit andas in efter att ha sjungit sista raden – applåder. Applåder som började allra längst fram i rummet, applåder som spred sig som en våg ända längst bak i rummet och ALLA applåderade. Stående ovationer. Tårar i lärares ögon och i våra tjejers. Gallskrik och papperslappar som kastades runt, tjejer som sprang ut på scenen för att krama om dem här killarna som hittat botemedlet mot alla sjukdomar nej jag menar sjungit en gammal rock-klassiker. Det var inget snack om saken, det var MVG och respekt och tjejers blickar dessa två killar i 9:an fick.

Jag och resten av tjejerna uppträdde var tredje månad i ca 3 år. Hur mycket blir det? Orkar inte räkna men det blir massa gånger. Massa gånger som vi stått nervösa, för sminkade och upp-sjungna i ett instrument-rum brevid scenen. Med sånger och dans försökte vi förföra och beröra och bli bekräftade. Vara söta sexiga och duktiga. Det var fan svårt att få ett MVG. Det tycker jag dem borde vetat. Vilka är ”dem” då? Är ”dem” alla dem som aldrig stod upp och applåderade för oss, när vi tjejer sjöng? Är ”dem” killarna som kanske inte förstod innebörden av hur svårt det var att få ett MVG? Är ”dem” killarnas föräldrar som stolta log mot sina söner? Är ”dem” våra egna föräldrar?

Jag vet inte och det är fortfarande mycket kring den här situationen jag fortfarande inte vet. Jag letar efter spår och tecken. Framkallar gamla minnen och bilder för att se om man i någon bild någonstans i bakgrunden ser dem där långsamma missilerna falla över oss likt regn. Jag hittar ingenting, eller så är det missiler på varenda bild bara att jag är immun, jag liksom ser dem inte. För mig är dem osynliga. Det enda jag hörde var smällen. Jag vet inte vilka andra som hörde den, vi pratade aldrig om den. Varken killarna, tjejerna, föräldrarna  eller lärarna. Vi bara gick runt och kände lukten av rök från missilerna. Fick ibland ta extra stora kliv över lik som låg utspridda här och där, folk som inte klarat av smällen, inte pallat och fallit ner till marken. 

Vad kan en missil göra då? Om den inte förgör? Den kan ta synen från en, hörseln, känseln, kapa kroppsdelar. Men om den inte förgör en så har man förhoppningsvis tankarna och känslorna kvar. Och jag har minnet kvar. Det tog ingen, inte ens tiden tog minnet från mig. Och jag minns. Jag minns MVG:et som killarna fick. Och jag minns mycket mer. Men jag vet inte om jag ska berätta. Jag vet inte om missilen tog min talförmåga.

Mina människor

Och det ekar tomt när det kommer till mina notifications men hjärtat är så jävla överfyllt.

le fb status

"Vi är återförenade. Vi har knappt släppt taget om varandra sen vi sågs, vi bara stirrar på varandra, ibland auto-låser den sig, och jag låser upp. Direkt. Vill inte missa en sekund av utvecklingen hos lillsvart. Vi skakade. Men vi är tillsammans. Det viktigaste. Trätt på lillsvart en bumper också, INGENTING ska få skada hen. Materialisten är glad. Lillsvart är glad. Alla är glada."

Japp. Polisen hade min iphone. Någon hade lämnat in den. Helt FANTASTISKT ofta det händer. Jag är glad. Och snart kommer min älskade Nelly hem. goshis

Smörgåstårtan och jag

Jag har en sån speciell relation till smörgåstårta. Det är inte ofta jag äter smörgåstårta och det är inte någonting jag tänker på, alls, överhuvudtaget. Men när jag väl för mig själv kommer på att det finns smörgåstårta, så är det som att suget efter tårtan har legat under ytan i alla dessa månader och bara växt sig starkare och starkare. Månader jag knappt vetat om dess exsistens. PANG. Har sådanna otroligt onormalt starka cravings efter denna maträtt. Så vad gör jag? Jo jag googlar skiten. Smart. Bra drag Julia.
Det går väl lite hand i hand med
"Åh är så ledsen att Peter gjorde slut med mig. Ska nog gå in på hans facebook... Och hans nya flickväns facebook."
Idioti.
STOP PLAYING WITH FIRE JULIA IT'S JUST GONNA HURT YOU

fotball

Jag tycker det är så vackert på kvällarna när man åker förbi upplysta fotbolls-planer och människor springer runt och spelar fotboll. Dem har liksom tänt låtsas solar runtom hela stället och spelar fast det är mörkt och sent. Det är något så befriande med det.

Helvetes jävla skit jävel

2 dagar. 2 dagar tog det innan Iphone jäveln blev stulen. Vad jag önskar den människan som stal min telefonen är sånt som ingen bör tänka. Mörka mörka tankar...

Bäst på Iphone

Okej förlåt jag var upprörd iphone är jättekul. Man har liksom något att göra hela tiden. Jag kan ju bara jämföra idag med alla andra dagar. Vad har jag gjort idag? Suttit med min iphone. Alltså bara.

Jag förstod nu hur alla okunniga inom datorer(typ farmödrar)känner sig. Jag satt och diskuterade med min HIPPA COOLA lillasyter som skulle hjälpa mig hur jag skulle gå tillväga för att liksom få mobilen att funka.
"Men okej, nu har jag laddat ner lite appar ellerhur? Instagram. Hur laddar jag ner internet då?"
"Alltså JULIA DET ÄR SOM ATT FRÅGA HUR MAN LADDAR NER INTERNET TILL EN DATOR DET BARA FINNS DÄR ÅÅÅH DRIVER DU MED MIG?!"

Jag försöker också ta estetiska och vackra bilder till min instagram och det var svårare än jag trodde. Min katt vägrar stå still och jag springer runt och hets-skriker "KISSSSEKISSSE FÖR I HELVETE KISSSSEKSSS", slängde till och med upp lite mat på golvet men kattjäveln kan inte vara stilla. Antingen är det en blick som fladdrar eller en svans.

Övning. Övning ger färdighet. Ok. Öva öva på att bli iphone bäst.

Har köpt en jävla iphone och det är den dummaste jävla skiten jag varit med om. Har inte ens hunnit fucking börja använda skiten innan den krånglar. Äcklig dyr jävla skit

Kolhydrater?

När man är ung och frisk och smal; Att välja bort kolhydrater och fett är ungefär lika dumt som att välja bort dem bästa vännerna för att dem är fula och istället byta ut dem mot snygga hög-status individer.

Vindruvor, pasta, flingor och godis<3 .="." f="f" kort.="kort." livet="livet" p="p" r="r">

Mina människor

När jag pratar med er känns det som att prata med sig själv

Mikket fint

Så jävla värd fredag, att köpa vin mitt på dagen som man försiktigt dricker ur kaffemuggar, får se två SÅ BRA monolog-föreställningar på scenskolan, få träffa Emil Sabel som räddade mitt psyke, få dricka billig öl och vin och få se Ana stå på tunnelbanan utan skor med två olika strumpor varav en har hål i stortån medan hon säger "Ikväll ska jag faaan komma in på klubben!!". Liksom, "klubben". Haha.
Åh jag måste se på teater(dricka vin)hela tiden. Fan vad talang(vin)tar andan ur mig och gör mig lycklig.

Jag undrar om du gillar whisky

DM

Min teori: Döm inte. Döm inte någon, innan du har sett en intervju med människan. Helst i Skavlan.
Kan säga att dem jag ratat är Justin Bieber, Ola Rapace och Robyn.

Förvånad har jag nu fattat tyckte för Per Moberg, Richard Dawkins och tja... Det var väl dem jag kunde komma på för tillfället.

Är just nu inne på Håkan Hellström, halva intervjun har gått. Vet inte om jag är fångad ännu. Det återstår att se.

Days of our lives

Vi började kvällen med att se en monolog på scenskolan, och den var skitbra. Bara det - YES! Vi skrattade med och åt folk och detta gjorde vi hjärtligt. Jag tror att när jag duschade den morgonen försvann någonting annat med ner i avloppet, någonting skört och osäkert. Jag blev fri.

Sen vin med mina fina kompanjoner och jag insåg hur mycket jag saknat verkliga samtal, riktiga samtal med människor som man delar allting med, vi är av samma natur. Det är mycket starkare än kött och blod. Var på kåken, drack god öl. Pratade med ännu mer fantastiska människor. Åh hur fan ska jag beskriva någonting så underbart utan att låta pretto, DET är frågan, det är lätt "att vara", men när det kommer till att formulera sig alltså. Hur beskriver man glitter? Magi? Jag kan inte. Jag var bara så uppfylld, upprymd och detta TILLSAMMANS med min genuint godhjärtade armé, så all lycka liksom tripplades. Det kändes nästan lite överjordiskt.

Och jag brukar ALLTID vara rädd att gå runt på nätterna. Men den natten var det som att världen tog emot oss med öppna armar, som i en klyschig och ganska dålig film. Folk klappade händerna när vi sjöng och allting avslutades vid medborgarplatsens tunnelbana där två män spelade "Don't worry be happy" på saxofon(alltså HUR kan jag ha sån tur, absoluta favorit instrument)och vi blev fler och fler som dansade något som liknade, typ vals?

Jag älskar dem. Vi är samma.

Lördag den 22a

Igår var en av dem bästa kvällarna jag haft i mitt liv. Jag ska berätta imorgon

Linnea Henriksson

Mina favoriter just nu;
Alice (tulltorp sessions)
Jag Vet Nåt Som Inte Du Vet
Mitt rum i ditt hjärta
Väldigt kär och obegripligt ensam
Aldrig blekna

Linnea Henrikssons nya album är så Veronica Maggio. Jävlar anamma låtar som sjungs av en ren och flickig röst. "Han har dumpat mig"-låtar genom hela albumet. Först låtarna om hur ont det gör, sen låtarna som är som terapi-sessions där man bara gråter ut och till sist låtarna om hur jävla patetisk och sorlig Han är.

Måste ju säga att man blir lite nostalgisk av låtarna.

Unga tjejer

Idag gjorde vi lite "research" för vår film. Vi träffade elever i åk 7. Killarna med sina fasader. Jag har aldrig sett några hålla i någonting så fast, liksom riktiga jävla järngrepp om sina ytor. Det gick inte att bryta sig igenom, nästan så att jag började tveka på om det ens var fasader? Och tjejerna. Fina fina tjejerna. Deras blickar. Hårda, oroliga, rädda, förväntansfulla. Hur deras fasader är som gjorda av bubbelplast. Och så kommer man en aning för nära och så smäller en av bubblorna på plasten och tjejerna blir skrämda av smällen. Och då försöker dem i panik hålla i plasten hårdare och då smäller bara fler och fler av bubblorna och dem blir ännu räddare när dem märker att deras fasad är tunn. Hur dem vred på sina huvuden för att försöka förstå. Hur dem tittade ner i bänken när man mötte deras blickar. Deras stolta leénden när dem vågade säga någonting och vi peppade dem. Jag är ledsen att det är en skillnad. Men det är skillnad, det är så en sån stor skillnad på killar och tjejer. Och det är inte tjejernas fel. Och inte killarnas heller. Vi delade ut blanketter, eller frågeformulär. Frågor som typ "Hur känner du dig när du går in i en matsal" och tjejerna svar beskrev nervositet, prestationsångest och mycket mer. Killarnas svar "HUNGRIG". Jaja. Jag känner en sån stor kärlek för tjejer. Jag favoriserar. Förlåt. Här var bara början och det regnade. Efter två månaders torka i Grekland, kom jag hem - till regn. Kändes som att äntligen få den där kall-duschen jag så länge behövt. Klyschigt. MEN sant.

Killar över hela jorden som gör slut med rara humoristiska intelligenta tjejer som sedan fäller en miljon tårar som blir till ett hav och gud vet vad

Jag vill att du läser det här, inte skummar igenom, utan att du LÄSER och tar in. Jag vill att du ska ha meningen "det hade lika gärna kunnat vara hitler" inpräntat i huvudet. För ja, visst fanns det fina stunder. Men fina stunder skapas av dig, lukter, rörelser, musik, känslor och till viss det av en annan människa. Men han är inte din lycka, han var med i din lycka, hoppade på det tåget, sen hoppade han av. Vem fan sa att lyckan hoppade av på samma station? Lyckan är kvar på tåget! Bara gått på toa eller är på en annan vagn eller somnat med huvudet härligt guppande mot fönstret. Men som sagt. Alla fina stunder, alla mornar, alla skratt, alla kyssar, sexet - byt ut hans ansikte mot hitlers. För det hade lika gärna kunnat vara hitler. Hitler som skrattat åt dina skämt, pussat dig på vaderna, flätat ditt hår och sen sagt tack och hej. Och du hade gråtit då med, varit arg, spytt, dött, återuppstått och blivit likgiltig. Man blir ledsen och så är man det ett tag. Det är inget mer med det. Du lever. Det finns en anledning till det. Du kommer känna lycka igen. Och säkert sorg också. En bra sak är att alla genom alla dessa stadier, så kommer jag sitta, ligga, stå och dansa bredvid dig. Jag älskar dig! Det är skrattretande och befriande att likna dem med någon som hitler. Respektlöst och lite busigt. Låta dem bli ett skämt, precis som break-upet. Precis som dem gjorde med förhållandet när dem sparkade på det med undersidan av en fucking fotbolls-sko(för dem har väl hårda vassa dubbar under som gör skitont att få i huvudet?)våldtog det och kissade på din katt och rev sönder alla dina favoritböcker och sedan kom ett litet blygt förlåt.

Tillbaks till verkligheten dååå

Här åkte man på semester i hopp om att bli detoxad, reparerad och utvilad, komma tillbaka som en ny människa. Jag är en ny människa, en hostig och jävligt fakkad en. Jag hostar konstant, är hes, tjockare, olyckligt kär(i hela tre personer, går det ens)och helt jävla UTMATTAD. Alltså verkligen. Ny Håkan Hellström låt "Stressad, full, galen och kär". Handlar om mig. Imorgon tar jag tag i mitt liv. Inget jävla äta socker i sängen och titta på grekland-bilder. Det som har varit har varit. Jag kan fan inte vara olyckligt kär OCH tjock, det en för grov nedgradering. Imorgon är det slut på socker. Och inge alkohol. Inte på vardagarna i alla fall. Jag hostar så mycket att jag kissar på mig. Nästan. Fan!

Skitinlägg för att jag försöker förklara och minnas med mig själv

Man träffar inte bara samma gamla greker när man återvänder till votsalakia, utan också samma turister. Alla återvänder till magin. Vi lärde känna så många fina människor. Ett svensk par som bestod av en Chilensk Carmen med väldigt mycket temperament och hennes göteborgska man, lugn som en humla. Vi satt och drack drinkar mitt på dagen och pratade om killar. Kvinnan från schweiz, hon var där med sin kompis. Hon var 50 år men såg ut som 30, blonda lockar, stora söta ögon och man kunde verkligen se i hennes ögon att hon var skör. Hon var en fd heroinist som bott i London och ramlat runt överallt men till sist, eller, NU så bodde hon i ett hus och jobbade som kurator. Åh hon var ute och dansade med oss och några av mina bästa kvällar spenderades med henne. Den engelska familjen!! Jag och Johanna var på vinfestival i ormos, den lite större byn brevid votsalakia, där husen är små, rangliga och allting ser ut som kulisser, som en dockteater! Där gick vi bland vin och grekisk dans och 2000 människor och plötsligt ropar en 50 årig man fram oss, han berättar att han har två söner i vår ålder och kanske gifter vi oss med dem? Det slutar med att vi har kontakt med familjen nästan varje dag som sista två veckorna och dem tar oss till restauranger som ligger högt ovanför havet med en utsikt som gör att man tappar verklighetsuppfattning. Pappan i familjen var så underbar, aldrig har jag avgudat och tyckt om en människa så snabbt i hela mitt liv. Öpppen, magisk, rolig. Han var också hypokondriker, flygrädd och nojjig som jag. Vi åker och hälsar på em i England snart.

i Vasilis bil

Åker bil med Vasilis. Han är fin. Vi åker i bergen, han lyssnar på rock och ljuset är orange och vi är omringade av stora gröna buskar, därnere – hav. Och jag tänker att det här inte går att ta på, det här är renare än mig när jag är nyduschad och vackrare än alla klänningar i världen. Grekland lyfter fram en känsla i mig som är så vacker att den gör ont, precis som Laleh på sin konsert. Det känns som att ett ljusrosa, nästintill vitt(typiskt ”för att jag är tjej” men det SER UT SÅ)ljus kliver in, eller skjuts rakt in i mig, och jag känner eller ser ingenting annat än det här ljuset. Vad är det? Lycka? Sorg? Insikt? Om vad? Det är heligt i alla fall, och starkt. Självklart och naket och äkta. Jag tror att folk som är religiösa och känner den här känslan skulle kalla detta för uppenbarelse, att Gud klev in i dem. Jag vet inte om det var Gud, hm. Kanske kärlek, kärleken klev in i mig. Och den är varm och främmande och sorlig.

grekland

Åh jag får panik Det är så speciellt här, jag analyserar sönder vad jag känner och varför och det går inte att ta på. Jag har relativt bra koll på mina känslor, vet varför jag känner som jag gör. Men inte när det gäller Grekland. Jag blir uppfylld, uttömd, humöret svänger mer än bergsvägarna gör här. Det är så fint. Jag går ut vid 10-tiden på kvällen för resten av honflocken sover. Jag sätter mig på det lilla snabb-souvlaki-matstället ”Yummie” och pratar i timmar med Maria, en grekisk vacker mamma på 30 år. Och kommunikationen är inte det lättaste men vi pratar om allting. Vasilis kommer och jag hoppar över staketet som står mellan ”Yummie” och ”Heaven bar”. Vi sitter till klockan 2 på natten och pratar, skojar och är allvarliga. Jag lämnar min lägenhet ensam och är ändå aldrig själv. Grekerna hjälper oss, lagar mat till oss när vi mår dåligt, vi behöver inte betala trots att pengar är det dem behöver. Varje morgon när jag går upp och ut ur vårat rum möts jag av ett stort berg och havet. Det är precis utanför. Bara det. Tar andan ur en. Vi springer runt mellan vänner. Dagarna på stora ”Nostos Cafe”, badar och dricker kaffe med greker, kvällarna i baren, nätterna på klubben. Gångavstånd mellan varenda plats här. Det finns alltid någon att prata med. Jag vill inte vara för naiv, visst vill vissa bara flörta och andra ha kunder till sin restaurang, men dem har funnits där för oss under riktiga kris-situationer. Så ja. Varje sommar när jag lämnar Votsalakia, känns det som att göra slut med någon. Det känns och gör ont i flera veckor. Skillnaden är väl att Votsalakia alltid finns kvar.

Kärlek som snören mellan oss

Sarah sa... "Och jag vill leka kurragömma och ge dig mina kläder och säga till dig att jag gillar dina skor och sitta i trappan när du tar dig ett bad och massera din nacke och kyssa dina fötter och hålla din hand och gå och äta en bit och inte ha något emot att du äter upp min mat och träffa dig på Rudy's och prata om vad som hänt under dagen och skriva ut dina brev på maskin och bära dina kartonger och skratta åt din paranoja och ge dig kassetter som du inte lyssnar på och se bra filmer och se usla filmer och klaga på radioprogrammen och ta kort på dig när du sover och gå upp tidigt för att köpa kaffe och bagels och wienerbröd åt dig och gå till Florent och dricka kaffe vid midnatt och låta dig ta mina cigaretter och aldrig kunna hitta någon tändsticka och berätta för dig om teveprogrammet jag såg igår kväll och ta dig till ögonkliniken och inte skratta åt dina skämt och vilja ha dig på morgonen men ändå låta dig sova en stund och kyssa din rygg och smeka din hud och berätta för dig hur mycket jag älskar ditt hår dina ögon dina läppar din nacke dina bröst din röv din och sitta i trappan och röka tills din granne kommer hem och sitta i trappan och röka tills du kommer hem och oroa mig när du är sen och bli imponerad när du är tidig och ge dig solrosor och gå på din fest och dansa mig sanslös och vara ledsen när jag har fel och lycklig när du förlåter mig och titta på dina fotografier och önska att jag alltid hade känt dig och höra din röst i mitt öra och känna din hud mot min hud och bli rädd när du är arg och ditt öga blivit rött och det andra ögat blått och ditt hår åt vänster och ditt ansikte orientaliskt och säga till dig att du är underbar och krama dig när du är orolig och hålla om dig när du mår dåligt och vilja ha dig när jag känner din lukt och förolämpa dig när jag är hos dig och gny och gnälla när jag är hos dig och gny och gnälla när jag inte är det och söla över dina bröst och omsluta dig om natten och frysa när du tar filten och svettas när du inte gör det och smälta när du ler och lösas upp när du skrattar och inte fatta varför du tycker att jag är avvisande mot dig när jag inte är avvisande mot dig och undra hur du kan tro att jag nånsin skulle kunna avvisa dig och undra vem du är men acceptera dig i alla fall och berätta för dig om vallpojken som förtrollades av ett skogsrå och som flög över havet för att han älskade dig och skriva dikter till dig och undra varför du inte tror mig och ha en känsla som är så djup att jag inte kan sätta ord på den och vilja köpa dig en kattunge som jag skulle bli svartsjuk på för att den skulle få mer uppmärksamhet än jag och hålla dig kvar i sängen när du måste gå och gråta som ett barn när du till slut gör det och utrota kackerlackorna och köpa presenter till dig som du inte vill ha och lämna tillbaka dem igen och fråga om du vill gifta dig med mig och du säger nej ännu en gång men fortsätta fråga för att även om du tror att jag inte menar det så gör jag det har alltid gjort det sen allra första gången jag frågade dig och vandra genom stan och tycka att den är tom utan dig och vilja ha det du vill ha och tycka att jag håller på att förlora mig själv men vet att jag är trygg hos dig och berätta för dig om mina sämsta sidor och försöka ge dig det bästa jag har av mig för du förtjänar ingenting mindre och svara på dina frågor nä jag helst inte skulle vilja berätta sanningen för dig när jag verkligen inte vill det och försöka vara ärlig för jag vet att du föredrar det och tro att allt är slut men hålla mig kvar i bara tio minuter till innan du kastar ut mig ur ditt liv och glömmer vem jag är och försöka komma dig närmare för att det är vackert att lära känna dig och väl värt ansträngningen och tala till dig på dålig tyska och ännu värre hebreiska och älska med dig till klockan tre på morgonen och på något sätt på något sätt på något sätt på något sätt förmedla nånting av den / överväldigande odödliga oemotståndliga kompromisslösa alltomslutande alltberikande sinnesutvidgande ständigt pågående aldrig upphörande kärlek som jag känner för dig." Jag sitter i en bar i Grekland och gråter. Det här är en av dem vackraste kommentarerna jag någonsin fått på den här lilla bloggen. Och som Mia Skäringer skriver - allt en avspegling av en själv, så känn den kärleken till dig själv, för du är älskvärd. Herregud vem du än är släpp in mig i ditt liv. Överväldigande. Jag är så rörd

Vad fan gör man?

Det känns som när man försöker lyfta vatten, jag kupar mina små händer (med nu mera ner bitna naglar, biter alltid av dem i Grekland av fylla och nervositet)och mina fingrar är pressade mot varandra och trots detta sipprar vattnet ut mellan fingrarna. Jag kan inte hålla fast vid någonting, och speciellt inte allting samtidigt. Jag drabbas av en stark känsla av hopplöshet. Vi ska ändå dö. Att dj:n på ”After that” inte är kär i mig är inte olyckligt kärlek. Livet är olyckligt kärlek. Det är inte evigt. Och det är därför jag i panik under hans kyssar inte kan njuta, försöker krampaktigt hålla fast i hans handleder när han kysser mig, så jag på något sätt är förberred på när han släpper mig. För jag vet att han gör det. Precis som livet, jag vet att det tar slut. Allt detta istället för att falla. Fall! Lev! För jag slutar ändå på marken och till sist troligtvis under marken. Detta grundar sig alltså i London, Stockholm, Grekland – paniken. Jag kan inte ha allt. Kan inte vara på alla platserna samtidigt, platserna jag älskar. Mina instängda små omtänksamma och snälla greker, deras rörelser är så vackra, dem är så vackra och dem vet inte om det, deras trötta bekymrade blickar, svetten som rinner i deras panna för dem jobbar så mycket. Det stora havet och bergen som tar andan ur mig. Och hemma. Min familj. Mina prickar på min vägg, tryggheten i dem stora gröna buskarna utanför, skogen, lilla Blanca, mamma, nelly. London med sin energi, känslan av nuet, kreativiteten, tempot, dialekten och männen. Jag vill förena alla. Det känns som om jag står ovanför 3 pooler, ska hoppa ner i en av dem. Ena för kall, andra för varm, tredje för lite vatten i. Tänk så kunde jag förena dem. Lite mentalitet till Grekerna, lite värme till Svenskarna och lite tid att andas för London. Jag älskar ju er alla, på olika sätt. Förena alla människor jag älskar i en ring så kan vi dansa ringdans, och jag kan se er alla i ögonen. Och jag som ville resa mera, för att träffa människor och se vackra platser? Jag älskar redan för många människor, platser tar redan andan ur mig och jag kan inte leva i nuet. Vad fan gör man?

Votsalakia sommrar

Jag tror uppenbarligen för mycket om mig själv. Hur kan jag varje år bli förälskad i en grek. Det finns ju knappt några kvar här? Jag måste skaffa mig självdistans, disciplin och självrespekt! Jag tror jag är så smart och klok och taktisk. Men när en förälskelse intar min kropp tar den över och inte som någonting gott, gud, nej, utan som en demon. Den här lilla ön är liten och jag tror min hjärna anpassar sig och krymper. Min känsla säger just nu: Han. Jag behöver ingenting annat om jag får honom. Jävla idiot jag är.

Jag har sånt flyt just nu. Ofattbart. Och så åker jag till Grekland imorgon, tyyyypiskt!

Monster

Känns som ett ångestmonster äter upp mig inifrån. Måste hitta en kille. Fokusera på skit och oroa mig över sms han inte skickar. Gud.

Den perfekta mackan

Jag gjorde mig en smörgås. En macka. Bröd från bageriet, sallad, tomater, ost och skinka. En typisk macke-macka. Och som den smakade. Mackorna man gör hemma blir aldrig riktigt bra, eller perfekta. Antingen har brödet någon konstig smak eller så är tomaterna för mjuka. Men den här mackan. Smakade som på CAFÉ! Herregud den var så fantastisk. Sånt händer ju bara inte. Men det hände mig. I mitt kök imorse. Synd bara att jag var så jävla bakis så jag knappt kunde njuta av den. Och juste. Cola till. Herregud.

Emil älskling 14 juli o frammåy e ja i hrekland läängw har ingen hembiljett. Kom!!! Bekräfta att du läst, puss från varmt kroatien!

Natten i ett talt under aska!

VAD KAN JAG SAGA? AAAAH.... Nu har vi firat dagen efter brollopet i ett talt pa Militta och Sergejs tradgard, upplyst med ljus, supervarmt, regnigt med massa aska! Alskar hur alla dessa Ryssar ater, dricker, skrattar, sjunger hela natten! Och dem ar sa glada! Far san livsglajde. Alla ar varma, pratar med varandra, alla far vara med, dem forsoker pa sin stapplande engelska beratta for Niklas hur mycket dem tycker om honom, samtidigt som dem trycker i han och mig vodka. Det ar sahar det ska vara! Har ar jag inte den mest hogljudda och kan ata hur mycket jag vill. Har ocksa traffat en helt underbar kille pa 15 ar fran San Diego, skulle blivit sa kar i honom om jag var 15, nu far lill-syrran ta over. Han ska troligtvis komma och halsa pa oss i Sverige! Och ryssarna ocksa saklart. Dem skickar runt kott pa bordet och spelar gitarr valdigt bra med tanke pa mangden alkohol i deras kroppar. Kvinnorna ar supervackra, inte anorektiska och opererade utan bara akta vackra, ni vet ju hur besatt jag ar av att allt ska vara akta... Jag vet inte vad jag vill saga. Vill foreviga denna natten bara, darav har jag i ren desperation forsokt fanga allt pa film. Fina glada manniskorna. Kommer sakna detta!

tyskland!

"Billigt? Bara ambulansutryckning kostar 3 350 kr. Sen uppehåller man den för någon som är akutsjuk på riktigt. Men vad gör man inte för ett bra inlägg." 1 Nej det kostar det inte 2 Jag trodde jag var akutsjuk 3 Ja det blev ett jävligt bra inlägg, tillskillnad fran ditt liv. Ar sa javla trött pa den har anonyma bitterfittan som standigt kommenterar och som sakert har varit i mitt liv tidigare. Snalla, köp nagonting fint, bli kar i nagon, borja pa nagon danskurs. Ha ett riktigt bra one-night stand. Nagonting som distraherar dig fran din depression. For annars vet jag inte vad du har i varlden att gora. Alskar oftast olika asikter for man lar sig sa javla mycket, men du har inga asikter, du ar bara bitter. Las inte min blogg. Ar i tyskland och ryska kvinnor ar sa fina med sina omoderna klader i alla farger och smink och pratar hogt och skrattar. Kanner igen mig... Heh. Lart kanna en skitskon Amerikans kille pa 15 bast, vill adoptera honom eller bli hans homie. Stort skon och valdigt typisk. Imorgon blir det brollop! Alskar event, speciellt dar det ar massa blommor inkluderade. Jag visste inte att det var sahar fint i Tyskland, LIDL har liksom marknadsfort Tyskland negativt. Han killen som ar med i LIDL reklamerna, HAN AR INTE HAR!! Och tank er Gotland fast mera farger och snea hus och kullerstenar och allting ser ut som kulisser. Sa javla fint. Snart aker vi till kroatien. Sen hem till Johanna, packa-grekland-vaska och mitt ragg.

Stelt

Stelheten när man inser att någon försöker sex-chatta med en, försöker styra iväg detta...

Mango

Jag har ju glömt att berätta! För dem som inte vet, så är jag hypokondriker. För dem som vet, stay with me. För ca 2 veckor sedan satt jag och hade trevligt med Sofia och Alice. Och en mango. Jag har ätit mango några gånger tidigare och tycker det smakar fantastiskt. När mangon var uppäten kände jag hur det kliade i halsen. Sedan "kände" jag hur halsen svullnade upp och jag hade extrema andningsvårigheter. I panik grabba jag tag i första bästa iphone och ringde 112. "Jag..... kaaan....inte...ANDAS HJÄLP HJÄLP KOM KOM HUMLEGÅRDSGATAN!!!!" 8 mg kortison och 400 kronor - på kontot fick jag lämna sjukhussängen. Jag var inte allergisk! Men jag fick åka ambulans och bli kär i en 40-årig ambulans förare.

Sheldon

Jag kan inte hjälpa det. Jag visste att det här skulle hända och det var efter en lång tvekan jag tillslut laddade ner "The big bang theory". Herregud vad jag är kär i Sheldon. Han är nya Seth Cohen typ. Säkert jätte många andra som är förälskade i honom. Det var väl deras lilla plan när dem skapade hans roll. Fan. Jag känner mig lättlurad. Som om jag blev inbjuden till att klappa kaniner hemma hos en pedofil och faktiskt följde med in. Skulle kunna betala alla mina sparpengar för en dejt med honom tror jag. Sheldon alltså, inte pedofilen.

glad midsommar

70-talet!!

JAG VILL SÅ SÅ SÅ GÄRNA LEVA PÅ 70-TALET FAN!!!!!!!!!! OCH HAR ÄNDÅ INTE RÅD ATT LEVA I LÖGN(70-TALET)FÖR DÅ MÅSTE JAG KÖPA 70 TALS BIL OCH 70 TALS KLÄDER. Och killar som klär sig 70-tal idag är typ fula. Fan!! såg dazed and confused fett bra film, handlar bara om en fest på 70-talet. Bara bilar snygga människor gräs och fint. Lätt påverkad bara.

fredag lördag

Inatt traskade jag runt barfota över hela innerstan. Vidrigt. Så det är det vinet gör med en.

VI KÖR IGEN IKVÄLL TYCKER JAG!

Den tuffa skilsmässan

När jag var liten berättade min mamma för mig att hon och pappa skulle skiljas, jag svarade: kan vi skaffa katt nu?

Bebiskärlek

Jag har hittat en ny njutning. Jag går inte och lägger mig förens jag är är så trött att det faktiskt är det enda jag kan göra. Men nu är det svårt att somna innan jag når den maxgränsen av trötthet. Vilket ledde till att jag natten till idag sov cirkus 4 timmar och idag jobbade duktigt hela dagen. Men jag jobbar ju med min livs kärlek. Jag är så kär i den lilla varelsen att det skrämmer mig. Hur mycket kommer jag älska min egen bebis egentligen? Otäckt. Annars övar jag på att gå i klackskor. Fiiiiiiiiiiiiiina spiiiiiiiiiiiror ska det va! Jag saknar David nästan varje dag.

Computer bf

På debatt snackar dem om kvinno-synen inom Islam, Blondinbella har döpt sin hund till Christian(vem FAN döper sin hund till Christian? Det är ett ihåligt människo-namn. Jag förstår inte), klockan är halv ett och jag undrar vad jag gör vaken. För att ta del av Christians vardag. Såklart. Datorn håller fast mig som bara riktigt heta killar kan göra, med järngrepp.

Väx fula fluga väx

Ser mina vänner- studenter som springer ut, ser min lillasysters konsert- duktiga små 15 åringar som sjunger och dansar. Jag känner för det första Inspiration till att skapa, detta efter att ha sett några 15 åringar sjunga och dansa i blinkade ljus och disco musik spelandes till. Jag har abstitens. Jag känner för det andra extrem åldersnoja. Kommer aldrig mer ta studenten igen, aldrig mer ha en tonårspojkvän utan det kommer vara en MAN och jag går hela tiden FRÅN barndom och tonår TILL vuxen. Jag går liksom rakt och tittar frammåt men sedan ibland så panikar jag och vänder mig om och tittar och ser lite lite av det jag lämnat, och så springer jag litegrann mot det, sen inser jag att det är på tok för långt att springa tillbaka och så börjar jag gå frammåt igen. Och så där håller det på. Går frammåt, stannar, tittar bak, backar, går frammåt. Åh! Jag vill ha allt och vara allt.

Hon tar studenten och älskar henne som fan!

spydde inte i taxin o klocken e halc 6, ja e hemma. så jävla underbar kväll. tack livet för påmminelsen om hur bra det kan bli

Ibland undrar jag varför jag tog beslutet att åka hem från London. Sen kommer jag på att jag måste ta körkort. Ok.

Summerlove yeah yeah

Går genom kyrkbyn på natten och inser hur jävla vackert det är, som stora gröna kulisser växer buskarna, svart himmel med stjärnor och så blomlukten på det. Jag får panik att jag inte märker det och när jag väl märker det vet jag inte vad jag ska göra av allt det vackra. Kan man få det bättre? Och här har jag trott att det är alla mina sommar-pojkvänner som gjort mig lycklig under somrarna men nej nej det är ju DETTA, jorden och växterna som lever mer än vad jag gör, jag tar deras plats och blir ett träd som inte gör så mycket skillnad och dem växer och doftar och rör sig i vinden, ååååååååh! Ja, jag har haft många sommar-pojkvänner, som folk har sommarkatter. Nu vill jag vänta med pojkvän, kanske i augusti, så hinner man leka singel men ändå hinna pussas med någon undr SUMMER SKY 2012. Svårt att planera detta. Sen har ca 3 av mina långvariga relationer tagit slut när sommaren varit slut, så frågan är om det blir en kort romans om jag blir tillsammans med någon i augusti eller om man liksom förlänger romansen till jul? Fixar någonting bra. Säkert. Det gör jag alltid.

sträck ut en hand för dem hjälplösa

(c)hela ditt liv har varit en knopp som brister, du måste ta dig samman. jag finns här för dig, inte om utan när du söker hjälp. men försök inte dra ner alla andra till din bittra nivå, låt oss istället dra upp dig.

JAHAPP

FAN vad jag är förvirrad, jag är mitt i hoppet och vet inte var jag ska landa så jag håller mig uppe genom att klänga på helt obetydelselösa saker som typ lyktstolpar. Ser ni det framför er. Julia hängades i en lyktstolpe och ba VAR FAN SKA JAG LANDA? Jag borde bara landa någonstans för att testa, hur ska jag annars veta var jag vill vara? Men jag är för feg just nu. Jag har liksom aldrig testat att köra fullt ut på en grejj, jag lyssnar alltid på 3 låtar samtidigt, köper olika kläder, byter film efter att ha sett halva, vill bli författare och samtidigt polis, bantar i 2 veckor och hets-äter sedan godis i en vecka, vill flytta till london och grekland och kan inte ens välja eller känna vilken kille jag är kär i. Jag vågar inte! Jag är rädd att mina val ska få mig dödsdömd. Så jag väljer ingenting och allt. Och känner mig dödsdömd. Fan! Känns som att jag inte har någon fast punkt. Fast jo. Mina vänner. Mina älskade vänner. Jag kände mig inte hemma från london förens jag kramade om Johanna. Hennes tunna armar som kramade om mig hårt, lukten av parfym och cigg som luktar trygghet för mig. Min älskade familj som grillar. Nelly som testar mina klänningar och har problem. Mina finaste. Fan vilken kärlek jag känner till dem. Det borde fan lysa mellan oss när jag står nära dem så starkt känner jag för dem. Jag borde göra en jävla massa saker nu. Jag ska istället köpa kartong, superlim och målarfärg och bygga ett litet hus. Vad behöver man mer för att bygga ett dockhus i kartong? Min panik och ångest och ledsamhet är väl bra antar jag, jag skriver ju som en dåre. PEACE!

Hemma

Fan så konstigt detta är. Jag är hemma från en månad i London. Som jag har spenderat mest på brick lane och nothing hill. Med Felice, Amanda, Andrea, Emilia, Harley och David. Bott i en smutsig och katthårig tvåa med 6 andra människor. Sovit 5 stycken i rad på golvet på vita bäddmadrasser, som faktiskt var otroligt sköna. Jag har gjort allt det där typiska en 19 årig svensk tjej gör i London, men för mig var det så speciellt. Jag har hånglat, gått på exklusiva dejter, varit på världens bästa nattklubb, druckit så mycket öl, ätit bagels, aldrig riktigt fallit i djupsömn, varit arg, varit rädd, cyklat i hyde park. Fan jag vet inte, jag vill skriva upp allt för att inte glömma. Gatan utanför(eller grannarna)sover aldrig. Även om jag inte gjorde någonting så hände det saker konstant, en konstutställning här eller massa som dricker öl där. Mycket skönt för lata människor som mig. Nu är jag i täby kyrkby och det är tyst, jag får ansvara för att det ska hända någonting, här ska jag rehaba mig själv nu. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig ledsen. Jag saknar. SAKNAR. Fan det ordet är inte tillräckligt mäktigt jag tänkte liksom SLÅ NER ER MED min mening om hur ont jag har i magen så blev det ett mjäkigt "saknar looondon buhu". Jag undrar om det här är saknad jag känner för isåfall är den känslan skitdålig för min mage, springer på toaletten konstant och vill gråta. Är bara så glad att jag har fått lära känna människor som Harley och David. Båda mycket speciella människor, en galen klädkåt och bara allmänt kåt brittisk ung man som showar off konstant och en väldigt nära jorden kille som jag aldrig trodde jag skulle ha massa gemensamt med och ligga och krama på natten av separationsångest. Jag kommer sakna mina flatmates och mina systrar därborta i London. Höst i London. Ja, jag måste.

CAMDEN ÄGER JU

OKEJ??????????????????? gick förbi en man jag kände igen, glodde som fan, han blinkade och vinkade. Jag förstod vem det var. Drog mig sakta närmare. Tog en bild. Gled sakta iväg. FICK SEDAN UTBROTT för jag blev som en 14 åring. Sedan efter mitt utbrott frågade jag "fast vänta, ja har aldrig lyssnat på honom, men alla andra tycker han är så jävla cool, så det är ju SKITCOOLT!!!"

romantisk stämning för två

Jag har blivit utbjuden på dejt av en människa som jag när jag först mötte inte hade någon aning om vem det var och kunde därför vara mitt fantastiska jag. Jag vågar inte gå nu, jag tänker bara hur ska jag vara? Jag måste vara som mest fantastisk NU GÄLLER DET och så tappar jag bort hela mig själv och försöker bygga en Rolig Charmig Smart personlighet. åahhdddd

Daily fucker

Seriöst, the box är en som mörk drog utan hämningar, man får gå in och livet utanför slutar i samma stund exsistera. Inser hur patetiskt detta låter eftersom jag pratar om en klubb. Men gå bara dit. Seriöst boka era biljetter till london, klä upp/klä ut er och ge er fan på att komma in där. Två kvällar i rad. Måste dit ikväll också. Sugardaddys också. Annars försöker jag att inte äta något som består av socker, alkohol eller bara är en bagel. Det går dåligt.

Daily update 5

Igår var vi på klubben "The box". Seriöst en av dem bästa upplevelserna i mitt liv. Alice i underlandet för vuxna, mörka korridorer, som ett gammalt spökhus. 2 Shower innehållande; oralsex, överviga människor, kvinnor och män som ser helt overkliga ut, beatbox, transvestiter, hångel med dvärg, tvåkönade människa, sex. Alltså detta låter helt sjukt utanför, men det är ett sådant ingemansland, frihet och allt är möjligt. Ingenting var konstigt och ingenting var inte konstigt. Helt fucking sjukt underbart. Ska dit varje kväll från och med nu. Jag vill ta alla jag känner dit. Jävlar jävlar jävlar! Fan vill bo där inne.

Daily update 4

Idag skulle vi hälsa på Felice i Notting Hill och i spöregn letade vi efter bussen som skulle ta oss dit. Självklart hamnade vi efter en timme på helt fel ställe. Där stod vi blöta sura och fula och började lifta. Vi får skjuts av en man som tidigare har jobbat som butler åt drottningen och nu arbetade som frilansande journalist och skrev skvaller om the royal family! Men han sa att dem var också människorna så för elakt skvaller skrev han inte. Hans bil var jättefin, ljusbrunt läder och så han inuti den.

London update 3

Jag har så mycket tid att tänka i London så ibland känns det som om man blir smått galen. Hinner tänka på rymd, död och liv. Hur ska man leva? Hur vill jag leva? Jag har konstiga fobier. Fobier för tunnelbanor och klubbar. Så jag tvingade iväg mig själv och Andrea och Andreas killkompisar till "Fabric", någon klubb här och det var mörkt och fanns olika rum att gå in i. Det var som fiskstim av människor på droger som rörde sig till housemusik och till en början var jag livrädd att dyka in i havet av folk, men efter lite öl och andreas hand i min så dök vi in och mellan panik attackerna av att folk försökte sälja ecstasy till mig och tusen människor omkring mig så dansade jag och det var skönt, som att gå in i en slags halvsömn. Sen roade vi oss med att låtsas sälja MDMA i tomma ölglas för 3 pund i en timme. Kom på dagen efter hur idiotisk det var. Kul. Hälsade Felice i nothing hill, och gatan hon bor på är helt sjuk, ren och ser ut som kulisser. Det är bra det med London, att kvarteret bakom stora buskar av rosar kan se ut hur som helst, hur olik som helst från det du nyss sett. Alla olika kulisser är så nära varandra. Allt är väldigt fint, på ett sätt jag tycker det känns som att Sverige försöker likna. kanske är det bara för att jag bott i Sverige och troligtvis är det lika mycket prestige bakom ett café här, men det KÄNNS inte som det. Och för mig är ju mina känslor sanna. Så ja, jag trivs här. Jag ser saker hela tiden, även om det är saker jag kanske kunnat sett i sverige så är skillnaden att jag SER det här. Det är så löjligt fint. En husfasad igår var TÄCKT av t-shirtar. Och jag älskar brun-rött tegel och vitt trä och dialekterna jag hör. Och jag hatar att jag låter som niotillfem när jag skriver det här, det svider lite men det är SANT så det får postas ändå. Saknar dock Blanca. Mitt lilla puffiga rosa hjärtetjockisgnos. Älskade älskade barn

London update 2

Det är jättekul att jag får kommentarer, anonyma, från en A.A och en typ E.E och jag sitter oh klurar och undrar är det en person, är det två, är det jag som är schizo och skrivit dem själv? Lite mysigt och busigt att inte veta. NÅGON LÄSER MIN BLOGG. hehe.

Sitter på Vintage Emporium och äter musli med youghurt och tittar bb, Emilia jobbar, jag snackar med David som snart kommer hit. Åh.

London är bara skitbra. Folk pratar med mig, tittar mig i ögonen och knarkarna på gatan utanför är inte farliga. Dock känns det som att somna som på en festival för utanför fönstret låter det hela nätterna på den här huvudgatan. JA JAG BOR PÅ EN HUVUDGATA. ah!

London

Vi kom fram till London tryggt. Trots att jag inte trodde det.
Det är så konstigt att vara här, jag förstår inte, två olika världar i en och samma värld.

Jag har städat och vi har lagat aubegin, tomat och mozarella gratäng. Vi åt middag med våran flatmate David och vi skrattade som nervösa barn allihopa genom hela midaggen. Allt är pirrigt och jag har nog inte landat psykiskt?

Jag och Andrea tog en gammal blombukett och ville filma när jag sprang ut med den, barfota i min(johannas)finaste rosa klänning. Påväg ner i trapphuset så ser vi att det börjar hagla och regna och vi skyndade ut och sprang med buketten i hagelregnet barfota och det var som o vi spelade in världens mest klyschigaste konst-film.

Jag vill skriva ner allt, jag vill skriva ner nonsen och det som är viktigt för jag vill föreviga det här. Men jag får ju inte missa det medan jag förevigar det så jag går nu.

Saknar min familj, Johanna, Nelly och Blanca-familjen.

Lämnar så mycket kärlek för att åka till så mycket kärlek. Det är konstigt och vet inte riktigt hur jag ska ställa in mig på detta. Bortskämd man är

Levlar

Igår(medan vi shoppade haha)diskuterade jag och Alice våra umgängeskretsar. Jag kom fram till att jag bara kan umgås med folk som förstår mig, vi behöver inte ha någonting gemensamt. Utom förståelse förstås. Och alla mina vänner förstår min sanna natur. Jag har inte ett svart psyke, inte ens ett mörkt(tror jag)jag har ett jävla regnbågs-färgat psyke, upp och ner, klottrat utanför linjerna och allt sånt där. Jag behöver en true game:are, som har spelat på alla levelar och kan förstå alla dem levlar jag ger mig in på och som kan hänga med i tempot för jag byter level hela tiden.

Jag åt choklad, glass och naturgodis igår. Min hjärna "känner" att jag är smal för att jag har varit nyttig, trots att jag inte gått ner i vikt och då får jag hets-äta. Och jag är nervös och hade ångest. Pirrade i hela kroppen. Då får jag äta vad som helst, eftersom jag tror alltid det är min sista stund i livet eller iaf sista stund innan psyket.
Så var det inte. Tack och lov.

Men; DEN HÄR DAGEN VILL JAG TILLÄGNA AMANDA DAVIN. Hon fyller 20 år. Världens bästa Amanda

Follow you down the red oak tree

http://www.youtube.com/watch?v=ZSe4ketlsgQ
Brukar inte gilla sådanhär typisk musik. Men jo. Vacker. Som attans.

Sa den lilla lilla kuken någonting?
AOUCH, den var under bältet. Bokstavligt talat. Haha. Kyss, med tungan.

Ponken

"You have so nice lips, I mean like, I want them on my lips. Or wait, ehm"

Daily update

Jag går ca en timme varje dag och har varit utan socker i ca två veckor. Är faschinerad av V-nasty och tittar klipp på bruden ofta. Jag är nyduschad och body scrubbad nästan alltid, typ nu till exempel.

Nu ska grannarna komma hit på påsklunch!!!!!!!!!!!! Många utropstecken för att jag älskar sånna här tillställningar och mina grannar och påskmat. Coca cola zero till.

Om en och en halv vecka blir jag sambo med Andrea, Emilia, Amanda, Harley och David i London. (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Det är sol ute. Är lycklig som fan.

familjen tänkte kanske en stund på mig när dem skrev snurrar i skallen låten..

Jag har svårt att förstå att allt är samma sak. Latte med is i, tsunamin, roslagsbanan, teater, kyssar, planering, katter, kony, gravstenar, big brother och döden. Allt(förutom döden I guess)går under samma kategori, livet. Allt är bara liv. Allt finns. Vad är skillnaden mellan att gå i rask takt till tåget och att gå i rask takt tillsammans med en armé? Jag förstår skillnaden självklart. Ha lyxen att gå till tåget för att åka och fika och att vara i krig är två olika saker. Ja. Men, det känns som två olika liv men egentligen är det samma liv. I det stora hela lever vi SAMMA liv, men nära inpå ser man skillnader. Vi lever SAMMA liv men inte LIKDANNA liv.

Hur fan kan krig och min vardagslyx gå under samma kategori. Det kanske är frågan? Jag vet själv inte vad min fråga är. Jag kanske inte ens har en.

Per Moberg

Tittar på Skavlan och försökter förstå om jag tycker Per Moberg är en självgod mansgris. Men ju längre in i avsnittet jag kommer desto mer tycker jag om honom. Varför?

1 Jag känner igen mig. Igenkänningsfaktorn lurar en alltid till att tycka om det som är dig själv likt. Han är dyster och brukar "gå långa promenader". Jamen vad fan vi kan ju göra det tillsammans då kan man ju tycka. Det är ju jag och Nelly liksom.

2 Han erkänner saker.

3 Han är ärlig. Han ser sig själv utifrån, inte inifrån. "Här spelar jag också en roll, en lite käck-medelålders man med långt hår som är skön"- någonting sådant sa han och ja ja ja! Han tar kritiken man själv kunnat kläcka ur sig om honom och säger den själv. Han är liksom medveten. Smart på ett sånt där sätt som JAG gillar.

4 Han säger att han blir mer harmonisk med åren. Igenkänningsfaktorn...

5 Han är skör och känslig. Jag tror faktiskt jag är berred att säga att han fattar "det".

Slutsats. Jag gillar Per Moberg. Jag gillar Per Moberg som fan. Om jag var man skulle jag vara Per Moberg.

Fräscha, fräscha lilla jag

Jag vill börja med att be om ursäkt till min blogg för att jag gör det här inlägget. Okej. Då kör vi.

Jag har blivit smartare med åren, jo tack, det märks. Och det märktes extra mycket på min 19:onde födelsedag då jag ENDAST och med mycket nogranna beskrivningar, bara önskade mig saker som man tänker sig att en fräsch kvinna äger.

Och nu? Jag är RIK på fräscha skönhetsprodukter. Och mitt hjärta slår ett extra slag varje gång jag ser dem. Jag kan inte fatta att det är i MITT rum dem står och det är inte i en affär, det är inte någon som glömt dem här. Dem är bara mina. Jag ska använda allt det där och vara len och lukta himmel. Folk kommer ju bli kära i mig.
Det är såhär det måste kännas att vara mor, att gång på gång se sitt barn och känna "va? nyss fanns inte detta i mitt liv, men nu är det mitt". Man kan bara inte förstå det. Det är storslaget.

Jag har 2 björn borg parfymer(oh ja fortfarande i FÖRPACKNINGEN), ett aussie schampo, face-scrub, face body lotion, body shop body lotion mango, body shop body BUTTER(stor skillnad från lotion)m. mango lukt, citron lukt och shea lukt, cliniderm ansiktstvätt och ansiktsvatten. Och då är detta inte allt, detta är bara i mitt rum. I badrumsskåpet därnere ligger ännu fler skönheter och bara väntar på att få landa på min kropp.

Jag har liksom alltid tvättat kroppen med typ tandkräm och använt små test-parfymer man får hem med posten.

Mitt nya jag. Svävar fram, så JÄVLA fräsh. Shit shit shit.