Små

När jag var mindre kändes det så känslomässigt långt bort att vara vuxen, som att man skulle bytas ut, både personligheten och känslorna skulle ersättas med VUXEN PERSONLIGHET och VUXNA KÄNSLOR. Sen insåg jag att man är samma person, med oftast liknande känslor bara att man lär sig hantera dem bättre. Man förstår att man är nära på att vara vuxen när man märker att man är större eller smartare än dem vuxna man möter. Jag trodde inte det gick, trodde man med åldern blev större fysisk och psykiskt. Att man skulle gå från liten till stor. Men sen insåg jag att vissa människor är helt enkelt små hela livet ut.