Kärlek vid första ögonkastet - ett missförstånd

Jag pratade med Nelly och vi kom fram till att vi använder oss av så överdrivet många ord för att beskriva vad som helst. Och vi förklarar gärna vad vi menar, med olika ord, flera gånger. Det kan väl vara jobbigt för att det tar lång tid och så och alla orkar inte lyssna alltid, MEN - jag tror att det är via ord man kan möta en annan människa som mest, det är orden som hänför och förtrollar(också orden som skapar hat och fördummar)mig i varje fall.
Andra tycker ju att man möts som mest när man tittar in i någons ögon.
Nej. Alltså nej det förstår jag inte. Faktiskt, "kärlek vid första ögonkastet" kan bara vara ett stort jävla missförstånd. Exempel
1 Han kisar
2 Hans kompis står snett bakom dig (därför tror du han(förlåt HANS ÖGON)ler mot dig)
3 Han ler åt dig. Alltså ÅT dig, tycker att du är underhållande i negativ ton
4 Han ler. Han ler tillbaka för att han är artig och du ler mot honom. Inget mer med det.

Vet ni hur MÅNGA gånger jag mött någon och känt att våra ögon möts och att det är kärlek? Många. Många, många gånger... Men det är liksom jag som stirrar in i hans ögon medan han ler(lite förskräckt, jag blandar ihop det med intensivt)och sedan är det faktiskt inget mer med det. Och även om vi sen hånglar är det bara för att båda gillar hångel. Jag FÖRSTÅR inte var människor får in KÄRLEK i denna ekvation. Okej jag förstår, men jag tror bara på att ta det lungt med orden, sina känslor och den ömma själen.

Jag är bakfull idag. Skrev min första tenta i förrigår, tog ett EXTRA tidigt tåg. Tåget gick sönder, jag fick ta taxi till skolan. Stavade ordet "det" med två "t:n" såg det på papperet och orkade inte ändra. Varför?! Skrev tentan på typ en halvtimme för att att stressen från morgonen låg kvar och bultade i kroppen. Svettades. Läste inte ens igenom provet innan jag lämnade in den, var psykiskt klar med den där jävla tentan kvällen innan.

(förutom döden och fan hoppas inte den sluter perspektivet)

Världen ur mitt vackra perspektiv, vem ska ta det ifrån mig

pure löööööööööööve

London är liksom som ett gammalt gammalt ex som man fortfarande har svårt att erkänna att man var kär i. Det var ju inte bra för mig att vara där? Men - Jag saknar London och det blir värre bara jag skriver om det men så är det. London är smutsigt och Sverige är rent men båda är vackra. Rent estetiskt är väl Stockholm VACKRARE men jag älskar att det är lite lidl-varning på mat-affärerna och att london luktar lite salt? Eller peppar? Har tyckt det sen jag var liten och var där. I London finns liksom det superrena, vackra och dyra bara en gata bort från det fula, hippa, sunkiga, och billiga. Det är något med London. Här är det tystare.

Sen när folk pratar om vackra språk kommer alltid franska eller italienska upp. Jag tycker engelska är ett av dem vackraste språken som finns? Spelar ingen roll om det är amerikanska eller brittiska(okej faller mer för dig), men jag tycker att det är så OTROLIGT vackert. Är det underskattat för att det är så vanligt? Typ som att få hångla med mig? Skoja. Men tror faktiskt att det är underskattat, engelskan då.

Jag skulle ju typ gifta mig med New York känns det som. Tror och hoppas vi har en framtid ihop.

det enda rätta

Har insett hur mycket jag vänt på dygnet när mina alarm är satta på 16.00 och 17.45. Ska heller aldrig mer blanda rödvin med öl. Tror det är blandningen eller bara rödvinet jag mår dåligt av. Öl är det enda rätta för mig, precis som alla snygga män mellan åldrarna 20-50 är.

Helger(04.13 från ett badrum)

Alla söker något, ingen hittar någonting. Somnar olyckliga och vaknar bakis, synonymer till varandra

liffé

Jag har hela mitt liv, oberoende på vilket rum jag varit i, letat efter utvägen. Har knappt hunnit blinka innan jag springer mot exit-skylten.
Jag har, så ofta som jag kunnat, rymt från allt som innebär ansvar eller arbete. I relationer och i obehagliga situationer. Också när det kommer till studier, städande, ansvartagande, beslutstagande och redogöranden. Detta har lett till att när jag nu hamnar i situationer som innebär något av ovanstående, inte kan hantera dem. Ingen nödutgång, bara jag som face:ar mitt problem. Mitt emot står vi varandra som i en boxningsrond och jag kan inte ens ge upp för det är en match som ska börja. Jag kommer bli lika, om inte mer, misshandlad även om jag ger upp. Det är bara försöka slå tillbaka och det ser så jävla larvigt ut när jag gör det men jag gör det.

Jag pluggar, försöker ta ansvar, hinna i tid, inte vara omogen, inte vara oärlig mot mig själv och andra, inte spela spel, inte säga saker jag inte vet någonting om, inte yttra mig om jag inte har en åsikt, inte strunta i saker för det försvinner inte, inte äta godis varje dag, inte strunta i träningen, inte dricka 4 dagar i veckan och försöka. Eftersom detta är första gången jag försöker med saker och ting går det pinsamt dåligt, det är så mycket lättare att ge upp och säga att man VÄLJER att inte göra saker, skiter i det. Men jag har märkt att ingen tjänar på det och jag blir korkad av det.

Härliga rasistiska propagandan som flödar på internet!

Julia
Hejsan!
För och främst så är det väldigt tråkigt att du tagit bort mig och min kommentar från din facebook, då jag anser att man i samma stund som man aktivt väljer att posta ett påstående på internet skapar en debatt. Jag ser inte att min kommentar var vare sig elak, kränkande eller riktad personligt mot dig. Min kommentar var bara ett gensvar på ditt yttrande.

I ditt "oskyldiga" påstående så sprider du inte bara rasistisk propaganda (och en selektiv sanning)utan du lyckas också kväva yttrandefriheten genom att radera min kommentar. Du verkar ju kämpa för att rättvisa ska skipas i vårat samhälle, innebär inte rättvisa också att alla åsikter och parter får komma till tals? Jag ser inte logiken i att ta bort min kommentar, om inte; man inser att man inte kan ta debatten eller att man är helt ute och cyklar med sina påståenden. Någonstans får man väl ändå stå för vad man säger?

Du förvränger våldtäktsfrågan till rasistisk propaganda, fokuset hamnar på integration och inte på problemet som det faktiskt i detta fall handlar om: våldtäkt.
Våldtäkt som utförs bland annat av svenskar, danskar, italienare, tyskar, kvinnor, män, äldre och yngre människor, i princip inom alla kulturer. Jag hoppas genuint att du inte känner dig kränkt, det är nog tillräckligt många som har blivit av din status. Jag hoppas också att du inte väljer att hata vare sig mig eller mina påståenden då dem endast varit ett gensvar till dig. Jag tar gärna debatten i verkligheten också. / Inget näthat bara nätkärlek. Godnatt!

Jonis

krev verkligen ingenting om hur statistiken ser ut eller något rasistiskt. frågade bara om det var någon som såg ett samanhang, sen får väl var och en göra sin egen tolkning. har väldigt många vänner som har utländsk bakrund, inte minst min flickvän och bästa kompus *****. Bara trött på folk som ska ta små komentarer och försöka tolka någon dem inte känner och då slog det mig att jag känner inte dig och har bara folk jag känner på facebook ( inget rasistiskt) :) ha det bra och lycka till med debatterandet :)

 

Julia

"Många vänner med utländsk bakgrund" - ah, en riktig klassiker!

Du är medveten om att du i ett och samma mail skriver "sen får väl var och en göra sin egen tolkning" och sedan "bara trött på folk som ska ta små komentater och försöka tolka någon dem inte känner".
Vet du vad jag är trött på? Folk som sprider rasistisk propaganda och sedan tycker det är jobbigt att få gensvar.
Det är en rasistisk status, omedvetet eller medvetet. Det spelar ingen roll hur många utländska vänner du har, det som spelar roll är vad du väljer att uttrycka dig om och hur du gör det.
Jag tror verkligen att du kommer förstå det en dag då du verkar vara en relativt klok kille.
Jag önskar dig ett härligt liv!

Jonis

Aa osv osv :)

--------------------------
Trevlig konversation såhär på kvällskvisten. Logistiken i att han omöjligen kan vara rasist då han "har väldigt många kompisar med utländsk bakgrund" eller hans sista SNAP.

Näthatet mot kvinnor

Till hen som påstår att vi kvinnor yttrar oss för att vi inte fått kuk; Vi har fått kuk, det var bara det att det var så fruktansvärt dåligt.

ONE DAY

Jag har svårt att skriva denna text då mina armar värker, eller, inte värker, men jag kan knappt röra dem. Och benen viker sig. Detta händer alltså efter att jag tränat. Förstå hur svag jag är. Men det är bra, nu blir jag snart mindre och mindre svag och sen en dag blir jag stark. Bygger mig själv. Ta hand om, bygga upp istället för att bryta ner.

Hela tiden blir mindre

Förr sökte jag bara det viktiga i allt. Tyckte att oviktigheter var för idioter(det var ju jag som var idioten). Det är väl också det tankesättet som präglat alla mina relationer; dem är alla extremt viktiga. Jag har inga "ytliga bekanta" eller vänner som inte vet allt om mig och hur mycket jag älskar dem. Vissa säger att "man ska göra allt så bra man bara kan", vare sig det gäller ett jobb på ICA eller att gå på vatten. Jag lever nog mer efter min egen ideologi som lyder "älska allt så bra du bara kan", vare sig det gäller en bästa vän eller luffare till pojkvän. På gott och ont som man kan förstå...

Jag sket i skolan för det var minnsan inte viktigt, inte på liv och död, ingen passion fanns där och ingen plats för konstnärliga uttryck. Men har insett att om jag kan tycka Jersey Shore är viktigt kan jag fan anstränga mig för att plugga. Allt handlar om lathet. Jobbig sanning om sig själv. Så nu består mina dagar av plugg. Pluggar varje dag i cirkus 3 trimmar. Tränar. Plugga, träna, äta.
Så delar jag upp hur bra jag gör det, hur viktigt det är och kärleken jag känner för det. Och så får det bara gå. Det måste det göra.