Kärlek vid första ögonkastet - ett missförstånd

Jag pratade med Nelly och vi kom fram till att vi använder oss av så överdrivet många ord för att beskriva vad som helst. Och vi förklarar gärna vad vi menar, med olika ord, flera gånger. Det kan väl vara jobbigt för att det tar lång tid och så och alla orkar inte lyssna alltid, MEN - jag tror att det är via ord man kan möta en annan människa som mest, det är orden som hänför och förtrollar(också orden som skapar hat och fördummar)mig i varje fall.
Andra tycker ju att man möts som mest när man tittar in i någons ögon.
Nej. Alltså nej det förstår jag inte. Faktiskt, "kärlek vid första ögonkastet" kan bara vara ett stort jävla missförstånd. Exempel
1 Han kisar
2 Hans kompis står snett bakom dig (därför tror du han(förlåt HANS ÖGON)ler mot dig)
3 Han ler åt dig. Alltså ÅT dig, tycker att du är underhållande i negativ ton
4 Han ler. Han ler tillbaka för att han är artig och du ler mot honom. Inget mer med det.

Vet ni hur MÅNGA gånger jag mött någon och känt att våra ögon möts och att det är kärlek? Många. Många, många gånger... Men det är liksom jag som stirrar in i hans ögon medan han ler(lite förskräckt, jag blandar ihop det med intensivt)och sedan är det faktiskt inget mer med det. Och även om vi sen hånglar är det bara för att båda gillar hångel. Jag FÖRSTÅR inte var människor får in KÄRLEK i denna ekvation. Okej jag förstår, men jag tror bara på att ta det lungt med orden, sina känslor och den ömma själen.

Jag är bakfull idag. Skrev min första tenta i förrigår, tog ett EXTRA tidigt tåg. Tåget gick sönder, jag fick ta taxi till skolan. Stavade ordet "det" med två "t:n" såg det på papperet och orkade inte ändra. Varför?! Skrev tentan på typ en halvtimme för att att stressen från morgonen låg kvar och bultade i kroppen. Svettades. Läste inte ens igenom provet innan jag lämnade in den, var psykiskt klar med den där jävla tentan kvällen innan.