Skitinlägg för att jag försöker förklara och minnas med mig själv

Man träffar inte bara samma gamla greker när man återvänder till votsalakia, utan också samma turister. Alla återvänder till magin. Vi lärde känna så många fina människor. Ett svensk par som bestod av en Chilensk Carmen med väldigt mycket temperament och hennes göteborgska man, lugn som en humla. Vi satt och drack drinkar mitt på dagen och pratade om killar. Kvinnan från schweiz, hon var där med sin kompis. Hon var 50 år men såg ut som 30, blonda lockar, stora söta ögon och man kunde verkligen se i hennes ögon att hon var skör. Hon var en fd heroinist som bott i London och ramlat runt överallt men till sist, eller, NU så bodde hon i ett hus och jobbade som kurator. Åh hon var ute och dansade med oss och några av mina bästa kvällar spenderades med henne. Den engelska familjen!! Jag och Johanna var på vinfestival i ormos, den lite större byn brevid votsalakia, där husen är små, rangliga och allting ser ut som kulisser, som en dockteater! Där gick vi bland vin och grekisk dans och 2000 människor och plötsligt ropar en 50 årig man fram oss, han berättar att han har två söner i vår ålder och kanske gifter vi oss med dem? Det slutar med att vi har kontakt med familjen nästan varje dag som sista två veckorna och dem tar oss till restauranger som ligger högt ovanför havet med en utsikt som gör att man tappar verklighetsuppfattning. Pappan i familjen var så underbar, aldrig har jag avgudat och tyckt om en människa så snabbt i hela mitt liv. Öpppen, magisk, rolig. Han var också hypokondriker, flygrädd och nojjig som jag. Vi åker och hälsar på em i England snart.