Per Moberg

Tittar på Skavlan och försökter förstå om jag tycker Per Moberg är en självgod mansgris. Men ju längre in i avsnittet jag kommer desto mer tycker jag om honom. Varför?

1 Jag känner igen mig. Igenkänningsfaktorn lurar en alltid till att tycka om det som är dig själv likt. Han är dyster och brukar "gå långa promenader". Jamen vad fan vi kan ju göra det tillsammans då kan man ju tycka. Det är ju jag och Nelly liksom.

2 Han erkänner saker.

3 Han är ärlig. Han ser sig själv utifrån, inte inifrån. "Här spelar jag också en roll, en lite käck-medelålders man med långt hår som är skön"- någonting sådant sa han och ja ja ja! Han tar kritiken man själv kunnat kläcka ur sig om honom och säger den själv. Han är liksom medveten. Smart på ett sånt där sätt som JAG gillar.

4 Han säger att han blir mer harmonisk med åren. Igenkänningsfaktorn...

5 Han är skör och känslig. Jag tror faktiskt jag är berred att säga att han fattar "det".

Slutsats. Jag gillar Per Moberg. Jag gillar Per Moberg som fan. Om jag var man skulle jag vara Per Moberg.