Jag glömmer att fira påsken

Jag ska inte blogga om tomma människor mer. Jag kommer ändå aldrig förstå mig på de. Jag förundras faktiskt över folk som kan koppla bort allt och vara enkla människor. Dricka kaffe och prata om film och må bra. Inte tycka och tänka så mycket om allting. Jag fattar inte hur man gör det. Min hjärna är så jävla jobbig och vi kommer inte överens. Om den fokuserade på skola, musik och kläder skulle det funka. Jag skulle vara tom i bollen.
Jag tycker det här inlägget är väldigt roligt, för jag framställer mig själv som världens smartaste och djupaste människa, vilket är något som ligger ganska långt bort ifrån mig. Kan typ inte ens känna lukten av det.

Men jag vet egentligen inte. Det är kanske det som är skillnaden. Jag vet inte medan andra vet. Såhär är det. Jag är glad. Det här är kul. Nu går jag hem. Något sånt.

Jag ska troligtvis köra i en föreställning Em sätter upp. Förra året den här tiden var det "Jävla offer". Helt sjukt. Ett år har gått herremingud, jag förstår på alla vuxna som snackar om att åren flyger förbi. Men föreställningen. Jag blir så lycklig. Solen börjar skina i och här kommer något som verkar som en JÄVLIGT BRA föreställning och landar pladask framför fötterna på mig. MMMM GLAD. Jag blir verkligen det. Jag visste väl att det fanns mer. Jag älskar när jag blir inspirerad. Att folk faktiskt kan vara jävligt smarta och bara fantastiska. Jag är så tacksam att jag får vara en del av någonting bra, gjort av bra folk. Yesyesyesyesyes.