Helan och Halvan! Världens mäktigaste halva

Ska jag ha mens? Vad i fittans namn är problemet?
Jag mår så jävla dåligt. Det känns som att jag har gjort fel. Gått fel väg. Blivit av med saker och människor. Tagit in nytt. Hela det här året har varit sjukt. Jag kom hem från Grekland och efter Grekland svävade jag lätt på olika saker, 5xnytt, skolan, vännerna och valen. Det känns som att jag saknar djup i allting. Mitt liv känns ytligt. Inte lösnaglar ytligt, utan bara ytligt. Jag har liksom slängt alla mina gamla möbler och köpt nya och inrett min lägenhet med spexiga saker från Ikea. Och jag tappar mig själv. Jag känner inte igen mig eller min lägenhet, min omgivning. Vad är annorlunda?

Jag är förvirrad och rädd. Jag vet att jag kommer må bra igen och jag har helt plötsligt fått mål jag vill nå. Jag vill tjäna pengar. Jag vill driva projekt. Jag vet inte. Jag vill bara ha ett liv. Jag kan fan inte sitta och dega när gymnasie-tiden är slut. Jag drar, jag gör någonting vad som helst(nästan). Vill inte jobba i godisbutik i Stockholm och hänga. Finns det någonting här för mig?

Jag är jävligt barnslig och töntigt och egoistisk just nu. Jag är otroligt glad att världens vackraste projekt "Sista barnet" finns i mitt liv just nu.

Jag har insett att jag alltid måste ha en kille i mitt liv. En snubbe. En man. Det är så synd. Min hjärna vet såklart att det är helt puckat. Men inte min kropp. Jag mår så fysiskt och psykist dåligt utan kärlek. Man ska se relationer som olika träd. Man har båda fötterna på jorden och klättrar upp i olika körsbärs, äppel och apelsin träd och testar. Det borde vara så. I mitt fall; Mina relationer är klippor och jag hoppar från klippa till mellan. Mellan klipporna är bara djupa svarta oändliga som Sagan-Om-Ringen- djup hål. Helvetesgapet från "Ronja Rövardotter" är mellan alla dessa olika klippor.

Jag vill inte att det ska vara så. Jag tänker som en stark människa men jag känner som en svag. Min fysisk säger emot mig. Jag tappar kraft i armar och ben.

Kända repliken går "Det finns två sorters människor..."
Och jag har skapat min bild av denna line. För mig finns det två sorters människor. Hela och Halva. Vissa föds hela. Andra halva. Jag föddes halv och behöver därför alltid någon. Jag ska alltså få plats med alla mina tankar och känslor i min "halva" och det blir liksom överbelastning för mig. Ingen balans bara kaos i känslor, handlingar och tankar. Jag orkar inte med mig själv. Det får inte plats!

Men jag vet inte, kanske är vi alla halva och andra ersätter sin tomhet med plugg, träning, alkohol, sex eller golf.

Jag vet att jag är halv. Fast jag inte ens vill