Det här är inget liv.
Det är inte kul längre. Jag blir knappast smalare. Jag känner mig aldrig hel. Fan jag vill äta socker!
Tre veckor. Tre veckor har jag varit utan socker, utan nagelbitande. Här sitter jag med mina långa naglar, min fräscha kropp och inte fan är jag lyckligare. Har käkat varken naglar eller socker, hur?! Dock måste jag erkänna att jag känner mig smalare och duktig, eller rättare sagt kände mig smalare.
Tills nu.
Jag är så sugen så jag käkar skit mycket av mat istället. Eller av allt(förutom naglarna då). Jag dricker te, juice, äter äpplen, flingor, youghurt mackor, i stora mängder. Och detta är bara min frukost. Jag ger upp att skriva upp hur mycket jag äter för, pff, det är värre än sockret kan jag tänka mig.
Jag har haft mina sista examinationer och snart börjar projektet och stort arbete med "Sista barnet". Jag tar studenten och är livrädd för att ta tag i mitt liv. Jag är rädd för att välja fel och det känns obehagligt att åka till Teneriffa i jul då man tydligen går runt och halshugger äldre damer där och dessutom bär omkring på huvudet. Not my style. Not the place to be.
Jag accepterar att jag är halvsnygg, aldrig kommer bli fräsch, rik eller lugn. Det är okej. Solen skiner. Jag är relativt lycklig. Verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mhmhmhmhmhmhmhm! Well. Avhållsamhet leder snarare till ökad självdisciplin än lycka. Eller?
Skicka en kommentar