Om du undrar över din klokhet

Du vet att dina historier är bra när jag berättar dem för andra


Kom så får du blänka i min tandställning.

Det ständiga tjatet om att alla är dumma Part 999

Hanna föddes typ med en superkraft som i sig hade en rejäl missbildning. Hon kan äta vad fan som helst och fortfarande vara hur jävla smal som helst. Hon käkar överdrivet mycket samtidigt som hon är överdrivet smal. Visst kan jag fatta att tonåringar äter godis utan att bli stora som mount everest men det här är bara sjukt.
Sen är hon verkligen jätte jätte snäll, farligt snäll, vilket får mig att tänka på en annan grejj.

Det är ute att vara snäll. Det måste vara så. Tänk när man gick i 3:an typ. Visst kunde folk mobbas osv men det generella sättet att bemöta andra människor på var ju genom att vara trevlig. Jag var ny i klassen flera gånger, i olika klasser(no shit), pga olika anledningar och det man oftast blev bemött med var ren och skär godhet. "Var kommer du ifrån" och "vilken rolig dialekt du har, här är matsalen, här är toaletterna...osv". Man var nyfiken på varandra! Och de som inte var trevliga var bara oftast väldigt blyga.

Sen växte vi upp och märkte att man kan ändra på sig. 2010 var otrevligheternas år. På alla plan. Vi nog sett för mycket av "House" och försöker bli den där coola snapande smartnissen, men istället blir folk bara jävligt dryga. Är det de här blyga ungarna i 3:an som har växt upp och blivit dryga? Eller är det bara för att det är hippt? Eller har vi slutat vara nyfikna på varandra eftersom vi sorligt nog insett att alla är likadanna? Eller kopplas godhet/snälla människor idag med att man är korkad och naiv? Eller vill alla vara som House? Eller är det bara en härlig blandning av allting? Jag fattar helt ärligt inte. Om det är någon som gör det, få det förklarat för mig. Jag är nyfiken.

Alla coola högstatusar nissar måste ha fått en släng eller blivit drabbade av otrevlighets-syndromet. Och sedan visade det sig vara en förkylning så alla blev bara smittade. Dryghet kan verkligen liknas med en förkylning. Det smittar av sig, det är allmänt oskönt, det är inte lunginflammation eller körtelfeber - folk går liksom inte in för det så hårt. Bara en irriterande förkylning som man alltid lyckas bli smittad av och sen blir det bara en jävligt dålig stämning.


My little sister while being "dryg". Deeeriyyiyiyg...

En månad kvar

Tills 5 avsnittet av "House" sänds! Och min födelsedag. Justja.

Jag vill ha, förväntar mig, planerar att få:

Det finns inte mycket alkohol i denna värld som smakar gott. Denna dryck gör inte heller det. Men flaskan är snygg.


En biljett till paradiset. Och nej, inte en burk med massa piller i som jag ska svälja. Sånt skämtar man inte om hörrni.
Men... Som sagt, enkeltbiljett. I mitten av juli passar bra. Samos airport.


Eller en resa hit. Det är kul i London. Så mycket billig mat. Så god mat. Så mycket av just det - Mat.

Fin önskelista. Enkel och billig! För eran skull.

Nejmen allvarligt, jag vill ha massa god mat. Och efterrätt! Alla ska vara glada! Då är jag glad. Jag blir 18 år, det är en bra present i sig.

LL-läsare och liv

Charlie, du jävlas med mig. Emil under alias kanske?

Sarah - Vad glad jag blir. Jag blir verkligen det på riktigt. Trodde inte det fanns någon som du som bara läste för sakens skull. Har du blogg? Eller vad som helst? Tack iallafall att du läser. Känner mig betydelsefull och oensam.

Nu är det natt och imorgon börjar livet igen. Med det menar jag alltså inte ligga i sängen fyra dagar i rad och läsa läsa läsa om skit på internet-livet.
Ibland undrar jag om jag inte är dömd att bli en soffpotatis. Jag vill orka göra saker i mitt liv.

ps: jag måste bara lägga till, jag blev verkligen glad att någon läste min blogg. För sakens skull och inte min skull. Har svårt att sätta fingret(eller ord rättare sagt, fingret blir ännu svårare)på det. Men oj vilken känsla. Lycklig!

VILKA ÄR NI

Men vad och vem är en fantom och en skugga? Jag vill verkligen veta. Det finns människor som uppskattar och människor som inte uppskattar. Jag är en uppskattare.
Jag bloggar för mig. Och för dem som läser. Jag blir bara glad. Bara bara glad. Glad av att ni läser och vilka ni är. Ju längre bort från mig i verkliga livet desto gladare blir jag av att ni läser.

Det här är ingen "öppen dagbok" eller jag "vill helst bara att nära och kära ska läsa". Det här är en blogg. Fullt öppen. Som får mig att känna mig mindre ensam.
Nå? Är jag ensam?

Godnatt. Klockan är 03.38 här. Tänk att jag aldrig lyckats fixa så att tiden stämmer rätt på bloggen.

Jag Uundrar vem du är? det kanske låter gott

Föresten. Vem är du som läser?

Julia bloggen

Så jävla skönt att läsa sin egen blogg och förundras, över vilken FANTASTISKT varelse jag faktiskt...Skoja.

Nejmen jag hade glömt hur mycket roligt som hänt. Hur mycket roliga människor jag träffat, hur rolig jag har varit. Senast för bara någgon timme sedan såg jag någon amerikans-om tonåren film, och jag kände bara; Fan. Jag har haft en icke-idyllisk tonårstid spenderad inne på mitt rum eller utanför mitt rum i ett försök till att skapa något kul, vilket jag definitivt misslyckats med, I mean hello, Look at me?! Men nej. Jag har haft kul.

Jag har bloggat om TPG-flickorna som vill vara huvudrollerna i livet på samma sätt som Gossip-girl-Serena är huvudrollen i serien. Tråkmånsar.

Everything is illuminated är en fantastisk film och det påminde bloggen mig om.

Jag var i london med Amanda och Natasia och det var verkligen speciellt. Jag var oberörd av mina egna tankar men tog in staden. Kanske därför fick inte mina egna tankar plats. Det var skönt. Det kunde man verkligen kalla semester.

Nu förstår vad bloggen gör för mig. Mitt liv är inte fult.