romantisk stämning för två

Jag har blivit utbjuden på dejt av en människa som jag när jag först mötte inte hade någon aning om vem det var och kunde därför vara mitt fantastiska jag. Jag vågar inte gå nu, jag tänker bara hur ska jag vara? Jag måste vara som mest fantastisk NU GÄLLER DET och så tappar jag bort hela mig själv och försöker bygga en Rolig Charmig Smart personlighet. åahhdddd

Daily fucker

Seriöst, the box är en som mörk drog utan hämningar, man får gå in och livet utanför slutar i samma stund exsistera. Inser hur patetiskt detta låter eftersom jag pratar om en klubb. Men gå bara dit. Seriöst boka era biljetter till london, klä upp/klä ut er och ge er fan på att komma in där. Två kvällar i rad. Måste dit ikväll också. Sugardaddys också. Annars försöker jag att inte äta något som består av socker, alkohol eller bara är en bagel. Det går dåligt.

Daily update 5

Igår var vi på klubben "The box". Seriöst en av dem bästa upplevelserna i mitt liv. Alice i underlandet för vuxna, mörka korridorer, som ett gammalt spökhus. 2 Shower innehållande; oralsex, överviga människor, kvinnor och män som ser helt overkliga ut, beatbox, transvestiter, hångel med dvärg, tvåkönade människa, sex. Alltså detta låter helt sjukt utanför, men det är ett sådant ingemansland, frihet och allt är möjligt. Ingenting var konstigt och ingenting var inte konstigt. Helt fucking sjukt underbart. Ska dit varje kväll från och med nu. Jag vill ta alla jag känner dit. Jävlar jävlar jävlar! Fan vill bo där inne.

Daily update 4

Idag skulle vi hälsa på Felice i Notting Hill och i spöregn letade vi efter bussen som skulle ta oss dit. Självklart hamnade vi efter en timme på helt fel ställe. Där stod vi blöta sura och fula och började lifta. Vi får skjuts av en man som tidigare har jobbat som butler åt drottningen och nu arbetade som frilansande journalist och skrev skvaller om the royal family! Men han sa att dem var också människorna så för elakt skvaller skrev han inte. Hans bil var jättefin, ljusbrunt läder och så han inuti den.

London update 3

Jag har så mycket tid att tänka i London så ibland känns det som om man blir smått galen. Hinner tänka på rymd, död och liv. Hur ska man leva? Hur vill jag leva? Jag har konstiga fobier. Fobier för tunnelbanor och klubbar. Så jag tvingade iväg mig själv och Andrea och Andreas killkompisar till "Fabric", någon klubb här och det var mörkt och fanns olika rum att gå in i. Det var som fiskstim av människor på droger som rörde sig till housemusik och till en början var jag livrädd att dyka in i havet av folk, men efter lite öl och andreas hand i min så dök vi in och mellan panik attackerna av att folk försökte sälja ecstasy till mig och tusen människor omkring mig så dansade jag och det var skönt, som att gå in i en slags halvsömn. Sen roade vi oss med att låtsas sälja MDMA i tomma ölglas för 3 pund i en timme. Kom på dagen efter hur idiotisk det var. Kul. Hälsade Felice i nothing hill, och gatan hon bor på är helt sjuk, ren och ser ut som kulisser. Det är bra det med London, att kvarteret bakom stora buskar av rosar kan se ut hur som helst, hur olik som helst från det du nyss sett. Alla olika kulisser är så nära varandra. Allt är väldigt fint, på ett sätt jag tycker det känns som att Sverige försöker likna. kanske är det bara för att jag bott i Sverige och troligtvis är det lika mycket prestige bakom ett café här, men det KÄNNS inte som det. Och för mig är ju mina känslor sanna. Så ja, jag trivs här. Jag ser saker hela tiden, även om det är saker jag kanske kunnat sett i sverige så är skillnaden att jag SER det här. Det är så löjligt fint. En husfasad igår var TÄCKT av t-shirtar. Och jag älskar brun-rött tegel och vitt trä och dialekterna jag hör. Och jag hatar att jag låter som niotillfem när jag skriver det här, det svider lite men det är SANT så det får postas ändå. Saknar dock Blanca. Mitt lilla puffiga rosa hjärtetjockisgnos. Älskade älskade barn

London update 2

Det är jättekul att jag får kommentarer, anonyma, från en A.A och en typ E.E och jag sitter oh klurar och undrar är det en person, är det två, är det jag som är schizo och skrivit dem själv? Lite mysigt och busigt att inte veta. NÅGON LÄSER MIN BLOGG. hehe.

Sitter på Vintage Emporium och äter musli med youghurt och tittar bb, Emilia jobbar, jag snackar med David som snart kommer hit. Åh.

London är bara skitbra. Folk pratar med mig, tittar mig i ögonen och knarkarna på gatan utanför är inte farliga. Dock känns det som att somna som på en festival för utanför fönstret låter det hela nätterna på den här huvudgatan. JA JAG BOR PÅ EN HUVUDGATA. ah!

London

Vi kom fram till London tryggt. Trots att jag inte trodde det.
Det är så konstigt att vara här, jag förstår inte, två olika världar i en och samma värld.

Jag har städat och vi har lagat aubegin, tomat och mozarella gratäng. Vi åt middag med våran flatmate David och vi skrattade som nervösa barn allihopa genom hela midaggen. Allt är pirrigt och jag har nog inte landat psykiskt?

Jag och Andrea tog en gammal blombukett och ville filma när jag sprang ut med den, barfota i min(johannas)finaste rosa klänning. Påväg ner i trapphuset så ser vi att det börjar hagla och regna och vi skyndade ut och sprang med buketten i hagelregnet barfota och det var som o vi spelade in världens mest klyschigaste konst-film.

Jag vill skriva ner allt, jag vill skriva ner nonsen och det som är viktigt för jag vill föreviga det här. Men jag får ju inte missa det medan jag förevigar det så jag går nu.

Saknar min familj, Johanna, Nelly och Blanca-familjen.