Ser mina vänner- studenter som springer ut, ser min lillasysters konsert- duktiga små 15 åringar som sjunger och dansar. Jag känner för det första Inspiration till att skapa, detta efter att ha sett några 15 åringar sjunga och dansa i blinkade ljus och disco musik spelandes till. Jag har abstitens. Jag känner för det andra extrem åldersnoja. Kommer aldrig mer ta studenten igen, aldrig mer ha en tonårspojkvän utan det kommer vara en MAN och jag går hela tiden FRÅN barndom och tonår TILL vuxen. Jag går liksom rakt och tittar frammåt men sedan ibland så panikar jag och vänder mig om och tittar och ser lite lite av det jag lämnat, och så springer jag litegrann mot det, sen inser jag att det är på tok för långt att springa tillbaka och så börjar jag gå frammåt igen. Och så där håller det på. Går frammåt, stannar, tittar bak, backar, går frammåt. Åh! Jag vill ha allt och vara allt.