Fredag

Jag hoppas jag kommer minnas saker från denna vintern. Känns lite som att jag supit bort den. Men det är okej när varenda dag går under gråskala. Igår dansade vi in oss på Fasching. Var lycklig. Jag är FRUKTANSVÄRT bakfull idag. Förstår inte det.

Snubbar 3

Nu blir det jävligt mycket snack om snubbar här, men det har ju faktiskt gått ett helt år utan historier och nu ligger dem här på lager och bara väntar. Dem tar ju inte direkt slut. Dem finns överallt och gömmer sig bakom varenda hörn. Och jag älskar killar, pojkar, män. Dem finns i alla slags olika former och smaker. Jag springer runt på restaurangerna och recenserar dem åt er. Så lär vi oss tillsammans. Vilka som är bra tillsammans med vad. Kött med vin, men inte Frans med vin för han hade en jobbig barndom och är överkänslig och så blir det gråtparty. Typ?

Men den här är rolig. Träffades ute. Han såg ut som en vanlig man men pratade som en geni. Konstnär. Men VILLE inte vara en konstnär, vilket gör det genuint. Skitsamma nu gillar vi inte honom. Han bjöd ut mig på middag, jag ställde in ungefär 4 gånger, för att jag faktiskt inte kunde. Sedan var det min tur; du...Lars... När kör vi den där middagen? Ingen svar. Månaderna gick. Då slängde jag iväg detta sms:et. Tror inte han kommer förstå ironin heller. Det är kul. Fortfarande inget svar. Undrar varför.

Snubbar 2 hett tips

Tips. Till er. Från mig.

Om ni dejtar/träffar/kk:ar/hånglar eller gillar en kille. Se till att få veta hur gammal han är. Direkt. Inte vänta med det, för då har man träffat honom för några gånger och då blir det bara awkward att fråga. Såhär: vet du var hans vetemjöl står borde du veta hur gammal han är.

Vänta inte så pass länge att det blir löjligt, för att tillslut googla fram hans ålder och hamna i chocktillstånd.

Plugga

Ok, så jag kom in på journalistikkursen, trots att jag var 8:onde reserv.
Julia samma dag som hennes namn ropats upp på reservuppropet "Jag kommer vara bäst, alltså jag kommer vara bäst i klassen, bäst i hela skolan. Jag har aldrig varit det men nu är det MIN TID jag känner det. Liksom  "Julia Juhlin studerade här" kommer det stå på väggen när jag slutat".

Julia en dag senare när hon ska anmäla sig på hemsidan och söka csn
"JAG FÖRSTÅR INGENTING JAG ÄR FÖR KORKAD JAG HAAAAAAAAATAR DET HÄR DET ÄR JU TUSEN OLIKA HEMSIDOR MED MASSA INFORMATION ÖVERALLT HUR SKA JAG VETA VAR JAG SKAAAAAAA FUCK JAG SKA BLI BARTENDER JAG KLARAR INGENTING VAD ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA SPRÅK"?

Läser också igenom en välkomst manual. Förstår ingenting, texten glider förbi, jag fastnar endast vid "Dessutom bjuder fakultetsföreningarna in alla nya studenter till sina pubar..."

Aja. Vi får väl se hur det här går. Verkar krävas så mycket fokus, lugn, ambition och intelligens för att fixa detta. Just nu ligger jag väldigt mycket back.

Tacksamt bakfull

Jag är överfylld av känslor vilket gör att jag inte kan somna. Och jag sov ändå bara 3 timmar inatt.
Igår tänkte jag stanna hemma men tvingade tillslut ut mig själv, bära eller brista, typ. Drack öl på Treat. Öl är verkligen en av mina absoluta favoritdrycker. Åkte till södra teatern med Hugo och Andrea och hade en så jävla bra kväll. Jag blev stark av dem två människorna för dem är så bra. Har aldrig känt mig vackrare. Dansade till älskade electron (ska prata om den kärleken sen) och folk var snygga och träffade fina bekanta av en slump och ingen var för full och jag var genuint lycklig. Man skulle nästan kunna tro att jag är kär.
Det var också skönt, att känna att jag inte behövde honom för att bekräfta mig, älska mig och ge mig fjärilar i magen. Jag fick det av mina vänner, den kärleken är annorlunda och framförallt evig.

Snubbar 1

För några månader sedan träffade jag en liten lirare. Allt gick bra. Nästan lite för bra. Mysig, snäll, söt. Inte äldre, inte på droger, inte för estetisk, inte tom i skallen och största intresset för bilar. Nej. Helt normal. Schysst.

Julia och liraren ligger i en säng och stirrar upp i taket

Liraren: Har du några ärr?
Julia: Ja, eller, alltså jag HADE ett i pannan, jag sprang in i en dörr haha men jag var typ 8 år jag och min kompis
Liraren(som avbryter): Nej. Alltså jag menar psykiskt....

Jag orkar inte

För mig är allt poesi