När vi väl fått den killen, vars negativa sidor såklart hamnar på Cuba medan hans positiva sidor tränger sig in i varje kroppsdel man har, så tränger sig inte bara hans positiva sidor in i en, utan efter en tid också köttslaskan. Helt plötsligt är man dumpad och återigen en; otränad, omystiskt, förutsägbar, för utåtriktad och hysterisk tjej. Och där, någonstans mellan att man är på väg hem från bussen(såklart regnar det)eller sitter i köket ensam och äter resterna från igår eller ligger i sängen kommer alla tankar. Varför känner man sig som en slampa? Varför behöver man anpassa sig till(om man INTE vill ha knull-stämpeln)vilka man har sex med och av vilken anledning. Jag vill ha sex med en kille, men jag vill inte ha ett förhållande. Jag vill faktiskt inte höra av honom igen. Men när man gör något sådant får man någon form av stämpel av antingen sig själv eller någon annan. När en kille har varit med många är han bra på att kyssas. Jag orkar inte ens ta upp vad tjejen blir.
Visst är det inte såhär överallt eller i alla situationer. Men rätt ofta. Och man blir trött. Varför känner man sig smutsig såfort man gör något som man vill men någon form av baksmälla slår till efteråt och påminner en om att man är FEL. Vad runtomkring oss har påverkat och får oss att känna oss förnedrade? Man får helt enkelt lära sig själv. Jag tänker göra vad jag vill, när jag har lust för det. Och sålänge jag inte dömer mig själv, kommer nog inte andra vara lika uppåt på att göra det heller.
Who's gonna judge me? De med bättre betyg? De som är snyggare? De som är dummare? Oskulderna? No one messes with the slayer!
