Värdelöst

Samma ställe, votsalakia, varje år, sedan 5 år tillbaka. Eller är det kanske 6? Jag känner plötsligt, nu när jag kommit hem, hur värdelöst allting är. Jag har aldrig till hundra procent känt RÄTT i min kropp. RÄTT. Aldrig. I mig lever ständig oro, prestations ångest eller en känsla av att behöva förändras. Men i år, under månaden i votsalakia, kände jag rätt. Frid i hela kroppen. Och jag var uppskattad på samma sätt som jag kan bli i Sverige, men det var endå någonting mer, som jag inte kan sätta fingret på. Här hemma, brukar mitt humör ligga på SUPER eller på FITTSKITS-nivån. Men där, i Grekland, mådde jag antingen bra, eller jättebra! Det hände visserligen skitiga saker där i Grekland med, men jag tog de på ett annat sätt och lärde mig att acceptera, och det är annat än vad jag skulle gjort i Sverige. Och de fina människorna som tog hand om mig där. De är guldvärda. Stämningen där är så avkopplad och kärleksfull och jag vet inte vad. Sista natten, satt jag och Hanna i baren, som riktiga alkisar, och grina för hemfärden som sakta närmade sig och flåsade oss i nacken, då kom en kvinna runt 40 års åldern fram till mig och berättade att hon under 15 år tillbaka varit i Grekland varje sommar och gråtit precis på samma sätt som jag då hon varit tvungen att åka hem, men att hon nu sedan 3 år tillbaka bott i Grekland och aldrig ångrat en sekund av det. Mitt öde? Jag tänker inte påstå att allt i Sverige är dåligt, men jag är inte sugen på en trevlig man och ett trevligt jobb och barn som kladdar ner bilsätet med potatismoset man köpte på statoil. Jag orkar inte gå runt och mötas av antingen skit patetiska estetfittor som tror att de är så jävla speciella(ni ser alla likadana ut med era höga skor och tajta jeans, stora t-shirtar, mittbenor som ni gjort av erat råttfärgade hår(eller kortklippta hår) samt stora ringar på svartmålade naglar) eller mötas av dollysar som är så jävla glamourösa och duktiga i skolan och hej jag kommer få ett bra jobb men herregud ska du bli bartender i grekland eller, jaja, vi får väl se vem som är lyckligast om 10 år, jag kommer minnsan vad advokat och ha lägenhet på söder. OKEJ. Vad trevligt för er. Jag tycker det är pinsamt, att jag som är 16 bast ser hur pinsamt vårat lilla samhälle är, medan alla ni andra tycker det är vadå, typ mysigt? Jag är tillbaka om ca 9 månader. Jag räknar ner, till mitt hjärtas plats.