I vanliga fall är det en tunn vägg mellan mig och syrran. Nu har vi bökat med bäddsäng, lakan och hela faderuttan, för att Lill-anna för en natt, ska flytta in till den andra sidan av väggen;mitt rum. Men ibland ger det jävligt mycket att bara höra någon andas i rummet, eller känna lukten(Lill-Anna pruttar hela tiden)av någon annan. Ensamheten liksom utrotas.
Jag frågar nu Lill-Anna som ligger brevid mig, "vad ska jag skriva i min blogg, som är kul att läsa och som ingen annan skriver om, lite orginellt sådär"?
- Berätta hur vi lekte med little petshops, och vi skulle dela upp sakerna, och så varje gång du plockade fram en grejj blev du sur att jag tog den, fast det var min tur att välja sak. /Lill-Anna nyligen 10 år.
Nu kände jag att jag gav er något. För livet.
Som tur är e detta en såndär oberred bild på mig och syrran under en vacker björk sommaren 1999. Vi luktar på violer och bilden är tagen med systemkamera.
Jag lär Lill-Anna att posa järnet. Hon ska fan vara bäst på det här när hon blir fjortis. Då slipper hon avtagga sig på massa bilder på facebook åzzå.
