Det är så jävla märkligt. Hur kan man vara så jävla ledsen ibland? Av simpla anledningar? Av inga anledningar? Sen glad igen.
Känner mig duktig och fräsch. Känner mig dock som en lögnare. Just eftersom jag vet att innerst inne är jag varken duktig eller fräsch. Vill bara stänga in mig i ett rum och trycka i mig pizza tills jag spyr. Täcka spyan och sedan fortsätta äta. Någonting i den stilen.
- Men icke! Jag gör inte det. Skulle få så sjukt mycket negativ kritik då.
Jag(haha, Carin+++++, Nelly, Ana, Johanna och Adam)har målat om mitt rum. Rensat det med. Nu är det vitt och tomt. Jag har sånt jävla kaos i huvudet så det är så skönt att slippa komma till ett ännu mera kaos-artat rum. Inte lila väggar, turiska mattor och saker överallt. Nej nej. Vitt, tomt och fräsch.
Jag har slutat ätat socker också. Eller jag äter betydligt mycket mindre. Men jag säger att jag har slutat för det låter mer dramatiskt och jag får mer beröm för det.
Jag njuter. Tar vara på att jag träffar Nelly. Tar vara på att Felice hjälper mig fast jag är skitjobbig. Tar vara på att träffa Amanda och Hugo. Tar vara på att sova hos Johanna.
Tar vara på. Ta vara. Tar varor. Plockar de bästa varorna från hyllorna och njuter av bara plockandet. Njutnjutnjuuuut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Okej jag förstår vad du menar och jag har några saker att säga. 1. För mig spelar det ingen roll vad det är som gör så att en annan människa känner smärta. Det spelar ingen roll om din hamster har dött eller om din mamma har gått bort. Det spelar ingen roll om din kille har dumpat dig eller att någon är svårt sjuk. För den smärta som du känner är det värsta för dig - Vad det än är. Och den smärtan jag känner är det värsta för mig. Så på så sätt blir det ungefär samma smärta, förstår du? Så du kan må skit över vad som helst för det är helt okej. Jag gillar inte människor som jämför smärta för det är omöjligt. 2. Jag har ingen aning om hur jag gör, helt ärligt. Det enda jag har i bakhuvudet hela tiden är att leva för Mamma, allt jag gör är för henne. Eller ja, allt det bra! För en människa dör aldrig, en människa lever kvar i människorna som finns kvar här på jorden. Jag orkade med skolan för att jag visste om att jag skulle må så mycket sämre om jag fick dåliga betyg. Min Mamma gick bort och jag får IG i alla ämnen. Hur bra hade jag mått då? Skit förmodligen. Ännu mer skit. Så jag orkar med alla saker för att jag inte ska ha fler saker att må dåligt för. Sen hur jag orkar med att leva utan Mammas närhet är ett mysterium, för jag har fan ingen aning. 3. Jag tycker också att allas liv verkar så himla mycket bättre ibland. Men då måste man faktiskt vara lite ego och kolla på människor brister - För ALLA har brister, tro mig. Alla mår dåliga på sitt sätt och alla visar det på olika sätt. Vissa skriver det i bloggen och andra gråter tyst eller med ett leende. Varje gång du blir ledsen och tänker på andras liv så ska du tänka på det fina i ditt liv, på sakerna som verkligen spelar någon roll för dig. Jag lovar att allt kommer att kännas lite bättre då, lite bättre i alla fall.
Du behöver inte säga tack. Var inte orolig jag kommer alltid ut från mörkret!
Skicka en kommentar