Deal

Jag förstår det inte. Jag ser på fantastiska saker. Upplever kärleken och olika landskap. Strider i kamper och skrattar åt bra skämt.
Allt detta i min säng. Framför och via datorn. Lever vi så nu? Tänk om saker slutar hända, fast att man inte märker att dem försvunnit, för att dessa saker överlever tiden genom att fortsätta exsistera i cyberspace... Kärleken kanske sjönk med titanic?
Som att man vid hunger skulle sätta sig och bläddra i en jävla bilder-bok om mat.

Vi bantar istället för att träna, bestället hem mat istället för att laga den och snart cyber-lever vi istället för att leva.

Men jag klagar inte. Det är skönt att allting går så snabbt. Typ att man alltid kan gå in på "kartor" på sin Iphone när man är vilse i Arninge och ska hitta till sin tandläkare. Så det jämnar liksom ut sig - du hittar inte kärleken som sjönk men du hittar alltid till tandkliniken.