KALMAR?!

Jag vill att någon ska ta tag i mig hårt i armen och säga "Kom. Nu åker vi till Kalmar. Tåget går om en timme. Packa din väska." Okej kanske inte Kalmar, fan, vet inte varför jag skrev det. Det är inte ens ett annat land... Fast det behöver det inte nödvändigtvis vara, men ändå, liksom KALMAR. Okej typ Göteborg. Fast nä, DET kändes så klyschigt. Men Kalmar? Vad finns det ens där? Är det mycket skog? Är det en mysig stad? Är det kullersten eller nyasfalterat? Och viktigast av allt: VEM BRYR SIG? Jag har länge haft en återkommande dröm och längtan som jag tidigare bloggat om. Att en person ska flyga utanför mitt fönster, hoppa in(lite obehagligt inser jag nu)och ba "hoppa upp på min rygg" och så flyger vi över hela stan. Kanske en timme. Kanske tre veckor. Men liksom att få en ny verklighet, bli överaskad, LIVET TAR EN PLÖTSLIG VÄNDNING - åt det positiva hållet självklart. Det är nästan som att födas på nytt fast in i ett snarlikt sammahang. Jag tror att Kalmar grejen har fått sitt ursprung från den där längtan att få flyga på någons rygg. En flyglängtan som omvandlades till realism. Jag känner att jag borde ändra och skriva en annan stad istället. Markera ordet Kalmar som förekommer genomgående i min text och trycka på delete. MEN, det är alldeles för roligt och ärligt för att ta bort. Kan ju inte sudda ut det och byta stad till "Paris". Kalmar. Jag vill inte ens åka till jävla Kalmar.