Estro!

Idag anländer vår holländska prinsessa!! Jag är sjuk som ett djur. Verkligen jätte-sjuk. Det är krig i min hals. Knivarna mot halsen. 34-0 Till knivarna.

Esther ska få påminna mig om Grekland har jag tänkt. Fattar någon hur mycket jag längtar? Fattar jag?

Newfaken

Jag är en nyfiken människa. Det finns folk som inte är nyfikna och så finns det folk som är nyfikna, jag är en nyfiken sort. Jag är en sådan som efter att ha stått som en böjd kärring i 3-kvart tar upp varenda lapp jag hittar på marken när jag ser en - jag måste veta vad det står på den. Det är oftast kvitto eller läxor till någon unge. Men det är värt att ta i dem där bruna smutsiga papprena för en dag kommer det... Stå någonting intressant på. Sved till nu när jag skrev sista meningen på detta inlägg som inte alls blev catchy och som inte har någon poäng alls.

Men ja. Jag är en nyfiken människa-kikar i nyckelhål!

Melancholia

Jag har sett melancholia. Vad ska jag säga, vilka ord kan jag använda. Vacker, allt, ont.

Det den filmen gör med mig, precis såsom "Till det som är vackert" är att dem väcker en känsla i mig som jag inte kan stöta bort. Som är så jävla stark. En slags ångest. Men det är inte en känsla jag kan skjuta undan såsom man till exempel kan göra om man sett en skräckfilm och känner rädsla, då kan man tänka, detta är bara rädsla, rädsla är inte viktigt, skjut bort känslan.

Filmen väcker fram det ärligaste innre i mig, det råa som känner och som gör så ont, alla mina Jag och alla mina Äkta känslor och det gör så jävla ont så jag tappar andan. Det är så vackert men det känns för mycket, det funkar inte fysiskt. Då inträder en känsla av ensamhet. Jag behöver någon som känner som jag, som förstår. Och om någon gör det, stackars dig. Jag kan inte skriva jag kan aldrig förklara

1 delen i filmen: Hon känner ångest i filmen och ingen kan rädda henne. Hon faller
2 delen i filmen: Jorden går under och ingen kan rädda någon. Alla faller
Det är så att alla faller, och paniken sprids i min kropp när jag ser detta i filmen och jag ryser, alla faller, det gör så jävla ont och det är hemskt och vackert.
Alla hamnar i hennes sits. Vi är alla lika. I smärta, längst in. Dit jag vill, längst in i alla andra.

Ingen vit riddare kan rädda folk från deras ångest om knappt en doktor i vit rock kan det.

Dedikation

Mitt hjärta har aldrig slagit för dikter, men den här dikten av Gunnar Ekelöf, är en utav dem vackraste och klokaste texterna jag läst i hela mitt liv. Såklart upptäckte jag dikten när jag såg filmen "Till det som är vackert" och ja den filmen är det som är vackert. Såklart den här dikten finns med i den filmen. Allt jag älskar finns med i den filmen. Det är en förolämpning att säga att det bara är "Världens bästa film". Jag har inga ord.

Varsågod, Gunnar Ekelöf;


"Med kärlek till en kropp, till en själ, till en kärlek.

Med tillgivenhet till den och den, till det och det,
till en oorganiserad godhet.

Med likgiltighet till ingen.

Med ironisk avund till en ironisk evighet,
till tinget i sig och en oförstörbar materia.

Med hat till den förkrossande allmänna dumheten,
till staten och lagarna, familjen och kyrkan, lögnen och rädslan.

För att skända den falska oskulden, för att skövla de vackra fasaderna,
för att tvinga renheten att se sin smuts och förnuftet att inse sitt vanvett,
för att vitmena grifterna, för att utplåna skrifterna.

På ruttnande högar av akantusblad skall själarna falla
i sanningens våld och kropparna brinna i kärlekens eld
då den tiden kommer en gång.

Då den tiden kommer skall vi få kraft att leva varandras liv
och rätt att leva vårt eget."


(- 1934, Gunnar Ekelöf, "Dedikation" -)

Den dagen jag lyckas skriva någonting såhär klart och fulländat, så är jag klar. Den dagen kommer. Ge mig en livstid.

Fjällräven

Det är jobbigt att det är så kallt. Så kallt att jag fryser hela tiden, har frusit hela tiden och troligtvis kommer frysa hela tiden, OM - jag inte använder fjällräven jackan. Det tar emot ska jag säga, men när förkylningen växer sig starkare och starkare så gör jag det. Där går jag med jackan på mig och kanske inbillar jag mig kanske inte men vissa människor lägger en extra blick på den. Den är ju så jävla stor. Och när jag står på tunnelbanan och någon lägger en extra blick på jackan(eller mitt vackra ansikte)så ler jag lite finlurligt och tänker "aaaah, nu vet dem inte att dem står framför världens smartaste människa inte".

Fjällräv är föresten mitt favorit djur.

Årets Schema

Januari - Esther kommer till Sverige
Februari - Davin och Juhlin flyger till London
Mars - Se Laleh live
April - Tysken kommer till Sverige

Detta är min ungefärliga plan på höjdpunkter som ska hålla mig uppe tills Grekland. Juni Juni Juni. YEAH

2012

Hade en bra nyårsafton.
En hemmafest. Träffade folk, träffade JÄTTEBRA folk, drack champange, fick en nyårskyss, skrattade och tro det eller ej, - gick i klackskor. JAG. Smärtan i mina fötter sedan.

När säger man sina nyårslöften? Säger man ens dem? Ska man tänka på dem? När? Jag glömde.

Nytt år, det känns inte nu. Det kommer inte kännas förens 2013. Om nu inte jorden går under. Hoppas verkligen inte det. Jag är lycklig.

Såhär såg 1 dagen på nya året ut. Vi vaknade för att lämna var vi nu var med flaskan i hand. 1 Januari 2012. Vodka. Allt man behöver för att klara av detta året. Livet.