Dedikation

Mitt hjärta har aldrig slagit för dikter, men den här dikten av Gunnar Ekelöf, är en utav dem vackraste och klokaste texterna jag läst i hela mitt liv. Såklart upptäckte jag dikten när jag såg filmen "Till det som är vackert" och ja den filmen är det som är vackert. Såklart den här dikten finns med i den filmen. Allt jag älskar finns med i den filmen. Det är en förolämpning att säga att det bara är "Världens bästa film". Jag har inga ord.

Varsågod, Gunnar Ekelöf;


"Med kärlek till en kropp, till en själ, till en kärlek.

Med tillgivenhet till den och den, till det och det,
till en oorganiserad godhet.

Med likgiltighet till ingen.

Med ironisk avund till en ironisk evighet,
till tinget i sig och en oförstörbar materia.

Med hat till den förkrossande allmänna dumheten,
till staten och lagarna, familjen och kyrkan, lögnen och rädslan.

För att skända den falska oskulden, för att skövla de vackra fasaderna,
för att tvinga renheten att se sin smuts och förnuftet att inse sitt vanvett,
för att vitmena grifterna, för att utplåna skrifterna.

På ruttnande högar av akantusblad skall själarna falla
i sanningens våld och kropparna brinna i kärlekens eld
då den tiden kommer en gång.

Då den tiden kommer skall vi få kraft att leva varandras liv
och rätt att leva vårt eget."


(- 1934, Gunnar Ekelöf, "Dedikation" -)

Den dagen jag lyckas skriva någonting såhär klart och fulländat, så är jag klar. Den dagen kommer. Ge mig en livstid.