http://www.youtube.com/watch?v=tyVTdEE8lBM
http://www.youtube.com/watch?v=OLvsIe8OI74&feature=g-u-u&context=G2bef1e6FUAAAAAAABAA
http://www.youtube.com/watch?v=zzzMgD0nKII
sigur ros
https://www.youtube.com/watch?v=VFVtEQ6EmMs
sigur ros låten
https://www.youtube.com/watch?v=8cZGgtN42ns
http://www.youtube.com/watch?v=CVUVOkhytfM&feature=g-u-u&context=G226a149FUAAAAHgAaAA
I can almost see you
https://www.youtube.com/watch?v=iPVfUj-3iXE&hd=1
http://www.youtube.com/watch?v=ctQg7CUNAlc
andrea - om rodriguez jr
david deep house http://www.youtube.com/watch?v=-XU-QOe0Vu4
davids härliga flygappåpianolåt http://www.youtube.com/watch?v=DT5sF1kBDGE&ob=av2e
torsdag 26 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Till mina vänner
Jag hoppas ni inser att jag inte kan somna.
Jag kan inte somna för det fladdrar inuti. För att jag tänker på mina vänner. Det är nedvärderande och otillräckligt att kalla er vänner. Låt oss kalla er mitt skelett. För jag har inte patent på min kropp, jag är inte min kropp, jag tillsammans med er är min kropp. Ni är armar som viftar, ben som går och ögon som ler.
Inga tal eller skrifter är tillräckliga. Jag vill att ni ska vara med alltid. Som brudtärnor, gudmammor och tanter. Och jag är svår och klurig och har otroligt svårt att skaffa och ta in vänner, men ni är dem som förstår DET, inte att ni har "it" utan ni FÖRSTÅR IT och det är det största. Och ni förstår mina känslor, ni kan röra dem känslorna jag har som andra inte ens kan se.
Mina känslor, dem känslorna som ni har lyckats röra, mecka med, möblera om, klappa och omfamna.
Min kärlek till er är på gränsen till smärta för att den är så stark, som ren sprit som gör en bubblig och känslosam och bränns, allt på samma gång och man vet inte om man ska skratta eller gråta när rummet snurrar och man vill tysta ner hjärtat för det skriker!
Som Birk och Ronja i den dimmiga skogen är vi i en dimmig konstig värld, och jag har märkt att jag klarar inte av den ensam. För mycket ångest, känslor och skratt jag måste dela. Och det GÅR när jag är med er, jag funkar. Och precis såsom Birk och Ronja har vi ett snöre mellan oss, som binder oss till varandra trots dimma, london, budapest, grekland och tja allt som kan tänkas finnas omkring dessa snören.
Jag finner inga ord. Jag känner att vi har växt, vi, mitt hår och våran kärlek. Föresten tror jag inte på att växa, jag tror att vi drar upp varandra. En av oss hoppar upp ur brunnen vi befinner oss i drar upp den ena som drar upp den andra osv. Jag kan inte tänka mig att vi ska dö, vår kärlek och kraften mellan oss.
Ni har format mig, krossat mig, byggt upp mig igen, tagit andan ur mig och blåst mig till liv igen. Ni är jag, jag är er, vi ÄR varandra. Amandas vinklar, Johannas godhet, Nellys tanke, Hugos sätt, Ana barndom, Emilias eld, Andreas livlust, Felices känsla, Emils rymd.
Jag älskar er så.
SÅ mycket, FÖR mycket
Vill dedikera detta till
Amanda, Emil, Andrea, Johanna, Ana Felice, Nelly ,Emilia, Hugo
Mitt skelett, mitt skratt, mina ben, mina ögon, mina naglar, min hud, min irritation, min eld, mitt det. Meningen med livet
Jag kan inte somna för det fladdrar inuti. För att jag tänker på mina vänner. Det är nedvärderande och otillräckligt att kalla er vänner. Låt oss kalla er mitt skelett. För jag har inte patent på min kropp, jag är inte min kropp, jag tillsammans med er är min kropp. Ni är armar som viftar, ben som går och ögon som ler.
Inga tal eller skrifter är tillräckliga. Jag vill att ni ska vara med alltid. Som brudtärnor, gudmammor och tanter. Och jag är svår och klurig och har otroligt svårt att skaffa och ta in vänner, men ni är dem som förstår DET, inte att ni har "it" utan ni FÖRSTÅR IT och det är det största. Och ni förstår mina känslor, ni kan röra dem känslorna jag har som andra inte ens kan se.
Mina känslor, dem känslorna som ni har lyckats röra, mecka med, möblera om, klappa och omfamna.
Min kärlek till er är på gränsen till smärta för att den är så stark, som ren sprit som gör en bubblig och känslosam och bränns, allt på samma gång och man vet inte om man ska skratta eller gråta när rummet snurrar och man vill tysta ner hjärtat för det skriker!
Som Birk och Ronja i den dimmiga skogen är vi i en dimmig konstig värld, och jag har märkt att jag klarar inte av den ensam. För mycket ångest, känslor och skratt jag måste dela. Och det GÅR när jag är med er, jag funkar. Och precis såsom Birk och Ronja har vi ett snöre mellan oss, som binder oss till varandra trots dimma, london, budapest, grekland och tja allt som kan tänkas finnas omkring dessa snören.
Jag finner inga ord. Jag känner att vi har växt, vi, mitt hår och våran kärlek. Föresten tror jag inte på att växa, jag tror att vi drar upp varandra. En av oss hoppar upp ur brunnen vi befinner oss i drar upp den ena som drar upp den andra osv. Jag kan inte tänka mig att vi ska dö, vår kärlek och kraften mellan oss.
Ni har format mig, krossat mig, byggt upp mig igen, tagit andan ur mig och blåst mig till liv igen. Ni är jag, jag är er, vi ÄR varandra. Amandas vinklar, Johannas godhet, Nellys tanke, Hugos sätt, Ana barndom, Emilias eld, Andreas livlust, Felices känsla, Emils rymd.
Jag älskar er så.
SÅ mycket, FÖR mycket
Vill dedikera detta till
Amanda, Emil, Andrea, Johanna, Ana Felice, Nelly ,Emilia, Hugo
Mitt skelett, mitt skratt, mina ben, mina ögon, mina naglar, min hud, min irritation, min eld, mitt det. Meningen med livet
söndag 15 januari 2012
Få plats
Nu förstår jag var för jag aldrig klarade av att göra en bra eller ens färdig profil på playahead. Man skulle liksom framställa sig själv på en bild och på några rader. Trycka in sig själv i en liten fyrkant när man var en triangel. Jag klurade och klurade. Jag fick liksom inte plats där. Som frågan "beskriv dig själv med tre ord". Nej? Jag kan beskriva mig själv med 43 ord, det kan du få. Men fan inte 3.
fredag 13 januari 2012
torsdag 12 januari 2012
Broken Machine i sepia
Wow. Alltså mitt i hela den här sjukdoms-karusellen så stannar allt av en låt. Hur hittade jag den? Jo jag tittade på Jersey Shore. Ni ser. Allt har en mening.
Har letat efter låten i en halvtimme typ.
Känns som att man hört denna slags låt förut, någonting jag skulle lyssnat på för 2 år sedan, men den fångar mig nu också. En blandning mellan radiohead och coldplay. Radiohead sound med en genialisk melodi som coldplay lätt skulle kunnat spotta ut. Jag får nästan samma känsla av denna låten som låten "Bittersweet symphony"(favoritlåtalltid)framkallar. Tänker på hur ljuset låg över allting den sommaren som jag första gången blev kär. Jag var 14 år och hela den sommaren var i färgskalan sepia. Alla bilderna också för den delen. Men alltså jag minns det i sepia. Jag tror jag blev så kär så jag började se i andra färgskalor eller någonting. Men den här låten är sepia om den är en färg.
Usa, solglasögon, slowmotion, skateboard, svarta dammiga varma motorvägar och min första kärlek - Så tycker jag den här låten ser ut. Fattar ni?
http://www.youtube.com/watch?v=Vk21lQveXU0
Första slingan. Lyssna
Har letat efter låten i en halvtimme typ.
Känns som att man hört denna slags låt förut, någonting jag skulle lyssnat på för 2 år sedan, men den fångar mig nu också. En blandning mellan radiohead och coldplay. Radiohead sound med en genialisk melodi som coldplay lätt skulle kunnat spotta ut. Jag får nästan samma känsla av denna låten som låten "Bittersweet symphony"(favoritlåtalltid)framkallar. Tänker på hur ljuset låg över allting den sommaren som jag första gången blev kär. Jag var 14 år och hela den sommaren var i färgskalan sepia. Alla bilderna också för den delen. Men alltså jag minns det i sepia. Jag tror jag blev så kär så jag började se i andra färgskalor eller någonting. Men den här låten är sepia om den är en färg.
Usa, solglasögon, slowmotion, skateboard, svarta dammiga varma motorvägar och min första kärlek - Så tycker jag den här låten ser ut. Fattar ni?
http://www.youtube.com/watch?v=Vk21lQveXU0
Första slingan. Lyssna
tisdag 10 januari 2012
Det mest sanna, sanningen
Det här är så svårt att förklara. Ännu svårare att skriva och jag blir trött av att tänka på det. Det här är jobbigt eller krångligt att skriva liksom, men jag ska försöka
det finns en sida eller jag tror det är min själ och "detet" som bara vissa människor känner av, i sig själva. Jag vet inte vad ja ska döpa det till för det är för stort liksom. Men jag har en eld inuti mig.
Mitt riktiga ärliga äkta jag är en eld. Och det gör ont att känna den men jag kan inte låtsas. Jag kan inte gå runt med smink och köpa smoothies och le hela tiden för det är lögn. Det är en lögn att försöka släcka sin egen eld. Men problemet är att när jag låter den brinna gör det så ont, eller det KÄNNS hela tiden.
Saker som får mig eld att sprida sig från magen till armarna benen och huvudet är: Teater, viss musik och Emil Sabel. Därför gör det ont samtidigt som det är det vackraste jag det att beblanda mig med dessa saker.
Det är också däför jag behöver människor som förstår mig och som kan brinna med mig, som Amanda, Nelly, Emilia etc. Kan och vill inte skriva alla. Men ni förstår. Det är därför jag alltid känt mig kvävd av eld och utanför när jag beblandat mig med folk som inte förstår mig. Hatar att vara i stora folkmassor som på till exempel VRG. Folk börjar skapa egna sociala regler och det blir obehagligt.
Jag lyssnar på Laleh på radio och hon är fucking lågorna i elden. Hon skapar sådan geniun smärta i min själ samtidigt som jag nickar frenetiskt och hummar "mmm" "aaa, exakt, jajaja ja aja" genom hela hennes program.
Saker som släcker min eld för sekunder är: Svarta tighta kläder, lite mat, mycket mat, killar, krogen, jersey shore.
Det är en sjukdom alltså. Att känna sin "själ"/"detet" såhär mycket hela tiden. För det krockar med en normal vardag.
det finns en sida eller jag tror det är min själ och "detet" som bara vissa människor känner av, i sig själva. Jag vet inte vad ja ska döpa det till för det är för stort liksom. Men jag har en eld inuti mig.
Mitt riktiga ärliga äkta jag är en eld. Och det gör ont att känna den men jag kan inte låtsas. Jag kan inte gå runt med smink och köpa smoothies och le hela tiden för det är lögn. Det är en lögn att försöka släcka sin egen eld. Men problemet är att när jag låter den brinna gör det så ont, eller det KÄNNS hela tiden.
Saker som får mig eld att sprida sig från magen till armarna benen och huvudet är: Teater, viss musik och Emil Sabel. Därför gör det ont samtidigt som det är det vackraste jag det att beblanda mig med dessa saker.
Det är också däför jag behöver människor som förstår mig och som kan brinna med mig, som Amanda, Nelly, Emilia etc. Kan och vill inte skriva alla. Men ni förstår. Det är därför jag alltid känt mig kvävd av eld och utanför när jag beblandat mig med folk som inte förstår mig. Hatar att vara i stora folkmassor som på till exempel VRG. Folk börjar skapa egna sociala regler och det blir obehagligt.
Jag lyssnar på Laleh på radio och hon är fucking lågorna i elden. Hon skapar sådan geniun smärta i min själ samtidigt som jag nickar frenetiskt och hummar "mmm" "aaa, exakt, jajaja ja aja" genom hela hennes program.
Saker som släcker min eld för sekunder är: Svarta tighta kläder, lite mat, mycket mat, killar, krogen, jersey shore.
Det är en sjukdom alltså. Att känna sin "själ"/"detet" såhär mycket hela tiden. För det krockar med en normal vardag.
Drömmen om ett kollektiv
Så mysigt att ha gäster i huset. Jag ska fan bo i kollektiv när jag blir stor. Om jag får välja exakt vilka människor som ska bo där. Där sprack min dröm.
Avundsjukan jag känner när det laddas upp bilder på Esther och Johanna från staden just nu. Vill också vara där. Hatar förkylningshoran. Varför? Jag är nästan aldrig såhär jätte förkyld. Snart kommer dem hem. Jag känner mig som en äkta mor som väntar på sina barn, som snart trippar hem från skolan. Fast jag skulle nog inte längta efter mina barn.
Jag har testat aspirinmasken nu. Efter att ha haft fel tabletter i masken(treo)samtidigt som jag läste att man absolut inte ska använda treo då det fräter upp huden(sprang och skrek och tvättade med vatten, min hy lever, pjuh)så fick jag tag i apsirin<3. Älskar masken. Jag är lättlurad och kär. Saker jag MÅSTE passa mig för: TV-shop och riktigt snygga killar som är elaka. Jag går på vad som helst och inom 2 dagar sitter jag med en ansikts-dammsugare eller en bulle i ugnen och undrar vad som hände.
Avundsjukan jag känner när det laddas upp bilder på Esther och Johanna från staden just nu. Vill också vara där. Hatar förkylningshoran. Varför? Jag är nästan aldrig såhär jätte förkyld. Snart kommer dem hem. Jag känner mig som en äkta mor som väntar på sina barn, som snart trippar hem från skolan. Fast jag skulle nog inte längta efter mina barn.
Jag har testat aspirinmasken nu. Efter att ha haft fel tabletter i masken(treo)samtidigt som jag läste att man absolut inte ska använda treo då det fräter upp huden(sprang och skrek och tvättade med vatten, min hy lever, pjuh)så fick jag tag i apsirin<3. Älskar masken. Jag är lättlurad och kär. Saker jag MÅSTE passa mig för: TV-shop och riktigt snygga killar som är elaka. Jag går på vad som helst och inom 2 dagar sitter jag med en ansikts-dammsugare eller en bulle i ugnen och undrar vad som hände.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
