Han har is-ljusa ögon och mörkt hår.

Har just suttit ensam i min säng, ätit smörgåstårta, tittat på delar av "Sunes jul" på youtube och gjort ett collage med bilder på världens vackraste Grek på paint. Vad är jag för något?

Lillesnöttejulle

JAG SAKNAR DIG AMANDA DAVIN. Var seriöst kapabel till att grina då jag hörde hennes röst.Och ja, just nu sitter jag ensam i mitt rum och lyssnar på sorgsen musik så jag får vara töntig och känslig.känns som att det har gått 3 år sedan vi träffades sist. Det kanske det var?:D nejjuste!! Det var det inte ju inte, min kropp har ju inte utvecklats sen sju års åldern! Bevis: jag har fick höra av en transa i kyrkbyn(första ever)igår att jag inte såg ut att vara 16(här rätar jag på ryggen i hopp om att den ska säga; du ser äldre ut!)men den lyckliga nyheten var att; Jag hade inga BRÖST, så jag såg ut som 14 år!! :D Så jag är lite på topp idag liksom, inte varje dag man får sådanna komplimanger vettu. Själv såg han/hon ut som en TRETTIOÅRIG GUBBE fast han/hon var 92(enligt den själv)och dessutom utan några bröst ALLS! Så jag liggér faktiskt bättre till. Sådeså. Ska på pride imorgon, trots denna förolämpning. Hm.

big boy you're messing with me

Mitt förhållande går sakta men säkert neråt. Mitt förhållande till denna blogg. Känner att det kanske skulle vara bättre att kanske börja skriva dagbok. Gör folk det samtidigt som de bloggar? Och vad är i så fall skillnaden? Dagbok: Jag är så kär i Peter och han är inte kär i mig. Jag tycker mina bröst är för små och igår blev jag av med oskulden. Blogg: Kind of like a sexy guy. Men, det blir som det blir, I say; whatevah. Ska träna och bli en riktigt Pamela Andersson. Hm,typ. Livet leker medan jag steker. xoxo Big Girl.

Nä, jag vet inte. I två dagar nu har jag åkt till våran plats. Jag cyklar ofta om kvällarna och eftersom det är så pass nära mitt hem OCH en bra cykelväg, så hamnar jag där. Och det ser precis likadant ut. När jag hamnade där mindes jag plötsligt allt. Två år har gått och det händer saker hela tiden, men på en sekund kan allt komma tillbaka. Och det får mig att tänka på hur mycket energi jag faktiskt lägger ner på det. Allting, en föreställning, rg, nedstämdhet, klureri, sorg och bara historian. Som jag berättar om och om igen, för mig själv och nya människor jag möter. Jag är inte bara Julia utan jag är hej, Julia, detta hände mig för två år sedan. Jag bär det med mig som ett litet smycke. Men faktum är att det gör inte alls lika ont längre och det är ren sanning.

Jag undrar bara, om all denna energi jag lagt ner på saker rörande dig, hade lagts ner på det jag ville mest av allt då, att göra dig nöjd. Hade du nu då, varit rik på någon annans kärlek, och jag, fattig på liv?

så jävla svårt, onödigt och irriterande FITTSKIT.

feels good att bli ihågkommen. julia, är du med ellää? så slipper man sitta en tisdagskväll lonely in tha bed. ja, ingen big deal, men en bra kväll åt spillo känns ovärt när allt jag behöver är en bra kväll, för jag börjar bli suddig och dagarna ser likadana ut. som sagt, ihågkommen.

jamen det va väl ett jävla tjöt om den där resa...

Sista kvällen, alltså kvällen till morgonen då vi skulle flyga hem, var det planerat att vi skulle lägga oss tidigt. Men när vi väl satt där i baren med alla underbara människor, bestämde vi oss för att vara ute våran sista kväll samt DYGNA! Jag och Johanna var tillbaka i den konstigt luktande (sverigefjäll) lägenheten runt 2-3tiden och taxin skulle komma klockan 7. Timmarna där emellan spenderas med att packa så in i det sista och gråta, skrika, hata, önska att någon skulle kidnappa taxi chaffisen och att försöka rycka upp oss.
Jag - Hanna, vi måste på något sätt göra det här positivt... Vi tänker på allt bra som vi kommer hem till...
Hanna - Men jag kan liksom inte komma på något som är bättre än allting här...
Julia(snilleblixt!!) - beck... MIKAEL PERSBRANDT ÄR JU HEMMA I SVERIGE!!!!!

Grädd-shots! En av alla härliga nätter med en minst sagt förjävla bra tjej! A-fucking-mazing

GREEEEEEEEKLAAAAAAAAAANDKÄÄÄRLEEEKKNULLS

Fan, den här bloggen kommer inte handla om något annat än min längtan till Grekland känner jag. Planeringen för nästa år är att dra till Grekland i samma stund som det blir sommarlov och inte bege sig hemmåt(fittsnyft!!!!!!!!!)förens skolan drar igång.... Kanske skulle skippa den första månaden i skolan, jag menar, vad gör man för viktigt då? Å andra sidan tycker jag ingenting i skolan är viktigt längre. Är lite orolig för att jag tillochmed släppt teatern. Grekland tar över mig right now. Jag har föresten fixat jobb + lägenhet till nästa år. Jobbet blir LA BARTENDER!! I Heaven bar som ägs av Giorgos(bilden under)och Stelios som är de goaste killarna på hela ön! Inga albaner, utan tvättäka greker, och de är inge sliskpottor. Jo lite, men hitta någon med manligt kön som inte är det(förlåt hugo). Lägenheten fixar Giorgos när jag jobbar där. Längtar som en "apröv" (citerar Johanna). Jag har pengar till Grekland redan nu och Johanna behöver bara jobba två helger, sedan är cashen fixade broooe! Boka boka boka grekland. FUCK alla svenne-festival nördar. Alla töntar som tar typ kort med system kameran när de äter jordgubbar och ba; sverige. EUW? Tror typ ni är orginella? Jag vet att jag är galet o-orginell med hela bartender faderuttan, jag låtsas åtminstonde inte. Och alla som alltid ska förfina allting. Ush. Jaja. Grekland snart. 9 månader tills det är 1 månad kvar. 9 månader kvar tills jag kan andas<3.

(Det roliga var att jag och Johanna gick runt och kärade ner oss i denna man, men vi tänkte att han skulle vara lika slabbig som resten, men, 4 dagar innan hemfärd blir vi vänner och killen är kempegrejt! livet är en riktigt sugga ibland. men, nästa år tar vi igen det. han är dock 26 år och har flickvän, så han lär väl inte våldta oss.)

Värdelöst

Samma ställe, votsalakia, varje år, sedan 5 år tillbaka. Eller är det kanske 6? Jag känner plötsligt, nu när jag kommit hem, hur värdelöst allting är. Jag har aldrig till hundra procent känt RÄTT i min kropp. RÄTT. Aldrig. I mig lever ständig oro, prestations ångest eller en känsla av att behöva förändras. Men i år, under månaden i votsalakia, kände jag rätt. Frid i hela kroppen. Och jag var uppskattad på samma sätt som jag kan bli i Sverige, men det var endå någonting mer, som jag inte kan sätta fingret på. Här hemma, brukar mitt humör ligga på SUPER eller på FITTSKITS-nivån. Men där, i Grekland, mådde jag antingen bra, eller jättebra! Det hände visserligen skitiga saker där i Grekland med, men jag tog de på ett annat sätt och lärde mig att acceptera, och det är annat än vad jag skulle gjort i Sverige. Och de fina människorna som tog hand om mig där. De är guldvärda. Stämningen där är så avkopplad och kärleksfull och jag vet inte vad. Sista natten, satt jag och Hanna i baren, som riktiga alkisar, och grina för hemfärden som sakta närmade sig och flåsade oss i nacken, då kom en kvinna runt 40 års åldern fram till mig och berättade att hon under 15 år tillbaka varit i Grekland varje sommar och gråtit precis på samma sätt som jag då hon varit tvungen att åka hem, men att hon nu sedan 3 år tillbaka bott i Grekland och aldrig ångrat en sekund av det. Mitt öde? Jag tänker inte påstå att allt i Sverige är dåligt, men jag är inte sugen på en trevlig man och ett trevligt jobb och barn som kladdar ner bilsätet med potatismoset man köpte på statoil. Jag orkar inte gå runt och mötas av antingen skit patetiska estetfittor som tror att de är så jävla speciella(ni ser alla likadana ut med era höga skor och tajta jeans, stora t-shirtar, mittbenor som ni gjort av erat råttfärgade hår(eller kortklippta hår) samt stora ringar på svartmålade naglar) eller mötas av dollysar som är så jävla glamourösa och duktiga i skolan och hej jag kommer få ett bra jobb men herregud ska du bli bartender i grekland eller, jaja, vi får väl se vem som är lyckligast om 10 år, jag kommer minnsan vad advokat och ha lägenhet på söder. OKEJ. Vad trevligt för er. Jag tycker det är pinsamt, att jag som är 16 bast ser hur pinsamt vårat lilla samhälle är, medan alla ni andra tycker det är vadå, typ mysigt? Jag är tillbaka om ca 9 månader. Jag räknar ner, till mitt hjärtas plats.