Husvagnar vs Bilar

Fattar inte varför det tar emot så jävla hårt att svara på några frågor om religion. Det är alltså en läxa vi har till imorgon. Det är inte ens svårt. Men ändå, shit vad det tar emot.

Sitter och tuggar sega husvagnar. Skitbra för tandställningen. Jag får skylla mig själv om den går sönder. Haha, lär hata mig själv när jag läser detta om den går sönder. Bilar är goda men husvagnar är godare. De har gula husvagnar. Finns ju inga gula bilar. Gillare. Har hållt mig från socker denna vecka. Ja, förutom fre-lör-sön. Ligger två marabou kakor där nere... Känner hur jag faller tillbaka i "Det-som-inte-får-nämnas-vid-namn" beroendet.

Livet är som ni ser jävligt ointressant. Igår hade jag kul. Börjar gilla vin. Så jävla tufft.

Snart ska jag göra läxan.
Och duscha.
Och sluta tugga husvagnar.
De tar ju slut någon gång

Njut när du kan för vips så är du deprimerad.

Det är så jävla märkligt. Hur kan man vara så jävla ledsen ibland? Av simpla anledningar? Av inga anledningar? Sen glad igen.

Känner mig duktig och fräsch. Känner mig dock som en lögnare. Just eftersom jag vet att innerst inne är jag varken duktig eller fräsch. Vill bara stänga in mig i ett rum och trycka i mig pizza tills jag spyr. Täcka spyan och sedan fortsätta äta. Någonting i den stilen.
- Men icke! Jag gör inte det. Skulle få så sjukt mycket negativ kritik då.
Jag(haha, Carin+++++, Nelly, Ana, Johanna och Adam)har målat om mitt rum. Rensat det med. Nu är det vitt och tomt. Jag har sånt jävla kaos i huvudet så det är så skönt att slippa komma till ett ännu mera kaos-artat rum. Inte lila väggar, turiska mattor och saker överallt. Nej nej. Vitt, tomt och fräsch.

Jag har slutat ätat socker också. Eller jag äter betydligt mycket mindre. Men jag säger att jag har slutat för det låter mer dramatiskt och jag får mer beröm för det.

Jag njuter. Tar vara på att jag träffar Nelly. Tar vara på att Felice hjälper mig fast jag är skitjobbig. Tar vara på att träffa Amanda och Hugo. Tar vara på att sova hos Johanna.

Tar vara på. Ta vara. Tar varor. Plockar de bästa varorna från hyllorna och njuter av bara plockandet. Njutnjutnjuuuut.

JACKIE!!!!

Gillar Jackie Ferm. Det är skillnad på dumma och dumma människor.

Anledningen till att jag bloggar mindre är helt seriöst för att jag hatar att logga in. Det dödar hela feelingen. Du sitter där med någonting på hjärtat eller i hjärnan och så måste man fylla i någonting.
"Om du älskar henne är det bara att fylla i koden och sedan säga det"!!!!
Kom på att jag kanske inte behöver logga ut. Bra tänkt!

Gerontofili. Detta hittade jag till exempel, på Jackie's blogg. Nu vet jag vad jag lider av. Allmänbildad tack vare självaste Slitz-bruden. You never know what you gonna get...
a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheeDAhxjv3JZj1hpsNzFdCT3jWJrUlWAac_kdxN2agjOlL1GYkAlawjv0UXCDXv9vBpl6tFfElbI3kYskKEB233bbfpESKe_TkdHadzFBOC59NAGeduQwD0NotkVhGAMWu9RHOy3xj_Xs/s1600/JACKIE.jpg">

Om det inte finns ett inlägg under detta inlägg som heter "Kunskapsfrossa" är jag den fegaste människan i hela världen som inte ens vågar yttra mig online. Och redan där, är vi på feg-nivå.

Kunskapsfrossa

Jag förstår nu att folk som är trygga i sina familjer är mycket tryggare i sig själva. Det blir så otroligt mycket lättare att bära sig själv då. På ett annat sätt än vad vänner kan göra. Det är två helt olika saker. Familj och vänner. Vänner kan inte kompensera för familj. Man får bara ta extra mycket från dessa vänner som orkar ge. Hitta de som orkar ge extra.

Men samtidigt, folk som bär sig helt själva är som en egen art. Emil.
Emil är jävligt viktig. Så tack Emils familj. På ett sätt. För annars tror jag inte han skulle finnas på samma sätt.

Jag ska lära mig utnyttja mig som Emil utnyttjar sig själv.
MMMMM känner mig som ett jättebra skolbarn som lär sig massa. Jag är tom och redo för att fyllas av någon som orkar fylla mig, AAAAH FROSSA I KUNSKAP. Äkta kunskap.

FMSL - FUCK MY SUGAR LIFE

Jag tänkte faktiskt bli nyttig. När jag och Nelly och Carin satt och diskuterade om vad kan kunde äta istället för socker så lät det, ganska okej faktiskt. Gott te, musli, fil, smoothies, frön, frukt osv. Jag såg det i mitt huvud. Jag; som en slank lugn tjej som dricker te och luktar gott. Läser och pluggar efter skolan. Är pigg. Springer på kvällarna.

Så första dagen, äter jag bara ägg och ägg och ägg och flingor. (Ja jag vet att det är socker i vanliga flingor men jag kan förfan inte käka JORD, lite socker har ingen dött av, fast nu är ju målet mest att gå ner i vikt, men ni fattar).

Jag kände mig rätt stolt och på kvällen bar det av till Andreas 18-års mys, släkt, vänner, randoms, sak - fest. Jag pratade var lagom trevlig hade väl kul och där mitt i allt det helt okej och inte hungriga. Så kommer någon, jag ser inte ens ansiktet. Denna någon bär på någonting väääääääldigt speciellt. Detta väääääldigt speciella råkar vara en kladdkaka. Inte en lite torr kladdkaka. Inte en halvmjuk. Nej nej nej haha. Detta är en degig kladdkaka. En smetig sådär som bara de allra FUCKING godaste kladdkakorna kan vara. En just sån kladdkaka ställer någon på bordet framför mig. Det går några sekunder.Ingen äter av den. Inte lyfter ens blicken. Kladdkakan ligger själv på bordet. Orörd. Som den allra finaste oskulden naken på en grön äng med dagg på grässtrå-topparna ligger den.

Kvällen slutade med att jag var inlåst på en toalett. Med en stupfull Andrea. Och kladdkakan.

Idag kände jag att det var dags för nya tag.
Idag kom våra ryska vänner hit för att bo här i några nätter.
De dag mig en present.
En mörk liten mini-kista.
Innuti låg - 4 chokladkakor.

Jag orkar inte gå emot Gud längre. FUCK THIS SHIT.

Sockret tillhör mig och jag tillhör sockret. Tillsammans fyller vi dagarna med mening.

Läget

Uppdaterar läget just nu.
Det ligger en död säl i mitt rum.
Nej, inte död. Den andas. Har en kudde över huvudet. Försöker den sakta ta livet av sig? Jag vet inte.
Just nu vet jag ingenting. Allting är en enda stor röra och jag famlar i mörkret. Nej.
Jag skoja.
Det är Nelly som ligger i min säng. Halvkul. Men vad gör man?

Jag har vänt på dygnet. Jag mår konstigt under eftermiddagen då jag vaknar. Jag blir anfådd lätt och orkar ingenting. Nu vaknar jag till liv. Tio över två på natten. Jag lever fortfarande i Grekland. Har samma dygnsrytm. Konstigt ord.
Försöker prata med Greken på facebook. Går väl sådär. A eftersom deras internät är lite svårt. Och eftersom han har lite svårt för engelska. Ha ha ha. Jaja. Nu ska jag fan försöka sova. Pigg som en lärka. Inte riktigt men nästan. Nelly får snusa i mitt öra och jag tar Grekens t-shirt och har som filt.
Det är konstigt. Jag kan bara sova med hans t-shirt när jag inte sover ensam. När jag sover ensam blir det liksom för sorligt. Räcker väl med ensamheten liksom, kan man väl tycka.

Godnatt