Jag var hemma hos Chrille

Jag vet inte för hur lång tid sen, men jag satt i alla fall bakom Christopher(nej ta det lungt, dettta ska inte bli en kärleksnovell(läs:niotillfem-novell) om hans leverfläckar i ryggen, för dem finns knappt, och jag ska inte romantisera om dammet på hans överkast, och det finns tyvärr)och han gjorde musik på sin dator. Med ryggen mot mig och ansiktet mot datorn och med hörlurar i öronen.

Jag hade inte sådär överdrivet jävla mycket saker att göra så jag la märke till att musiken han skapade flödade ut väldigt högt ur lurarna. Då tänkte jag "Nu är jag en god människa, som räddar, hjälper till och kommer till himmelen" och sa någonting i stil med "Du har för hög musik Christopher, sänk, du kommer få tinitus". Men pojkstackarn hörde mig inte. Så jag låtsades kvävas bakom hans rygg för att se vad som skulle hända om jag, ja, kvävdes. Han märkte ingenting, det skrämde mig. Jag hade kunnat kvävas bakom min pojkväns rygg utan att han räddat mig.

Shit

Jag har tagit studenten och har utvecklats enormt dessa 2-3 veckor utan skolan. I det riktiga, hårda, ansvarsfulla livet. Jag har utvecklats på bredden. Jag äter så mycket socker och det är underbart.

Jag är kär i mina vänner och jag är så glad att dem finns faktiskt. Jag tror faktiskt jag måste tacka dem. Felice Jankell, Johanna Hällsén, Amanda Davin, Nelly Jäger, Andrea Gyllenböld Carlwigos, Emilia Bostedt - Tack.

Så, då var det gjort. Check. Ungefär såhär min dagordning ser ut. Men snart så bär det av till Kroatien och då blir det ändring. Då är det mycket som gäller varje dag. Ta sig till havet, se till att få mat i kroppen, se till att få ut den, få mycket sömn osv osv. Hektiskt! Men jag förbereder mig väl.

Biljetten till Grekland är bokad. 1 augusti kommer jag tillbaka till Votsalakia. Kan knappt förstå det.

Jag har resfeber, jag är rädd. Två veckor är lång tid. Eller det beror i och för sig, hur man ser på saken. "Du får bara äta godis två veckor av ditt liv" = 2 veckor kort tid.

Jag har ingenting att tillägga.

Bli min

Jag vill vara i ett rum där alla älskar mig oändligt. Jag vill ligga under den klaraste sol utan att få solsting, en sol som får min hud och mina ögonfransar att bli i kristall. Jag vill inte vara rädd, jag vill bygga ett hus av mammas famn. Jag vill att alla växter ska leva. Jag vill att alla lejon ska vara tama och goda. Jag vill inte kunna gråta, inte känna smärta men ändå känna hur påtagligt livet är. Jag önskar vackrare ord, som skulle beröra varenda hjärta så snart som jag uttalade dem. Jag vill linda in mig i ett täcke gjort av kärlek. Jag vill att sailor moon ska exsistera såsom jag, med handleder och blod och ådror och jag vill höra hennes röst. Jag vill välja känslor istället för att bli våldtagen av dem. Jag önskar restaurang besök som inte tar slut. Kvällar som slår över till mornar lika lyckliga som igår.

Jag önskar förståndet och lyckan

I promise you mate!

Jag undrar när människan börja krångla till allting.
Alltså. Kärlek is the shit, the thing, it, allt. Detta är första gången meningen "Din mamma" inte blir ett skämt, för din mamma är också kärlek.

Konstnärer som inte längre lever krånglade också. Stenålders-människan har jag inte hört så mycket krångel om. Men kunde dem ens prata? Om man tittar på "Hem till midgård" verkar det inte varit något krångel där. När började all krångel? När alkoholen uppfanns? Nej. När krånglet började, började ännu mera krångel.

Med krångel menar jag ångest, oro, psykisk sjukdom osv. Vi analyserar, skriver musik, manus och böcker om all denna krångel. Min blogg består av krångel-tankar. Är det inte simpelt? Har vi krånglat in oss i ett spindelnät vi fastnat i?

Kärlekn är DET viktigaste. Och alla dem här hårda karaktärerna i filmer(och i livet) som "är hårda för att dem har gått igenom mycket och är av sten nu" är ju också beroende av kärlek eftersom deras kärlek blev rubbade blev dem rubbade. Alltså kärlek gör dig lycklig. Skit i jobb, pengar, framgång. Kärlek, kärlek.

Alla var elaka i 7:an och man var alltid utanför(hur kunde ALLA vara utanför?!)och därför mådde man dåligt.

Vi behöver ge och ta emot mer kärlek. Det kommer leda till lycka.
Nu är det här blogginblägget otroligt o-pk och det är klart att människor som blir mätta på kärlek kan må dåligt. Och folk som mår dåligt får kärlek, men jag tror att i grund och botten handlar det om kärlek, eller snarare den icke-existerande-kärleken.

Varför gillar alla barnböcker? För dem är kärleksfulla. Varför älskar alla sin mamma mest? För hon ger dig kärlek!
Varför mår alla dåligt när man gör slut? För dosen av kärlek förminskas drastigt! Varför blir folk ledsna över döden? Kärlek försvinner!

Jag vill ha mer kärlek, snälla vi måste börja bli snällare mot varandra.

Det här inlägget skulle kunna vara skrivet av en 40 år gammal rektor för något högstadiet men jag sa ju, krångel är onödigt, vackra synonymer betyder samma sak som att: KÄRLEK ÄR ALLT ALLTID ALWAYS

Dagen innan!

Imorgon tar jag studenten!!!!!!!!

Slut

Idag var jag på den sista skolavslutningen och jag fattar ingenting. Det känns som om jag har åkt i en buss den senaste tiden. Jag passerar mitt liv och jag kan bara titta på. Jag ser bara hur jag passerar station efter station. Vinter som blir till vår, skivor, vår som blir till sommar, sista barnet, bal, sista skolavslutningen. Det känns som att jag trycker mig mot fönsterrutan på bussen för att försöka röra, snudda vid alla moment, men istället blir det bara till en blaskig, otydlig imma av min egen andedräkt på rutan. Jag vet inte om jag känner mycket eller lite. Jag kanske är paralyserad!

Jag åkte tåget hem och det var så varmt så jag trodde jag skulle svimma. Jag tänkte på att man för alltid kommer vara sig själv, i sig själv. Jag kommer aldrig bli någon annan, jag kan utvecklas, men jag kommer alltid vara medveten om mig själv och mina tankar. Dessa tankar kan liknas vid tinitus. Jag får en klaustrofobisk känsla när jag tänker tanken att jag alltid kommer vara Julia. Jag är osäker på om det är ett gott tecken. Allting tar slut just nu och allting slutar med att jag sitter ensam med mig själv, då är det opassande att inte vilja vara sig själv.

Jag tror att folk är lika varandra och följer mode och trender för att om man som jag, inte alltid vill vara sig själv, får likna någon annan. Och tillslut blir man så lik någon annan så man inte längre är sig själv. Det är så skönt att känna sig normal och se fin och likadan ut. Köpa body lotion från Body shop.

Jag vet inte, jag vet bara att allt går mot sitt slut. Big brother, min SATC box, skolan, relationer, en hel fucking era!!

Svaga är starkast

Svaga människor är svaga, det är svårare att leva ett liv som svag, därför är svaga människor starkare än starka människor.