Detta hände för ett år sedan.
"I januari träffar jag en riktigt snäll människa. Han är bra på att kommunicera, verkar genuint intresserad av vad jag säger, studerar geografi och är några år äldre än mig. Vi träffas, vi pratar, vi kysser varandra, vi skiljs åt. Vanligt.
En kväll är jag ute med några vänner och jag och den här herren bestämmer över telefon att ses och att jag får sova hos honom, vilket är praktiskt för mig som bor långt bort. Ett flertal gånger under telefonsamtalet säger jag saker i stil med "Men alltså, jag vill BARA sova, alltså... Jag orkar inte göra någonting, ingen press va? Haha, är det okej? Tråkigt för dig, att jag kommer och somnar, haha, men jag är jätte trött och har ont i huvudet!" Min kompis som har hört samtalet ser på mig med förbryllad min och säger att jag inte behöver förklara någonting för honom och att han inte ska förvänta sig saker.
Jag inser att hon självklart har rätt och jag åker hem till honom. Vi dricker vin, pratar och hamnar i sängen efter att jag påpekat att jag måste sova.
Sängen under mig och taket över mig, men efter en sekund: sängen under mig och något tungt över mig, och under nästan hela tiden efter det som händer nu är jag knäpptyst. Någon börjar att hångla med mig.
Ni vet när man har råkat stoppa någonting i munnen, som man sedan inser smakar vidrigt? Som att det vore gammalt, att man är allergisk mot det eller bara inser att det är ens lilla hamster som råkat hamna i munnen – så känner jag mig då. Äcklad. Så jag försöker trycka ut det som har landat i min mun med hjälp av tungan, den hångeltekniken levererar jag där och då. I hopp om att någon ska fatta vinken eller bara tycka att jag suger på att hångla. Men den här någon hade väl inte så höga krav på varken hångel eller medkännande, så planen misslyckas. Någon tar av mig mina trosor, någon sätter på sig en kondom, någon har sex med mig, någon märker att det går väldigt trögt då jag inte är speciellt sugen, någon fäller kommentaren "Ska jag ta fram glidmedel?" och med hopbitna tänder väser jag ut ett hårt "Nej." Mina tankar handlar fortfarande om att någon ska förstå vinken eller bli avtrubbad. Men kalaset fortsätter ett tag.
När tårtan är uppäten och sista gästen gått hem så lägger vi oss för att sova. Jag vaknar av att någon försöka kyssa mig och jag mumlar "Du, jag är jätte trött och bakfull, jag måste sova mer" och vänder mig om för att somna om. Stilla ett tag. Sen greppar någon min hand och lägger den på någonting hårt, jag försöker tillfredsställa någon under några sekunder tills jag bara slutar. Inser att situationen blir konstigare om jag spyr än om jag bara slutar att tillfredställa. Någon ställer sig upp och säger "Jag ska duscha, vill du följa med?" och jag tackar nej och någon fortsätter "Har du ont?" och jag svarar "Ja". Någon har alltså förstått att det gjorde ont för mig att ligga. Någon säger sedan"Men följ med in i duschen ändå, vi kan bara mysa" jag tackar nej igen och någon frågar "Har du komplex över din kropp?" och jag svarar inte att han kan dra åt helvete för jag svarar ingenting alls.
Några månader går och jag träffar en annan kille, som besöker mig mitt i natten en helgkväll.
Vi går upp till mig rum och börjar hångla.
Han säger ”Har du en kondom?”
Jag svarar att jag inte har det och då börjar ett argumenterande från hans sida kring huruvida jag ljuger och om vi i alla fall kan göra en ”deal”, där han får ligga oskyddat med mig bara en liten stund.
Alltså det tar kraft att säga nej en gång. Om en tjej fnissar när hon säger nej så beror det oftast inte på att hon är otroligt förtjust över förslaget eller att det skulle vara en del av akten, snarare betyder det att hon faktiskt inte vill och troligtvis är nervös över hur hennes ”nej” ska tas emot.
Så när är ett nej ett riktigt nej? När personen:
a) fnissar fram det
b) viskar det
c) fortsätter kyssa dig efter att ha sagt det
d) har en intatuerad pil på magen som pekar neråt med en texten ”This way”
Rätt svar: a,b,c,d
Det ska inte behöva vara så att jag blir knullad så länge jag inte skriker nej, för jag har aldrig sagt ja till att ligga med dig.
När jag börjar jag tala om det här, med vänner av samma kön, så berättar de en efter en historier som är obehagligt liknande min. Vi är hundratals olika tjejer, olika individer, med olika intressen - men vi delar samma vedervärdiga historia.
Jag förstår inte att det här händer, att det inte pratas om och att jag flera gånger hört meningar som dessa sägas:
”Fast varför sa jag att han fick komma hem till mig då?”
”Är det här värt att tas upp?”
”Jag ska träffa en kille i veckan, men vi ska ses ganska sent, måste jag ligga med honom då? Är det typ en oskriven regel? Kommer han att känna sig lurad om vi inte ligger?”
”Alltså det var ju inte våldtäkt, han hade nog slutat om jag hade skrikit nej”
Hur många har egentligen blivit utsatta för tjatsex av någon?
Och vem är ”någon”? Någon är den sansade och trygga pojkvännen, någon är en person du har träffat på krogen, någon är en flickvän, någon är en kompis till dig, och någon är troligtvis du själv."
