Var ute och drack öl i helgen, på sjätte tunnan. När vi kom dit var det fullt i hela baren. Tillslut fick jag och mitt sällskap slå oss ner där två COOLA snubbar satt.
De två snubbarna börjar prata med oss och pratar bara om att slåss.
Jag frågar om 'vi inte snälla kan byta samtalsämne, så töntigt med killar som pratar om att slåss'.
Snubbarna tysta.
Vi byter bord när vi ser att det finns ett ledigt.
När jag gått säger snubbarna till min vän Hugo 'hon som satt här, vilken jävla fitta alltså'.
Hugo berättar det för mig men påpekar att jag inte ska konfontera de, jag svarar att jag inte kommer göra det.
Jag gör det.
'Hej killar, jag fick höra någonting JÄTTEjättetråkigt. Att ni kallat mig för jävla fitta, är det så'?
Snubbarna säger att de inte var de.
Aaaaaaaaaaaaaaah.
måndag 3 februari 2014
fredag 31 januari 2014
Tjatsex - den långa versionen
Idag publicerades min krönika om tjatsex på nyheter24. Här är den ocensurerade versionen om vad som hände.
Detta hände för ett år sedan.
"I januari träffar jag en riktigt snäll människa. Han är bra på att kommunicera, verkar genuint intresserad av vad jag säger, studerar geografi och är några år äldre än mig. Vi träffas, vi pratar, vi kysser varandra, vi skiljs åt. Vanligt.
En kväll är jag ute med några vänner och jag och den här herren bestämmer över telefon att ses och att jag får sova hos honom, vilket är praktiskt för mig som bor långt bort. Ett flertal gånger under telefonsamtalet säger jag saker i stil med "Men alltså, jag vill BARA sova, alltså... Jag orkar inte göra någonting, ingen press va? Haha, är det okej? Tråkigt för dig, att jag kommer och somnar, haha, men jag är jätte trött och har ont i huvudet!" Min kompis som har hört samtalet ser på mig med förbryllad min och säger att jag inte behöver förklara någonting för honom och att han inte ska förvänta sig saker.
Jag inser att hon självklart har rätt och jag åker hem till honom. Vi dricker vin, pratar och hamnar i sängen efter att jag påpekat att jag måste sova.
Sängen under mig och taket över mig, men efter en sekund: sängen under mig och något tungt över mig, och under nästan hela tiden efter det som händer nu är jag knäpptyst. Någon börjar att hångla med mig.
Ni vet när man har råkat stoppa någonting i munnen, som man sedan inser smakar vidrigt? Som att det vore gammalt, att man är allergisk mot det eller bara inser att det är ens lilla hamster som råkat hamna i munnen – så känner jag mig då. Äcklad. Så jag försöker trycka ut det som har landat i min mun med hjälp av tungan, den hångeltekniken levererar jag där och då. I hopp om att någon ska fatta vinken eller bara tycka att jag suger på att hångla. Men den här någon hade väl inte så höga krav på varken hångel eller medkännande, så planen misslyckas. Någon tar av mig mina trosor, någon sätter på sig en kondom, någon har sex med mig, någon märker att det går väldigt trögt då jag inte är speciellt sugen, någon fäller kommentaren "Ska jag ta fram glidmedel?" och med hopbitna tänder väser jag ut ett hårt "Nej." Mina tankar handlar fortfarande om att någon ska förstå vinken eller bli avtrubbad. Men kalaset fortsätter ett tag.
När tårtan är uppäten och sista gästen gått hem så lägger vi oss för att sova. Jag vaknar av att någon försöka kyssa mig och jag mumlar "Du, jag är jätte trött och bakfull, jag måste sova mer" och vänder mig om för att somna om. Stilla ett tag. Sen greppar någon min hand och lägger den på någonting hårt, jag försöker tillfredsställa någon under några sekunder tills jag bara slutar. Inser att situationen blir konstigare om jag spyr än om jag bara slutar att tillfredställa. Någon ställer sig upp och säger "Jag ska duscha, vill du följa med?" och jag tackar nej och någon fortsätter "Har du ont?" och jag svarar "Ja". Någon har alltså förstått att det gjorde ont för mig att ligga. Någon säger sedan"Men följ med in i duschen ändå, vi kan bara mysa" jag tackar nej igen och någon frågar "Har du komplex över din kropp?" och jag svarar inte att han kan dra åt helvete för jag svarar ingenting alls.
Några månader går och jag träffar en annan kille, som besöker mig mitt i natten en helgkväll.
Vi går upp till mig rum och börjar hångla.
Han säger ”Har du en kondom?”
Jag svarar att jag inte har det och då börjar ett argumenterande från hans sida kring huruvida jag ljuger och om vi i alla fall kan göra en ”deal”, där han får ligga oskyddat med mig bara en liten stund.
Alltså det tar kraft att säga nej en gång. Om en tjej fnissar när hon säger nej så beror det oftast inte på att hon är otroligt förtjust över förslaget eller att det skulle vara en del av akten, snarare betyder det att hon faktiskt inte vill och troligtvis är nervös över hur hennes ”nej” ska tas emot.
Så när är ett nej ett riktigt nej? När personen:
a) fnissar fram det
b) viskar det
c) fortsätter kyssa dig efter att ha sagt det
d) har en intatuerad pil på magen som pekar neråt med en texten ”This way”
Rätt svar: a,b,c,d
Det ska inte behöva vara så att jag blir knullad så länge jag inte skriker nej, för jag har aldrig sagt ja till att ligga med dig.
När jag börjar jag tala om det här, med vänner av samma kön, så berättar de en efter en historier som är obehagligt liknande min. Vi är hundratals olika tjejer, olika individer, med olika intressen - men vi delar samma vedervärdiga historia.
Jag förstår inte att det här händer, att det inte pratas om och att jag flera gånger hört meningar som dessa sägas:
”Fast varför sa jag att han fick komma hem till mig då?”
”Är det här värt att tas upp?”
”Jag ska träffa en kille i veckan, men vi ska ses ganska sent, måste jag ligga med honom då? Är det typ en oskriven regel? Kommer han att känna sig lurad om vi inte ligger?”
”Alltså det var ju inte våldtäkt, han hade nog slutat om jag hade skrikit nej”
Hur många har egentligen blivit utsatta för tjatsex av någon?
Och vem är ”någon”? Någon är den sansade och trygga pojkvännen, någon är en person du har träffat på krogen, någon är en flickvän, någon är en kompis till dig, och någon är troligtvis du själv."
Detta hände för ett år sedan.
"I januari träffar jag en riktigt snäll människa. Han är bra på att kommunicera, verkar genuint intresserad av vad jag säger, studerar geografi och är några år äldre än mig. Vi träffas, vi pratar, vi kysser varandra, vi skiljs åt. Vanligt.
En kväll är jag ute med några vänner och jag och den här herren bestämmer över telefon att ses och att jag får sova hos honom, vilket är praktiskt för mig som bor långt bort. Ett flertal gånger under telefonsamtalet säger jag saker i stil med "Men alltså, jag vill BARA sova, alltså... Jag orkar inte göra någonting, ingen press va? Haha, är det okej? Tråkigt för dig, att jag kommer och somnar, haha, men jag är jätte trött och har ont i huvudet!" Min kompis som har hört samtalet ser på mig med förbryllad min och säger att jag inte behöver förklara någonting för honom och att han inte ska förvänta sig saker.
Jag inser att hon självklart har rätt och jag åker hem till honom. Vi dricker vin, pratar och hamnar i sängen efter att jag påpekat att jag måste sova.
Sängen under mig och taket över mig, men efter en sekund: sängen under mig och något tungt över mig, och under nästan hela tiden efter det som händer nu är jag knäpptyst. Någon börjar att hångla med mig.
Ni vet när man har råkat stoppa någonting i munnen, som man sedan inser smakar vidrigt? Som att det vore gammalt, att man är allergisk mot det eller bara inser att det är ens lilla hamster som råkat hamna i munnen – så känner jag mig då. Äcklad. Så jag försöker trycka ut det som har landat i min mun med hjälp av tungan, den hångeltekniken levererar jag där och då. I hopp om att någon ska fatta vinken eller bara tycka att jag suger på att hångla. Men den här någon hade väl inte så höga krav på varken hångel eller medkännande, så planen misslyckas. Någon tar av mig mina trosor, någon sätter på sig en kondom, någon har sex med mig, någon märker att det går väldigt trögt då jag inte är speciellt sugen, någon fäller kommentaren "Ska jag ta fram glidmedel?" och med hopbitna tänder väser jag ut ett hårt "Nej." Mina tankar handlar fortfarande om att någon ska förstå vinken eller bli avtrubbad. Men kalaset fortsätter ett tag.
När tårtan är uppäten och sista gästen gått hem så lägger vi oss för att sova. Jag vaknar av att någon försöka kyssa mig och jag mumlar "Du, jag är jätte trött och bakfull, jag måste sova mer" och vänder mig om för att somna om. Stilla ett tag. Sen greppar någon min hand och lägger den på någonting hårt, jag försöker tillfredsställa någon under några sekunder tills jag bara slutar. Inser att situationen blir konstigare om jag spyr än om jag bara slutar att tillfredställa. Någon ställer sig upp och säger "Jag ska duscha, vill du följa med?" och jag tackar nej och någon fortsätter "Har du ont?" och jag svarar "Ja". Någon har alltså förstått att det gjorde ont för mig att ligga. Någon säger sedan"Men följ med in i duschen ändå, vi kan bara mysa" jag tackar nej igen och någon frågar "Har du komplex över din kropp?" och jag svarar inte att han kan dra åt helvete för jag svarar ingenting alls.
Några månader går och jag träffar en annan kille, som besöker mig mitt i natten en helgkväll.
Vi går upp till mig rum och börjar hångla.
Han säger ”Har du en kondom?”
Jag svarar att jag inte har det och då börjar ett argumenterande från hans sida kring huruvida jag ljuger och om vi i alla fall kan göra en ”deal”, där han får ligga oskyddat med mig bara en liten stund.
Alltså det tar kraft att säga nej en gång. Om en tjej fnissar när hon säger nej så beror det oftast inte på att hon är otroligt förtjust över förslaget eller att det skulle vara en del av akten, snarare betyder det att hon faktiskt inte vill och troligtvis är nervös över hur hennes ”nej” ska tas emot.
Så när är ett nej ett riktigt nej? När personen:
a) fnissar fram det
b) viskar det
c) fortsätter kyssa dig efter att ha sagt det
d) har en intatuerad pil på magen som pekar neråt med en texten ”This way”
Rätt svar: a,b,c,d
Det ska inte behöva vara så att jag blir knullad så länge jag inte skriker nej, för jag har aldrig sagt ja till att ligga med dig.
När jag börjar jag tala om det här, med vänner av samma kön, så berättar de en efter en historier som är obehagligt liknande min. Vi är hundratals olika tjejer, olika individer, med olika intressen - men vi delar samma vedervärdiga historia.
Jag förstår inte att det här händer, att det inte pratas om och att jag flera gånger hört meningar som dessa sägas:
”Fast varför sa jag att han fick komma hem till mig då?”
”Är det här värt att tas upp?”
”Jag ska träffa en kille i veckan, men vi ska ses ganska sent, måste jag ligga med honom då? Är det typ en oskriven regel? Kommer han att känna sig lurad om vi inte ligger?”
”Alltså det var ju inte våldtäkt, han hade nog slutat om jag hade skrikit nej”
Hur många har egentligen blivit utsatta för tjatsex av någon?
Och vem är ”någon”? Någon är den sansade och trygga pojkvännen, någon är en person du har träffat på krogen, någon är en flickvän, någon är en kompis till dig, och någon är troligtvis du själv."
tisdag 19 november 2013
Julia Lyskova Juhlin 22.04
Hah. Har insett att jag inte har någon klädstil. Alltså ibland klär jag mig grekiskt, ibland som en docka och ibland som en pundare. Man måste bara anamma det faktum att allt ÄNDÅ bara är en enda jävla stor maskerad. Och vet du hur mycket lättare det har blivit sen jag insåg att man inte behöver klä sig "som man är" (jävligt svårt när man inte ens VET DET) utan bara precis som det man har lust med, nästan gå in med inställningen av att man just SKA klä ut sig varenda dag.
Jag söker csn-lån. Så får det bli. Fuck allt lev i nuet.... heh typ. hatar när folk ba lev inte i minnena utan i nuet man ba men om minnena e så mkt bättre än min dystra gråa vardag??!! Juste.
Det är så jävla kul att plugga, bo själv och dricka öl med tentavänner. Tro mig Nelly alltså visst resa osv men man skapar inga band på samma sätt. Sen tar man lån så slipper man typ jobba, hemskt jag vet men så kul att d e värt det. Skjuter upp mina problem.
Nelly Jäger 22.30
Gud jag älskar dig för mycket vet inte vart allt ska ta vägen. Vill bara komprimera det till choklad och mata dig med det
.
Svarar sen
Julia Lyskova Juhlin 22.32
Ska jag äta mig själv :( läskigt.
Älskar dig för att du älskar mig OCH för att jag älskar dig bara för att.
haha vi e likadanna, man HAR inte tid att svara men blir nyfiken,läser ändå och skriver "svarar sen".
Nelly Jäger 22.35
️️️️️ Du är utan tvekan det bästa som har hänt mig i mitt liv. Ojojoj. Bättre än barn
Julia Lyskova Juhlin 22.35
.............är kanske ditt barn...........................
DU MED I MITT LAVIOOOOOOOOOO VI TVÅ <3<3<3<3<33<3<3<3 d lyckan.
Nelly Jäger 22.35
HAHAHA
Älskar våra ologiska skämt
.
"DU ÄR MIN PAPPA"
Julia Lyskova Juhlin 22.36
HAHAHAHAHAHAHA OMG ser nu att allt (mina skämt) VANDRAR i samma patetiska spår... heh
tror jag gillar att skratta mer än orgasmer....
Cyberspace evigt trogen
Hahaha. Kul att jag just satt och tänkte på "farliga snubbar" eller kvinnor som lever med dessa. Övervägde alternativet och kände snabbt rent spontant att "nej, INTE min grej". Anledningen? Att han kan misshandla mig fysiskt? Psykiskt? Hitta på lögner om mig och sprida till alla mina vänner? Inte då. Anledningen var för att den här tanken for igen mitt huvud:
"Han skulle komma in på min blogg någon gång då jag glömt att logga ut, och radera den".
Hemska tanke. SÅ MYCKET MINNEN SAMLADE HÄR. Jag är en person som inte litar på att skriva i Word (Word ÄTER upp texter)och jag kan inte skriva med penna i en fin mysig dagbok med någon jävla uggla på framsidan. Det går FÖR sakta och gör ont i fingrarna. Tanken har ju hunnit passera hjärnan och lämnat en förevigt innan man hunnit skriva ner den. Idioti.
Istället är jag en sådan smart person som litar på cyberspace.
fredag 25 oktober 2013
torsdag 24 oktober 2013
måndag 21 oktober 2013
KALMAR?!
Jag vill att någon ska ta tag i mig hårt i armen och säga "Kom. Nu åker vi till Kalmar. Tåget går om en timme. Packa din väska."
Okej kanske inte Kalmar, fan, vet inte varför jag skrev det. Det är inte ens ett annat land... Fast det behöver det inte nödvändigtvis vara, men ändå, liksom KALMAR. Okej typ Göteborg. Fast nä, DET kändes så klyschigt. Men Kalmar? Vad finns det ens där? Är det mycket skog? Är det en mysig stad? Är det kullersten eller nyasfalterat? Och viktigast av allt: VEM BRYR SIG?
Jag har länge haft en återkommande dröm och längtan som jag tidigare bloggat om. Att en person ska flyga utanför mitt fönster, hoppa in(lite obehagligt inser jag nu)och ba "hoppa upp på min rygg" och så flyger vi över hela stan. Kanske en timme. Kanske tre veckor. Men liksom att få en ny verklighet, bli överaskad, LIVET TAR EN PLÖTSLIG VÄNDNING - åt det positiva hållet självklart. Det är nästan som att födas på nytt fast in i ett snarlikt sammahang. Jag tror att Kalmar grejen har fått sitt ursprung från den där längtan att få flyga på någons rygg. En flyglängtan som omvandlades till realism. Jag känner att jag borde ändra och skriva en annan stad istället. Markera ordet Kalmar som förekommer genomgående i min text och trycka på delete. MEN, det är alldeles för roligt och ärligt för att ta bort. Kan ju inte sudda ut det och byta stad till "Paris".
Kalmar. Jag vill inte ens åka till jävla Kalmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
