Min syster Anna

Jag äter middag med familjen. Vi pratar om att min syster ska ha klassfest på torsdag och det behövs en vuxen och kan jag ställa upp och jajaja, jag gör det och du får inte skämma ut mig Julia!
Jag får alltså inte skämma ut min 10 åriga lillasyster. Hm. Jag vet inte hur man gör det. Är hon och hennes kompisar i åldern då man ska vara gullig mot alla och bjuda på saft och puttinutt? Eller ska man vara en coooool syrra som väntar på sin pojkvän Rolle som kommer med moppen, spottar snus framför ungarnas fötter, ger de order om att ta upp den och sen lägger ett råhest flabb; Men jag driiiiiver me er kids vafan!!

Så jag frågar syrran: Hur ska jag göra för att inte skämma ut mig då?
Syrran ger mig en blick, tar sin tallrik från bordet(hon har inte humörsvägningar, hon hade bara ätit färdigt) och säger: Det vet du, du har varit tio år också.
Och går.

Jahapp. SKYLL-DIG-SJÄLV då syrran.

Efter maten visar jag syrran min skolkatalog, hon tyckte alla var fula förutom typ en Mårten med massa hår i trean. Kul för honom då. Hon är ju kräsen. Hon ser en bild på en teatertrea med afro och säger: Eh? Åttiotalet ringer och vill ha tillbaka Frankenstein!!
HAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHA. För det är väl jättefel? Eller?