Ni är fett konstiga

Jag hade en världens bästa torsdag för ett tag sen. Typ 20 minuter av mitt liv som var så jävla över-awesome att ni hade önskat att ni varit mig. Träffade "Kim" från Andra Avenyn. Ja nu tänker ni att, det inte är något stort. Men det är det. Mäktigt Det är jävligt mycket. Fick prata med mannen och ville nästan be om numret, så vi kanske skulle kunna träffas upp senare i veckan och leka Andra Avenyn. Men nej. Det gjorde jag inte. Dumt det, kan man ju känna nu sådär i efterhand. Men så är livet. Obekvämt och dumt. Sen fick jag träffa socker. Sött som fan. Stod där på tunnelbanan och babblade på om föreställningen och att jomen klart han skulle komma, tog tag pojkvaskern i handen och sa sedan adjö. Hahahaha. Så jävla obehaglig brud. LOVE MYSELF HEHEHEHEHE <3


Fin rysk ring ALLTSÅ DET HÄR GÅR FAN INTE - får rena rama prestationsångesten över det här jävla bloggandet, skriver för fina ord, skriver för trashigt, skriver för tråkigt. MEN VAD GÖR DET OM 70 ÅR?

Det är fan det sämsta ordspråket. Vadå? Det är klart att det inte är viktigt om 70 år när man har skitmånga rynkor och löständer KLART SOM FAN att man oroar sig för hur jävla gammal man är och att livet är slut då istället.
"MEN VAD SKULLE DET HA GJORT OM MAN VAR EN FLÄCK PÅ KYLEN"? Pfff. Suger.

Jag blir kvävd av allt det är så jävla mycket jobb, rep(SOM ÄR DET JAG VILL GÖRA SOM GÖR MIG LYCKLIG)trädgårdsjobb, plugg, rövhår och andra kända katastrofer som våldtar min fritid, mitt andrum. Haha "Kända katastrofer" hörde det precis på TV:n och snodde det rakt av till bloggen min. "ÄR DET SANT"?? skriker ni högt i erat vardagsrum.

Fan vad konstiga ni är.