Igår träffade jag vimmelmamman, Lotta Grey, vid tunnelbanan. Hon gick på och jag gick av. Tog tag i hennes arm som i panik, tittade på henne och hann bara säga något i stil med "Du är så bra".
Jag har fan drömt att jag träffat henne två gånger. I drömmen har jag alltid nämnt att jag tycker hon är en sådan fantastisk mamma, och inte bara för att hon har cancer, utan hon verkar verkligen vara en bra mamma. Hon är igång hela tiden - vimmelmamman. Och jag orkar fan inte ens dra till Ica för att köpa mjölk. Fyfan.
Sitter i mitt rum och äter körsbär. Igårkväll hade jag några farväl att sköta. Det känns bra. Jag är lugnare. Säkert bara "Lunget innan stormen" men äh fan. Måste ta vara på stunderna i mitt liv som inte är så jävla känslomässigt brinnande och igång. Satt på tåget imorse påväg hem. Solen lös och klockan var över åtta. Världens jävla lyckorus. Gorillaz och all annan skit i öronen som är så jävla bra. Världens snyggaste solbrillor. Kände mig tuff. Mådde så jävla bra.
Det är typ det bästa. Sånt.
Känns bra nu. Ta det lungt Julia. Ta det lungt för att du kan, medan du kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha, ha. Hej Julia. Tack för att du sa att min blogg var bra igår! Det värmde!
Puss på dig!
Kram lotta Gray
Skicka en kommentar