Historier från mitt liv

Åh vad intressant. Lite liv och drama i allt som annars står så stilla. Jag ska lära mig tänka som Emil och Hugo. Blanda deras tankesätt och se allt som... Tja, jag vet inte - bara mattetal? Jag kan liksom välja att gå vidare med de eller skita i det. Lösa talen eller gå till nästa - allting lika lätt - det berör men samtidigt når det inte mig. Immun mot allt.
Men det kanske slutar i att jag inte gör någonting på riktigt. Jag spelar ett spel med allt. Skönt med låtsas.

Är det för att jag har Grekland som skydd? Bär Grekland mig nu? Jag förväntar mig några nedbrytningar i år. Man kan ju inte tro att man är Superman.

Sen så kommer alltid Amandas ord bära mig för resten av mitt liv. Ja - tack hörru du. Där är allt på riktigt så hohojaja se minnsan det GÅR!!

Jag samlar på historier. Det är det jag gör. Samlar på mig. Alla räknas. Alla ska med! Låtsas, riktiga, intressanta, tråkiga. Alla. Allt.

Ikväll blev jag färdig med en historia. Bra förlorare trots allt.
Jag är inte ens ledsen.
Jahapp.
Då vet man.
Det var låtsas.
Jag ska se Sex and the City snart.
Så lätt.

Men jag har några riktiga. Jag offrar mig för de som är värda. Det är skitläskigt men värt det.

Det finns en historia jag inte fattar någonting av. Den är på låtsas. Men jag offrar mig. Är det bara ren förälskelse?