Nu går jag mot mitt liv

Nämen titta.
Vem är det som kommer krypandes tillbaka? När hon är som svagast? Sjuk och psykiskt instabil?
Jennifer Lopez!!
Nej, jag.

Jag är sjuk. Men på ett helt okej sätt. Peppar peppar. Inte så mycket smärta, mest bara snor, sådant jävla överflöd med snor så att om jag skulle sälja det skulle jag bli miljoner på mindre än 5,4 sekunder. Men vem vill köpa snor? Era bortskämda svin.

Jag har mått som blondinbella senaste veckorna, jag känner henne på djupet så jag känner att jag kan uttala mig. Jag har tränat, mått bra, varit hemma, mått bra, ätit godis, mått bra, tittat på SATC mått bra, känt mig stabil i min relation med killen, mått bra.

Den här veckan har jag inte tränat. Jag har supit. Jag har ätit godis och känt mig fet. Jag tittar på SATC och gråter eftersom dem finns inte. Som att ha en familj som helt plötsligt säger; Btw, du är adopterad och hejdå. Jag har definitivt inte känt mig stabil i någon jäkla relation, speciellt inte den till mig själv.
JULIA? VAD GÖR DU MED DITT LIV? BLI CARRIE I SATC SÅ LÖSER SIG ALLTING!
Jag vet men jag har platt tunt hår och inga muskler. Motsatsen till det är 50% av Carrie Bradshaw. Som är en fiktiv figur. Juste. Fan.

När jag blir frisk och det blir varmare ute så man slipper bli sjuk igen, då jävlar ska jag börja gå. Alla dem gångerna jag vill läsa en blogg ska jag gå ut. Jag ska gå hela mitt liv. Trampa sönder alla problem. Med problem räknas hull på magen och bekymmer i hjärtat. Fan vad jag ska gå genom livet. Och absolut inte springa.