Slut

Idag var jag på den sista skolavslutningen och jag fattar ingenting. Det känns som om jag har åkt i en buss den senaste tiden. Jag passerar mitt liv och jag kan bara titta på. Jag ser bara hur jag passerar station efter station. Vinter som blir till vår, skivor, vår som blir till sommar, sista barnet, bal, sista skolavslutningen. Det känns som att jag trycker mig mot fönsterrutan på bussen för att försöka röra, snudda vid alla moment, men istället blir det bara till en blaskig, otydlig imma av min egen andedräkt på rutan. Jag vet inte om jag känner mycket eller lite. Jag kanske är paralyserad!

Jag åkte tåget hem och det var så varmt så jag trodde jag skulle svimma. Jag tänkte på att man för alltid kommer vara sig själv, i sig själv. Jag kommer aldrig bli någon annan, jag kan utvecklas, men jag kommer alltid vara medveten om mig själv och mina tankar. Dessa tankar kan liknas vid tinitus. Jag får en klaustrofobisk känsla när jag tänker tanken att jag alltid kommer vara Julia. Jag är osäker på om det är ett gott tecken. Allting tar slut just nu och allting slutar med att jag sitter ensam med mig själv, då är det opassande att inte vilja vara sig själv.

Jag tror att folk är lika varandra och följer mode och trender för att om man som jag, inte alltid vill vara sig själv, får likna någon annan. Och tillslut blir man så lik någon annan så man inte längre är sig själv. Det är så skönt att känna sig normal och se fin och likadan ut. Köpa body lotion från Body shop.

Jag vet inte, jag vet bara att allt går mot sitt slut. Big brother, min SATC box, skolan, relationer, en hel fucking era!!