Till hösten

Jag var nyss ute på en timmes promenad och det var typ det bästa som hänt den här veckan, och då har jag ändå fått den snygga killens nummer.

1 Jag har alltid hatat hösten "deprimerande, mörk och naken" var den för mig. Men hösten tar andan ur mig. Det är nu, precis innan alla löven fallit av och träden blir sådär nakna, som alla löven är sådär starkt gula. Det är som om himlen skulle vara grön för någon vecka, så fantastiskt tycker jag det är att löven ändrar färg. Är det inte det?

2 Jag vandrade längs med en motorväg, vid sidan av motorvägen var det åkrar och det såg så stort och oändligt ut. Jag insåg hur vackert det är med natur som blandas med mindre naturliga saker, typ stora motorvägar och järnvägar. Sådana kontraster. Som en själv.

3 Jag tänkte så mycket utan att det var negativt och jag hade inte tråkigt. Jag är så jäkla lycklig att jag kan ha den relationen till mig själv. Och detta upptäckte jag idag, det finns alltså hopp. Jag är i extas!

4 Fan vad vackert det är med hösten. Har jag sagt det redan? Verkligen? Fan alltså åh så vackert det är. Helt gratis också. Snälla, titta på träden när ni går ut, för snart faller löven och då vet man inte hur man kommer må eller vilken relation man kommer ha med sig själv. Men det är då det.