Bedrövad och full?

Klockan slog just 06.58 och för bara några minuter sedan klev jag ut ur taxin. Kvinnan i taxin var underbar, vi pratade mycket hela vägen och bestämde oss för att kapa all skit i våra liv, inte nöja oss med för lite. Så jag gör det. Hoppas hon också gör det. Vandrar runt i mitt lilla tysta kvarter innan jag går in. Klyschigt MEN sant(!) tittar jag upp mot himmelen och säger högt till mig själv "jag klarar mig" och tittar en liten stund till på himmelen för att i samma stund se ett stjärnfall. På riktigt? Detta händer mig. Ibland är det som att universum samarbetar med en och alla bitar alla händelser allting faller i takt. Jag faller med stjärnan, eller, stjärnan med mig. Och då vet jag att det är som min mamma alltid sagt till mig, "lita på att universum tar hand om dig Julia". Universum tar hand om mig, om oss alla