Bra saker som kan hända dig Kapitel 1

Du träffar en kille som är om möjligt, ännu snyggare än Calvin Klein modellen, helgen efter.

Jobbiga saker som kan hända dig Kapitel 1

Du är ute på krogen med några vänner. Du har det relativt trevligt men vet att du snart ska bege dig hem. Tror du ja.
Du tar en runda och träffar den snyggaste killen du någonsin har och troligtvis någonsin kommer möta. Du är inte den som brukar göra sällskap med denna typ av kille, känslan av att du har bytt ut en påse bajs mot guld intar kroppen och melodier som "The winner takes it aaaaall" spelas i huvudet. Du har det jävligt bra helt enkelt. Och du beslutar dig för att det är inte dags att dra hem trots allt.

Den här killen, alkoholen och stämningen skapar fjärilar i din mage! Du känner hur det pirrar, kittlas... Vrids om och bökas och stökas. Nu vrider det i magen riktigt riktigt mycket. Fjärilarna förvandlas sakta till getingar. Du börjar faktiskt få riktigt jävla ont i magen. Och du vet att ingen kille får dig att svettas såhär mycket annars, visst han ser ut som den vackraste Calvin Klein modellen, men ändå.

Du har trots magontet lyckats förflytta dig från bordet till krogens mörka och redigt använda toalett. För tio minuter sen hade du en vacker mans tunga i din mun. Nu har du din middag i munnen igen, favorit i repris, "The returning of the food"..
Du gråter. Inte av det faktumet att du har blivit magsjuk. Inte av det faktumet att det kommer på nya tröjjan och inte ens av det faktumet att alla dina vänner åkt hem så ingen kan nöd-rädda dig ur den här situationen. Du gråter för att din chans, din guldchans som sitter därute sakta glider längre och längre ifrån dig. Du överväger tanken att kanske kan man vara magsjuk i smyg, en påse i väskan och ett glatt smile och tuggummi i högsta hugg? Men nej.

Du blir följd hem och på parkeringen till ditt eget hus rinner en(48)stillsamma tårar ner för din kind. Du säger till vad som hade kunnat vara DIN Calvin Klein modell "Jag är så ledsen att jag blev sjuk. Vi hade haft det så fantastiskt ikväll annars".

Du vaknar inte upp brevid Calvin Kleins modellens vackra ansikte, utan brevid din egen spya.

Har detta inte hänt dig? Skönt!

Lyktstoplar

Jag åkte taxi hem från krogen. Det var mörkt lamporna längs med gatan var tända. Jag var nykter. Jag berätta för taxi chauffören att jag tycker det är konstigt att man inte tycker ljuset från lyktstolpar är vackert. Det ser precis ut som stjärnor fast större, juförsig beroende på vilket avstånd man har från dem, men ni fattar.
För jag tycker verkligen det är konstigt. Hade lyktstolpar varit naturliga ting, som växt ur marken hade dem varit heliga, det lovar jag. Oj vad vi hade förundrats över hur vackra dem är.

Varför tycker ni inte dem är vackra?
Vad enkeltspårigt man tänker. Det kanske är som med plastikoperationer. Man ser inte det vackra, man ser bara "en plastikopererad". Vi ser bara en lyktstolpe. Den är skapad, inte naturligt född.

Sen sa chaufförren någonting i stil med:
C: Jaa...Allting är slås ju ändå ihop tillslut...Kollission...
Jag: Va? )så full är jag inte liksom)
Han: Hehe...nej eller tja, jag vet inte hehe.
Han trodde han kunde lura mig va.

U2 - one

Haha. Jag har märkt och tänkt på en sak. Nästan alla kan texten till u2's låt "One". Jag märkte det i maj månad inne på seven-eleven, när jag såg Emil ta i från tårna och få det här ansiktuttrycket när ögonbrynen böjs och man ser töntigt ledsen ut samtidigt som man försöker sjunga högt och bra.

Varför kan alla den texten? Vad är grejjen? Är den så känd? Jag kan texten. Varför kan jag den? Varför bryr jag mig?

Till hösten

Jag var nyss ute på en timmes promenad och det var typ det bästa som hänt den här veckan, och då har jag ändå fått den snygga killens nummer.

1 Jag har alltid hatat hösten "deprimerande, mörk och naken" var den för mig. Men hösten tar andan ur mig. Det är nu, precis innan alla löven fallit av och träden blir sådär nakna, som alla löven är sådär starkt gula. Det är som om himlen skulle vara grön för någon vecka, så fantastiskt tycker jag det är att löven ändrar färg. Är det inte det?

2 Jag vandrade längs med en motorväg, vid sidan av motorvägen var det åkrar och det såg så stort och oändligt ut. Jag insåg hur vackert det är med natur som blandas med mindre naturliga saker, typ stora motorvägar och järnvägar. Sådana kontraster. Som en själv.

3 Jag tänkte så mycket utan att det var negativt och jag hade inte tråkigt. Jag är så jäkla lycklig att jag kan ha den relationen till mig själv. Och detta upptäckte jag idag, det finns alltså hopp. Jag är i extas!

4 Fan vad vackert det är med hösten. Har jag sagt det redan? Verkligen? Fan alltså åh så vackert det är. Helt gratis också. Snälla, titta på träden när ni går ut, för snart faller löven och då vet man inte hur man kommer må eller vilken relation man kommer ha med sig själv. Men det är då det.

Poetisk eller patetisk?

Jag ligger i min säng och det är mörkt i mitt rum, min lilla lampa brevid sängen har gått sönder, så det är antingen ljus på eller ljus av, konkret. Utanför mitt rum är det ljust. Jag ligger iallafall i sängen och fokuserar på en ljusstrimla som kommer utifrån som landat på väggen(sorligt om jag nu skulle se rummet som mitt liv, mörkt, men en liten liten ljusstrimla, men nej det ska jag inte! pjuh).

Men jag tycker dock det är så konstigt, för ljusstrimlan är som en liten insikt, eller liksom ett smakprov på någonting helt annat, en kontrast till mörkret. Och jag är som ett mörker(fan, där kom den där jämförelsen trots allt)med massa ljusstrimlor, stjärnfall, regn och åska. Jag jobbar, jag åker tunnelbana hem och ångrar att jag satte mig så att jag behöver åka baklänges, men vågar ändå inte byta plats för det känns som om folk på tåget skulle ta notis om det och analysera om VARFÖR jag byter plats mitt under resan, och när jag väl kommit på att det är en löjlig tanke känns det som om det faktiskt är försent att byta plats nu när jag redan färdats halvägs, och då är det väl ändå konstigt att byta plats...

Jag kommer hem och ser på rapport, kraftigt skalv i Turkiet, en kvinna har förlorat hela sitt hem och sitter på gatan och gråter. Alltså. Vad fan? Ska jag byta säte på tåget VS kvinna förlorat sitt hem. HUR kan dessa två saker få plats i en och samma värld? Jag kan inte ta in mitt eget liv, än mindre andras liv som är så otroligt och nästintill OÄNDLIGT långt bort från mitt eget. Jag skäms och känner mig bortskämd. Men mest av allt förvirrad. Jag skulle på riktigt inte bli chockad om jag fick veta att nyheterna bara var fake, alltid. Skådespelare, stuntmän och fake blod. Nej nej såklart ingen dör i krig och inga barn svälter! För jag kan inte tänka mig det.
Karlsson säger någongång till lillebror "Om du nu kan få in det i din trånga lilla skalle!". Och nej Karlsson. Det kan jag inte. Inte för en sekund.
Jag minns förövrigt att jag tyckte det var skitkul att Karlsson sa sådär, "vilken JÄDRA LINE VA?? Största dissen!".

Jag lever, fysiskt - i en värld. Men jag känner - i och för så många andra. Tusen sinnesstämningar varje minut! Var är jag psykiskt? Jag vet var min kropp är, jag känner benen tryckas mot stolen under mig men jag känner inte vad mina känslor lutar sig mot.

Fan vad poetiskt. Undra om det är en slump att orden "poetisk" och "patetisk" är väldig lika varandra. Poetiska tankar, patetiska känslor - när mitt hus fortfarande står kvar och jag har mat för dagen.

Smaken bode vara som baken, a "sexy bitch"

Vissa bloggare, vissa tjejer, har som dröm att bli en "sexy bitch". Jag menar, man hör ju bara hur nöjd Akon är över att se en "Sexy bitch" och vem vill inte göra Akon nöjd??

Jag tänkte tipsa er om hur ska ni fullfölja denna dröm, jag har nämligen några tips(eftersom det är så många som läser den här bloggen som vill bli just det, - sexiga bitchar).

Självklart måste du ta på dig kläder(inte allt för mycket, ganska lite faktiskt)som förmedlar känslan av "sexy bitch". Här funkar allt från magtröja, jeans som nästan täcker rumpan, klänning med inriktning: kort kroppstrumpa. Ett playboy-tryck. Någonstans. Var som helst. Bara ha det. kisse-katt-tass tatuering vid svanken eller en en kursiv text som formar ordet "Barbie".

Blondt hår. Alltså det är ungefär 50% av en "sexy bitch". Som brunett är det betydligt svårare att lyckas, titta bara på Shakira, till och med hon kör på blondt.

Prata helst inte. Köp en godisklubba att suga på, så blir det lättare att hålla tyst, njuta och vara sexig at the same time. Mycket hett tips!

Smink, parfym, klackskor.

För att detta ska funka ska du helst befinna dig i Rinkeby. Ställen som södertälje, fittja, hässelby och vällingby funkar också bra.
(OJ OJ OJ FÖRDOMARNA SPRUTAR SOM VATTEN UR KRANEN)

Ja. Det var nog det. Får återkomma när mina hjärnceller kommer hem från semestern. Just nu har både dem och min inspiration åkt till Mallis. Saknar dem.

Jag börjar gilla mörkare smaker, beska, sådanna smaker man(jag)inte gillade förut. Alltså, typ, kaffe, tomater, aubeginer osv. Känns som ett bra tecken, growing old and healthy! Matsmaken och killsmaken går lite hand i hand när det gäller utvecklingen, när man var yngre var det sött, enkla och gott som gällde först, typ sockervadd och Justin Bieber. Nu var han inte känd när jag var barn men jag antar att jag hade tyckt att han var skitsöt. Nu gillar jag mer mörka, syrliga, hårda och beska smaker. Ungefär: Kaffe - Mikael Persbrandt.

Fast förövrigt har jag släppt Micke P rejält. Tavlan på honom ligger i en låda. Han är trots allt ett manssvin som dricker(dem där jävla fördomarna alltså)och det är ute det med. Skönt att det också verkar komma med åldern-Smaken som är bättre för en själv alltså.