Nu tar jag upp det här igen. Känns som att jag har gjort det tusen gånger, men det kanske bara är mest i mitt huvud? Vet faktiskt inte. Har nollkoll på mina inlägg. Det är faktiskt skitkul. Att jag inte har koll på mina inlägg då. Och anledningen till att jag inte har koll är för att allt jag tänker, det tänker jag i skrivform, alltså - alla tankar i mitt huvud tänker jag som ett blogginlägg, vilket kanske är därför jag bloggar. Och det är det jag ska ta upp, varför jag bloggar(IGEN)snart.

Första ska jag bara prata lite om längtan.
......................
HAHAHAHHA, gud, jag hoppas för människornas skull som läser, att de förstår ironi. Annars får de bara hemska upplevelser och men för livet.

Men nu måste jag ju avklara detta om längtan trots allt, lite svårt när jag just har gjort narr av jag skriver men skitsamma.

Jag tror iallafall längtan är bättre själva upplevelsen. Jag har oftast roligast på bussen till en fest än på själva festen(WOOW VILKA SKITFESTER ÄR DU PÅÅÅ?? N00B!). Längtar efter folk mer när jag inte träffar de, uppskattar de mer, uppskattar att jag SKA träffa de igen mer - uppskattar allt detta mer än vad jag uppskattar folket och våra möten. Inte alla, men vissa och för det mesta. Uppskattar vägen till allt mest. Vägen till hångel, mat, choklad, teater(inte lika ofta) men ja ni fattar grejjen. Jävligt kul om ni inte skulle göra det nu. Haha. Fan vad korkad man måste vara. För att inte fatta menar jag. Men till saken; Jag tänker ju som sagt så strukturerat i min lilla hjärna, att jag tänker i blogg-inlägg-tankar. Vet inte om det alltid har varit så eller om det blev så sen jag började läsa/blogga själv. Och mina där är det precis som med själva längtan-grejjen. Mina inlägg i huvudet är bättre än när jag väl är där på plats och bloggar. Jag skriver ju ner mina tankar på mobilen men det med bara några fåtal ord, väl vid datorn blir det jävligt lulligt.

Och 3 år senare kom Julia till saken hon skulle tagit upp först. Varför jag bloggar? Och varför vill jag blogga om varför jag bloggar? Ursäktar jag mig? Kanske. Och det ska jag föresten skriva om imorgon för det har jag gått och tänkt på alldeles för länge nu, men som sagt. Bloggandet. Jag har så många inlägg i mitt huvud att jag tror jag måste bli av med de. Sen vill jag lära mig få ner mina tankar på ett bättre sätt än vad jag gör just nu, tror att mina "jobbigaste" blogginlägg tyvärr är mycket baserade på tvångstankar, typ som detta, jag har för mycket i huvudet som det känns som om jag måste skriva ner - typ det jag skrev nyss - och det där. Inlägget blir längre vilket gör mig stressad, men jag vill inte radera något, för det här är ju jag. I och för sig är det jag med mina tvångstankar, vilket är ungefär lika tilldragande som att lägga ut en bild på mig själv när jag spyr. Inte fan gör jag mig till på den bilden och visst är den ärlig som tusan.

Ibland bloggar jag för de som läser. Ibland bloggar jag när jag försöker framställa mig själv som normal, för mig själv och för andra. Ibland bloggar jag för jag har något på hjärnan jag tycker är värt att skriva ner. Men mest bloggar jag för det är så jävla skönt efteråt. Som att få ner alla tvångstankar, alla smarta ideér(haha), alla dumma ideér och alla klagomål på en dator och sen stänga av den och somna gott eller vadfan jag nu väljer att göra efteråt. Ibland är det jobbigt för det blir som ett beroende. Som att jag måste betala räkningen varje månad. Jag kan inte bara sluta. Nu hör det till min vardag. Det är creepy ibland men mestadels lungt.

Förstår mig inte på folk som tycker det är fel med hela bloggandet. Tanken med bloggar är skitbra. Om man vill läsa, kan man läsa. Jag har fått jävligt mycket av att läsa vissa bloggar, klart inte alla, inte ens ofta, men vissa gånger. Och man väljer ju om man vill läsa. Människor skriver och jag kan läsa de. Vissa pekar på massa brister typ "titta hon skrev det där när hon var full, titta hon är för känslig, titta hon spelar någon annan i bloggen" - MEN DET ÄR JU BARA SKITSNYGGT. MÄNSKLIGA BRISTER??? HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ?!

Jag vill bli bättre på att formulera mig, kunna blogga utan tvångstankar, kunna visa mina brister, kunna strukturera, kunna skämma ut mig, kunna stava, kunna synas, kunna erkänna att jag vill synas, kunna uttrycka mig på ett snyggt sätt och ha friheten att blogga när jag vill. Därför bloggar jag.