Chefen pratade om mig på marockanska med min kollega, jag tittar på dem undrande och chefen översätter "Jag säger att jag hon är bra den här tjejen, hon är glad hela tiden".
Och det slog mig nyss när jag duschade och detta spelades upp i mitt huvud igen och hur jag blev varm trots ljummet vatten, - hur mycket det betydde för mig. Glädje har alltid varit någonting komplicerat i Julia Juhlins lilla huvud. Antingen känner man inte glädje och om man mot förmodan skulle känna det så ska det analyseras hit och dit och man inser snart att det bara är en falsk känsla som jag känner "pga den här anledningen...". Som om man bestämt mig för att utgångsläget är att må dåligt och att livet är hemskt, sorligt och att jag ser minsann det nakna i livet. Alla som är glada bara spelar, lite Kejsaren nya kläder liksom. Glad = korkad och naiv.
Och det är klart att jag fortfarande vet om att barn svälter, det finns fortfarande massa sjukdomar och döden är det ända säkra vi alla är påväg mot, men man måste unna sig att vara glad och lycklig, eller bara pressa fram det där jävla leendet för att vad finns det annars att göra i detta livet.
Kärlek.
Jag tycker kärlek är det allra bästa som finns och ingenting kan göra mig så lycklig. Och är det inte kärlek så låtsas jag det dem onyktra sekundrarna jag blundar medans vi hånglar. För mig är det kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man bestämmer själv hur man VILL må. För det mesta.
Du är fantastisk och du skapar någonting alldeles speciellt inom de personerna du möter. Du har en fantastisk personlighet. Det är svårt att inte älska dig. Även om du kanske inte riktigt vet vem den här annonyma beundraren är, så hoppas jag att det brinner lite extra i ditt hjärta.
Skicka en kommentar